Scarlett Thomas: Our Tragic Universe

Meg är författare och försörjer sig själv och sin sambo med att skriva bokrecensioner, som spökskrivare, hålla kurser &c.. vad hon får tag på för att kunna betala hyran, medan hon försöker komma igång med sin egen bok. Bakom sig har hon ett par halvtaskiga science fiction romaner men nu vill hon ta sig ur formelträsket och skriva något riktigt.

Boken kretsar som vanligt kring diverse spännande filosofiska idéer. Uppmärksamheten ägnas den här gången åt skrivkonsten och olika narratologiska teorier, och livet förstås.

Hon får hem en bok med titeln The Science of Living Forever, vars författare skriver om the Omega Point och ett återskapat, evigt, universum där ingen dör. Vi befinner oss såklart i det här andra universumet redan nu enligt boken, men människan är inte redo för att nå evigheten förens hon har tagit kontrollen över sitt liv och blivit hjälten i sin egen historia.

Flera reflexioner kring New Age och självhjälpsböcker kontempleras över, och frågeställningar kring varför människor så gärna vill vara perfekta och leva sina liv så som fiktiva karaktärer gör.

Zen-berättelserna tas upp som kontrast till den västerländska narratologins handlingsmönster, om hur de saknar handling och uppenbar poäng men ofta kan läsas som sanna reflektioner av livet. Och Meg kommer fram till att hennes egen bok ska bli så att säga story-less.

Allt detta återspeglas även i hur Our Tragic Universe är uppbyggd. Istället för att exempelvis få följa New Age -projektet Meg äntligen får i uppdrag av sin arbetsgivare, där hon ska följa upp instruktionerna i ett visst antal böcker och skriva en artikel om resultaten, så sitter man helt plötsligt och läser en instruktion om hur man stickar strumpor, och det som var så stort nyss är helt plötsligt ointressant. Boken bygger hela tiden upp för händelser som det sedan aldrig händer någonting mer med och saknar ett avgörande klimax att nå fram till, men fortsätter liksom ändå.

Handlingen i sig är en rätt intetsägande chick lit -aktig historia, men innehåller flera snygga finesser och märkliga egenheter, som gör den omöjlig att släppa taget om. Jag läser den som ett exempel som återspeglar poängen i alla funderingar som väcks i dialogerna och hamnar någonstans bortanför handlingen under läsningen.

Jag finner boken briljant, precis som jag fann The End of Mr Y när jag läste den. Samspelet och återkopplingarna mellan berättelsen och sättet den är skriven på, i kombination med alla tankeexperiment, är helt underbart .


Canongate 2010
428 sidor

Första meningen: I WAS READING about how to survive the end of the universe when I got a text message from my friend Libby.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar