Diane Setterfield: Den trettonde historien

När jag är i färd med att läsa tjockare böcker, som nu, kommer jag förr eller senare till en punkt där jag inser att jag hinner med en bok till eller två mellan bladvändningarna. Den här fick plats där utan problem . Den trettonde historien är en roman inspirerad av den gotiska litteraturen och borde passa alla fantaster av systrarna Brontës verk, den når inte riktigt ända fram till dem men jag tror inte att du kommer bli besviken för det. Där finns en iögonfallande passion för de gamla klassikerna som smittar av sig.


Upplagd som ett pussel tillhandahålls ledtrådarna för upplösningen innanför ramberättelsen, historien Vida Winter återger som sitt förflutna. Ett hus i förfall, en moder dör i barnsängen och en far stänger utom sig av sorg in sig på sitt rum medan hushåll och barn degenererar utanför.


Det är kärleken för böcker och berättande som bygger upp historien. Margaret arbetar i sin fars antikvaritat och skriver biografier över de mer okända författarna vid sidan av. Hon överraskas en dag av ett brev ifrån den tillbakadragna bästsäljaren Vida Winter, vars bakgrund än så länge varit en välbevarad hemlighet, som vill få sin livshistoria nedskriven.


Folk försvinner när de dör. Deras röst, deras skratt, deras varma andedräkt. Deras kött. Till slut deras ben. Alla minnen av upphör. Detta är både förfärligt och naturligt. Men för en del finns ett undantag från denna utplåning. Ty i de böcker de skriver fortsätter de att existera. Vi kan återupptäcka dem. Deras humor, deras tonfall, deras sinnesstämningar. Genom det skrivna ordet kan de reta upp en eller göra en glad. De kan trösta en. De kan förbrylla en. De kan förändra en. Allt detta trots att de är döda. Det som enligt naturlagarna skulle försvinna har blivit bevarat, likt flugor i bärnsten, likt lik infrusna i is, av det mirakel som bläck på papper utgör. Det är ett slags trolleri.



Bonnier 2007
The Thirteenth Tale (2006)
440 sidor

Första meningen: Det var november.


2 kommentarer :

  1. Jag alskade den och var lite besviken nar den var slut - jag ville inte att den skulle vara slut, absolut inte!

    SvaraRadera
  2. Jag med :) Den fick mig verkligen att längta tillbaks till den viktorianska litteraturen

    SvaraRadera