Alison Bechdel: Husfrid

Min avighet mot självbiografier har skickligt hållit mig borta från det här albumet, liksom alla andra serier på samma spår, såhär långt.


Samtidigt som jag har läst denna läser jag just nu Kristoffer Leandoers bok, Mask: litteraturen som gömställe, som har gett mig en del nya vinklar att tänka på när jag angriper berättarformen. Den hjälpte mig i vilket fall att våga mig på den här, som märkligt nog hamnar på just masker och skillnaden mellan verklighet och falska kulisser.


Memoarformen utgjorde förstås inget problem i Husfrid: En tragikomisk familjeberättelse oavsett. Distansen till författaren ökar ytterligare ett steg när man får ett jag framför sig att följa (som helt uppenbart är en tvådimensionell bildkaraktär och inte författaren själv), samtidigt som jag uppfattar berättelsen som ett personligt utforskande från författarens sida.


I historien som utspelar sig försöker Alison få klarhet i den egna relationen till sin far, och det inflytande han har haft på familjen och för hennes uppväxt. I samband med att Alison under sina Collegeår kommer ut som lesbisk får hon reda på sin fars homosexuella läggning, ifrån sin mor som just beslutat sig för att skiljas från honom. Strax därefter avlider fadern, i vad som antas vara självmord. Albumet är skrivet som ett försök att få klarhet i händelsen och vad som har lett fram dit.


Berättelsen är ett spel av konstlade familjerelationer. Där det förgångna nu granskas från olika vinklar, utan att allt för den delen kommer fram i ljuset. Ytterligare ett lager uppstår i maskerna familjen tar på sig inför varandra, Alison refererar emellanåt själv till familjen som fiktiva karaktärer.


Flera händelser berättas med hjälp utav ordböcker, dagboksanteckningar och litterära utdrag. På samma gång som berättelsen till stor del handlar om hur Alison och hennes far hittar ett sätt att umgås, genom litteraturen. Där finns hela tiden en spänning i serien mellan fiktion och verklighet, utöver den redan befintliga däremellan som utgörs av verket självt.


Bilderna i albumet fångar scenerna som utspelar sig otroligt bra, medan den samspelande texten är subtil och talande. En vacker berättelse som det ligger mycket tid bakom, med strålande resultat.


Galago 2009
Fun Home: A Family Tragicomic (2006)
Översättare: Caroline Åberg
238 sidor

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar