Vladimir Nabokov: Invitation to a Beheading

Cincinnatus har blivit dömd till döden för gnostical turpitude, vars innebörd han aldrig får vidare förklarad för sig, som härrör utifrån hans brott av vägran att anpassa sig till samhället.


[…]already then, in those accursed days, amid rag books and brightly painted school materials and soul-chilling drafts, I knew without knowing, I knew without wonder, I knew as one knows oneself, I knew what it is impossible to know – and, I would say, I knew it even more clearly than I do now. For life has worn me down: continual uneasiness, concealment of my knowledge, pretense, fear, a painful straining of all my nerves –not to let down, not to ring out…and even to this day I still feel an ache in that part of my memory where the very beginning of this effort is recorded, that is, the occasion when I first understood that things which to me had seemed natural were actually forbidden, impossible, that any thought of them was criminal.

Hans fångvaktare envisas med att föra honom bakom ljuset, liksom de envist undhåller att besvara när dagen för avrättningen kommer äga rum. Under tiden bevittnar han det kaotiska skådespel runtomkring som han försöker lära sig reglerna i; men även om han avslöjat deras maskspel och de falska illusioner som fängelset utgörs av tvingas han in i den absurda teatern.


Temat består i utanförskap och oförmåga att anpassa sig efter de sociala normer som rår i samhället, liksom motsatsens oförstånd för oliktänkare. Det är ett existentialistiskt verk utan vidare handling, vilket motsätter sig alla ens försök att skaffa sig en tidsuppfattning eller annan fast punkt att orientera sig efter (även om dagarnas början och slut rent tekniskt går att följa). Det är närmare ett set rörliga bilder än en självklar berättelse som förmedlades. Den sista föreställningen. Handlingen och dess bokstavliga upplösning redogörs redan på pärmens baksida, snarare ligger bokens värde i dess fantastiska uttryck, i villfarelserna och de labyrintiska, hexagonformade, korridorerna. Inte det mest uppiggande verket men lysande bra.



Vintage 1989
Приглашение на казнь (1936)
223 sidor
Första meningen: In accordance with the law the death sentence was announced to Cincinnatus C. in a whisper.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar