Boktradition 2010-10-14

En gång köpte jag en liten burk på stormarknaden med en bild av en japansk kvinna på. Jag öppnade burken hemma och fick däri se en bit tonfisk. Den japanska kvinnan hade tydligen förvandlats till en fiskbit under den långa båtfärden. Denna överraskning upplevde jag en söndag, eftersom jag hade bestämt mig för att inte läsa något skrivet på söndagar. I stället betraktade jag människorna på gatan som om de var enskilda bokstäver. Ibland satte sig några på ett kafé, och bildade då för en stund ett ord tillsammans. Sedan upplöstes gruppen för att bilda ett nytt ord. Vid något tillfälle måste kombinationen av dessa ord av en slump ha bildat flera meningar, och då skulle jag i dessa ha kunnat läsa denna främmande stad som en text. Men jag upptäckte aldrig någon hel mening i denna stad, utan bara bokstäver och ibland några enstaka ord som inte direkt hade något med kulturens >>innehåll<< att göra. Dessa ord motiverade mig då och då att öppna den yttre förpackningen, bara för att under denna upptäcka ytterligare en.

ur Yoko Tawadas Canned Foreign (ingår i Where Europe Begins samt Talisman)

4 kommentarer :

  1. Verkar surrealistiskt. Och en japs. Jag har ett gott öga till japanerna...

    SvaraRadera
  2. Bara genialisk.. :)

    Inte så surrealistisk i Talisman-samlingen, än ialla fall, eller det beror väl på hur man tänker själv kanske...hon fastnar mycket i de där socialt påhittade reglerna, språklögnerna, och sånt där som egentligen är jättekonstigt men som ingen någonsin verkar reflektera över

    Mer så i WEB..

    Ja hurra för japaner! Ska läsa de där Murakami böckerna med snart

    SvaraRadera
  3. Texten ovan börjar med hur människor förväntar sig att de ska kunna "läsa" andra människor utifrån deras utseende och kroppsspråk, och därmed kunna se vilka de är.

    Som att förvänta sig att det ska vara en flicka i konservburkarna med en flicka på...

    SvaraRadera