Taiyo Matsumoto: GoGo Monster


En favorit från året är mangan GoGo Monster. Det är ett surrealistiskt och ensligt (men vackert) verk om Yuki som passerar lågstadiet. En isolerad kille utan vänner, som har förnimmelser om att där finns en annan värld på skolan. Där varelserna börjar bli hotfulla och närmar sig i allt större utsträckning, men han är den enda som kan se dem och de vill inte längre prata med honom.


Om rasterna brukar Yuki vända sig till vaktmästaren på skolan som låter honom hjälpa till i arbetet, en retreat där han kan få lugn och ro. Det kommer en nykomling till skolan som söker sig till honom, Makoto, som har svårt för skolan och är starkt pressad hemifrån. De blir vänner, men Makoto vet inte riktigt vad han ska tro om Yukis utbrott och historier om monstrerna i skolhuset. Den begåvade, tystlåtna, killen IQ ett par klasser över, som med en pappkartong över huvudet iakttar världen genom ett utskuret titthåll för att det inte ska bli för mycket av den, dras också till paret och deras försök att hantera verkligheten.


Atmosfären i berättelsen är bråddjup. Ett väldigt visuellt verk med sparsamma dialoger som verkligen lyckas bra med att fånga sina karaktärer med små medel, och lämnar berättelsen öppen för läsaren med bitvis abstrakta företeelser. Den är starkt subjektivt skildrad och växlar mellan att vara väldigt klaustrofobisk i de röriga klassrummen och utandningen i att slippa undan, fylld av de inre konflikterna däremellan.



VIZ Media 2009
GOGOモンスター (2000)
455 sidor

Klassiska seriealbum: Frankenstein



Frankenstein är först ut i Argassos utgivning av serien Klassiska seriealbum, med serier i lättläst stil tänkta att väcka ett vidare intresse för böckerna de baseras på. Nästa album återberättar Macbeth och kommer ut till våren.


Jag har skrivit om boken tidigare, och dess handlingen är väl mer än familjär för de flesta. Albumet följer troget romanen, har samma kapitelindelning, och behåller dess gotiska, lite torra, stil. Det känns väldigt pedagogiskt, med betoning på bokens frågeställningar som lyfts fram, kring etik och vetenskap, människans agerande. På bekostnad av stämningen kan jag tycka, men gör det lättare att följa upp med diskussioner kring innehållet och jag gillade att återkomma till berättelsen i den här versionen.


Den färgrika, något överkolorerade, stilen som jag kan ha svårt för fungerar bättre för mig här eftersom den går väl ihop med upplägget. Själva bilderna hamnar dock något i bakgrunden och känns lite tråkiga (fast så befinner jag mig utanför målgruppen också). Allra bäst gillar jag eftertexterna om Mary Shelley, Frankensteins födelse och hur boken har levt vidare, som tillsammans med prologen placerar verket i sitt sammanhang. Något som jag skulle vilja ha i alla böcker jag läser.



Argasso 2010

Classical Comics: Frankenstein (2008)

141 sidor

PÅ SPÅRET: 2 500 frågor till hemmakupén


När det kommer till frågesport på tv så är QI den enda serien jag följer. Just På spåret har aldrig fångat mitt intresse eftersom jag är urusel på geografi och platser, och i spel som Trivial Pursuit matchar mina popcornskunskaper sällan allmänbildningsfrågorna som är med. Så beträffande kunskapsfrågor är mitt intresse väldigt varierat. Spelvis så var jag väldigt förtjust i Backpacker som barn, vilket gjort att jag kan en massa onödiga sakfrågor i stil med ”Vad är är en vojlock", vilket brukar kunna rädda mig till viss del.


På spåret: 2500 frågor till hemmakupén är en robust och snygg bok med tyngd i, som jag har suttit och lekt med i dagarna. 2500 frågor - uppdelade i sju ämneskategorier - med A,B,C, D alternativ. Den digitala spelenheten som medföljer och sitter fast i boken väljer slumpvis ut frågor och visar sen om man har gissat rätt eller fel, tillsammans med det korrekta svaret. Den håller även reda på hur många frågor man svarat på och hur stor andel rätt man har haft, vilket gör boken väldigt beroendeframkallande och rolig att slå sig ner med.


Där finns även möjlighet att ställa in två spelare, alternativt om man delar upp sig i två lag. Speciellt tycker jag om att resultaten lagras tills man nollställer enheten för en ny omgång, vilket gör det möjligt att spela över längre perioder så man hinner beta av alla frågor i ordning med om man nu skulle vilja göra det...fast jag saknar möjligheten att kunna välja en bestämd kategori att slumpa frågorna ifrån (dock finns möjligheten att välja ut frågorna manuellt) .


Är man flera personer så verkar det både smidigare och trevligare med klassiska frågekort, och ett bräde om man nödvändigtvis ska föra poäng. Men jag gillar att sitta med denna hemma, vilket till stor del är räknarens förtjänst, som registrerar statistiken och gör att jag slipper bläddra fram de rätta svaren. Förstås gillar jag också själva frågorna, och att de är varierade så jag åtminstone klarar hålla mig kring 50% korrekta svar.

Det är en utmärkt frågebok att ha i bokhyllan, både till utseende och innehåll.



Max Ström 2010
304 sidor

Lewis Carroll: Sylvie och Bruno


Sylvie och Bruno är något av en litterär katastrof och har aldrig nått några större framgångar. Det är en ihop tvingad stitchling till bok, med lapparna genomsyrade av Carrolls familjära genialitet. Där handlingen har en funktion ungefär som frigolit, tämligen ointressant och utan något vidare syfte annat än att stötta de spridda idéerna, och ljuspunkterna av vad som närmast kan liknas vid essäer. Om inte texten, så tror jag åtminstone att de flesta kommer uppskatta bilderna som finns med.


Boken utspelar sig i tre olika världar, eller stadier. Protagonisten, som befinner sig i viktorianska England, reser till sin vän får att vila upp sig. Under vistelsen får han stundvisa förnimmelser av Fairyland, där han får träffa och umgås med vännerna Sylvie och Bruno. Det händer även att han faller in i en form av trans där hans medvetande förflyttar honom till de båda barnens upp och nervända verklighet i Outland.


Själv tycker jag fasligt mycket om den. Jag har kommit fram till att jag nog inte är något vidare handlingsdriven när jag läser böcker i regel, och den här innehåller de flesta av mina favoritelement i högkoncentrerad form. Carroll vill väldigt mycket med boken och strävar här efter att skapa något av ett universellt allkonstverk. Resultatet blir ett myller med totalt nonsens, poesi, ordlekar, logik, och djupgående filosofi kring moral och normer. I en röra som gör en alldeles salig. Det är ett experimentellt och väldigt pedantiskt verk som motarbetar alla förväntningar på en strukturell uppläggning.


Samtidigt som jag gillar de där hackiga glimtarna av handling är det inte utan en viss retning att vara fast i tråk-England större delen av boken när Outland finns på andra sidan. Skulle inte vilja ändra ett uns, men visst hade det varit toppen om han återkommit hit i en mer regelrätt roman också.


Vertigo Förlag 2010
Sylvie and Bruno, Sylvie and Bruno Concluded (1889, 1893)
Illustratör: Harry Furniss
Översättare: Christian Ekvall
456 sidor