Naoto Yamakawa - En kopp kaffe till


Nu har jag läst de två första delarna utav En kopp kaffe till, som jag får medge påbörjades mest för de tilltalande omslagen. En oerhört stilig och skön mangaserie som talar till alla sinnen. Ljuvlig kaffearom och riktigt snygga serierutor i vilka jag funnit en ny förälskelse.


Serien har fått sitt namn efter skaparens favorit, Bob Dylans, låt One More Cup of Coffee. Det är episodiska kapitel som knyts samman av den dagliga kafferitualen, där personerna förs närmare varandra i en stund där verbal kommunikation blir överflödig för ett ögonblick. Korta men varma vardagshändelser med minnen, slumpartade möten och relationer. Från stillsamma avsnitt om bryggkonsten, märkliga händelser med spökcaféer och talande katter, till de mer sorgmodiga.


Det är kaffedrickande att relatera till paus och eftertanke. Inget hektiskt koffeinintag svept på väg till jobbet; utan en stund emellan händelser att luta sig tillbaka mot, som tillåts ta upp plats i det dagliga livet.


Vinjetterna är fristående men likväl känns det väldigt trist att behöva vänta tills nästa bok kommer ut. Dessa tillsammans med albumet Katten och kimonon, som jag läste för ett tag sedan, får in mig i en ny sådan där fas där jag tänker ”varför läsa något annat?”. Dock kan jag för stunden inte komma på några lika stilrena serier att fortsätta med, kanske tur det så känslan får bestå. Istället kommer jag återgå till Murakamis romaner lite tidigare än vad jag hade tänkt, som bär något av samma attraktion i sig.



Ordbilder media 2010
Kouhi mou ippai (2005, 2006)
Översättare: My Bergström
224 + 208 sidor

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar