Margaret Atwood: Tjänarinnans berättelse

För att råda bot på den kraftiga barnlöshetskrisen som drabbat folket har man vänt sig till bibeln, som ursäkt för införskaffandet av surrogatmödrar och tjänstekvinnor, med hänvisningar till vad som anses vara den naturliga ordningen.


Kvinnorna, som är de som drabbas klart värst i det nya fundamentalistiska samhället, uppmanas att ge upp sin frihet och integritet för en ökad säkerhet. De är längre inte mer än reservoarer för mänsklighetens fortskridnad, fråntagna alla rättigheter. De som anses ha begått äktenskapsbrott placeras ut för att tjäna de överklassfamiljer som inte kan få barn på egen hand.


Den stegvisa omställningen har accepterats som något nödvändigt, för deras egna bästa. Istället är nu alla medborgare övervakade och styrs under totalitärt förtryck.


Offred är tjänarinnan som följs, hennes nuvarande placering, tillsammans med minnena från det förflutna. De små detaljerna hon håller fast vid, för att kunna tillfredsställa behovet av att få ett perspektiv, ett djup i meningslösheten. För att inte fastna i det tvådimensionella, utan istället förmå att genomskåda lögnerna i omgivningen och vara vaksam på avvikelser som kan erbjuda hopp.


Det är en sparsam bok på beskrivningar. Den ger inga enhetliga förklaringar till hur situationen uppstod utan endast spekulationer, desto mer lämnas åt läsarens föreställningsförmåga.


Boken har heller inte något direkt klimax, även om där finns en vändpunkt i berättelsen, utan skildrar det vardagliga. Där allt hela tiden har fortsatt att vara som vanligt, utan motreaktioner, och samhället har genom successiva förändringar omkastats på bara några år.


De befinner sig i en övergångsperiod där alla minns tiden innan och bygger upp avstånd för sig själva för att göra det uthärdligt, mot varandra och mot det egna lidandet. Tjänarinnorna tvingas gå med nedsänkta blickar, med skygglappar på så de inte riskeras hamna ur kurs, och blickomfånget i boken blir just så stort. Väldigt bra bok.



Prisma 1986 (org. 1985)
350 sidor
Första meningen: Vi sov i det som en gång varit gymnastiksalen.

5 kommentarer :

  1. Det här är en av de allra bästa böckerna jag läst (jag är lite rädd att läsa om den, men samtidigt längtar jag rätt mycket).

    Jag tycker den där första meningen säger så mycket också. Vilka är "vi" och varför behövs inte gymnastiksalen längre? Är det en lyx med gymnastik? Är det den enda byggnad som finns kvar? Är detta "vi" någon slags underprivilegierad grupp som inte får sova i vanliga hus? Vad har hänt för att man ska få sova i gymnastiksalen i stället för hemma i sin säng. Och det där "som en gång varit" - ja, det indikerar ju verkligen att någon dramatiskt har hänt. Det är så bra!!!

    SvaraRadera
  2. Det har du rätt i :) Tycker om inledning riktigt mycket, och hur boken inte förklarar något på förhand.

    Den där "vi" frågeställningen sitter kvar även efter läsningen. Vilka är de andra egentligen, många frågor kring de i toppen av hierarkin som inte syns till.

    Kommer att läsa om den igen känner jag, så jag kan studera de sublima hintarna som är invävda i texten noggrannare och fundera vidare på den. Det känns som en sådan där bok där man får nya insikter för varje gång

    SvaraRadera
  3. Borde ta mig tid att stanna upp mer och fundera över första meningarna i böckerna och vilka förväntningar de väcker, vad de säger. Istället för att göra det först efteråt=)

    SvaraRadera
  4. Åh, min favoritbok! Läste den på originalspråk (rekommenderas!) som kurslitteratur i Engelska med många efterföljande diskussioner. Är det en feministisk bok eller en dystopi om religion? Eller båda?

    SvaraRadera
  5. kanske en miljö-aktivist bok? :D

    Ja, vilken skön bok att få diskutera! Den kursen skulle jag vilja gå :) Åtminstone ska jag läsa hennes andra på originalspråk, det kommer helt klart bli fler böcker

    SvaraRadera