Michael Godhe & Jonas Ramsten, red.: Möjliga världar

Möjliga världar: Tekniken, vetenskapen och science fiction är uppdelad i de fyra delarna; Vad är science fiction?, De eviga frågorna, Nya perspektiv och Framtiden.


Boken inleds med en genrediskussion kring science fiction -litteraturens erkännande som genre under tiderna och dess kännetecken. Som förslag på genrekriterier talas det bland annat om införandet av ett novum (någon form utav fenomen som medför en förändring i förhållande till vår egna verklighetsuppfattning) i en berättelse som är metodiskt upplagd, prövningsbar och, så vitt man vet utifrån nutidens framsteg, vetenskapligt giltig.


De två senare texterna i den första delen överlappar varandra något då de inleder med samma referenser, vilket blir lite tråkigt och det känns ett tag som att läsa samma text två gånger. Hursomhelst så går boken snart vidare på de intressantare sakerna, om litteraturens filosofiska plan och hur den öppnar upp för möjligheten att utforska olika idéer, etiska dilemman, existentiella frågor &c.


Om hur genren kan användas till tankeexperiment för att ifrågasätta våra föreställningar, sociala normer, samhällsstrukturer och liknande. Här diskuteras bland annat olika feministiska utopier och cyberfeminism. Ursula K. Le Guins sf-romaner nämns och en efterkommande text handlar om skillnaderna i hur de manliga respektive kvinnliga replikanterna presenteras i filmen Blade Runner (säkert min favorit i boken).


Teknikdebatten kommer in på ett hörn och det här med att teknisk utveckling porträtteras som ett framsteg för mänskligheten, medan det i själva verket bara är en bråkdel som får ta del utav forskningsresultaten och desto fler, tvärtom, blir lidande av den. Om hur litteraturen spär på idéerna om att en datorteknologisk utveckling, mot exempelvis transhumanismens perfektioner och förbättringar, skulle vara något eftersträvansvärt. Vilket åtkommer lite i den sista texten som avslutar med att ifrågasätta vilka områden som diskuteras och inte inom genren och vad som saknas.


Litteraturen ligger i centrum och det är bara någon enstaka bok från exemplena som jag själv har läst, vilket hur som haver inte utgör något problem då det är idéerna de bygger på som är det intressanta. Istället fick jag gott om nya boktips. Bland annat kommer Peter Nilssons böcker upp flera gånger, vilken jag läste någon essäsamling av i början av året, som jag nu är väldigt intresserad utav att läsa. Och jag som gärna läser om böcker och idéerna de är skapade ur, kanske ännu hellre än vad jag läser själva böckerna egentligen (men allra helst ett samspel däremellan), tycker mycket om den här och att få följa med på genrens olika funktioner och möjligheter.


Vi drømmer om det umulige. Jeg vil forstå alt; erkjenne alt. Det kan jeg ikke. Men jeg kan jo lese. Derfor tørstar jeg etter sånne fortellinger som gir utsyn til en fantastisk virkelighet, og som setter mitt liv i det store perspektivet. Jeg vil ha foretellinger som utforsker alt det jeg ikke veit, i lysskjæret fra det jeg veit.


Det är bara det avslutande kapitlet som är skrivet på norska och det är en väldigt spännande text, liksom de övriga i boken mycket läsvärd.



Carlsson 2010
286 sidor

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar