Yoko Tawada: Where Europe Begins


Yoko Tawada flyttade till Tyskland när hon var 22 år och boken är i originalspråk skriven med första delen på japanska och de andra två på tyska. På samma sätt utspelar sig flera av berättelserna med ett jag som flyttat dit ifrån hemlandet Japan. Det är en reseskildring om kulturkrockar, men kanske framförallt om språk och alienation.


Most of the words that came out of my mouth had nothing to do with how I felt. But at the same time I realized that my native tongue didn’t have words for how I felt either. It’s just that this never occurred to me until I’d begun to live in a foreign language.
Often it sickened me to hear people speak their native tongues fluently. It was as if they were unable to think and feel anything but what their language so readily served up to them.

Ordförståelsen har en central roll. Karaktären tar i samband med att hon lär sig tyska an ett språk hon inte förstår, där språket aldrig blir annat än just ord som måste överstigas, samtidigt som hon tappar bort sin identitet i avståndet som skapas till modersmålet och oförmågan att göra sig förstådd. Distanseringen i att tala ett språk som inte känns naturligt, där ordens egentliga innebörd har gått förlorad, och förankringen till omvärlden som uteblir. Således hamnar fokuset mycket på språkets funktion och användning.


Det är flera korta berättelserna i olika former, som hålls ihop av ordlekar och metaforer som pekar dem emot varandra och suddar ut gränserna emellan dem. De bygger mycket på kontraster, gränserna mellan konstruerade fasta strukturer och upplevelserna av dem, med en inneboende förvirring som sprider sig till läsaren.


Det här är en av mina favoritböcker. Det är en surrealistisk gestaltning som väver ihop myter och verklighet med karaktärens inre. En bok som bör läsas flera gånger, där innehållet ligger mer i bilderna som frammanas än i texten. Egentligen har jag nog läst den väldigt många gånger redan för jag repeterar hela tiden kapitlena så fort de tar slut.


Jag har även läst The Bridegroom Was a Dog tidigare (även den borde jag läsa om då jag endast minns lösa scener) och är väldigt förtjust i Tawadas författarskap. Upptäckte just att hennes essäsamling Talisman gavs ut på svenska förra året, vilken jag rikligt ser fram emot att läsa.


New Directions 2002
208 sidor

8 kommentarer :

  1. Åh vad intressant att läsa detta! Jag har planer på att åka till Japan i höst och skulle vilja läsa lite japanska författare innan dess så jag kanske tar och kollar upp henne.

    SvaraRadera
  2. Den här boken och Yoko Tawada låter riktigt intressanta! Jag tycker om att tänka på flerspråkighet och hur det kan göra ens språk både rikare och grundare. Undrar om jag kan hitta den på tyska med en översättning av delen på japanska? Tack så mycket för tipset!

    SvaraRadera
  3. Emma: Vad kul det låter! Jag vill med åka dit en dag

    Tawada är starkt rekommenderad. Jag misstänker att du nog redan är bekant med Haruki Murakami, som ju med är riktigt bra. En annan författare som kan vara värd att kolla upp är Kenzaburo Oe, själv har jag endast läst enstaka noveller av honom, men tror att han kan vara något.

    Jenny: Jag kunde bara se delarna var för sig nu på adlibris, men det är de här:

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=3887690419

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=3887690540

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=3887690699

    Essäerna i Talisman behandlar också det främmande språket och människan tror jag. Där verkar finnas en del annat intressant på tyska av henne med på samma ämne, trist att jag inte kan språket själv :)

    SvaraRadera
  4. Tack så mycket för länkarna! Hon verkar värd att kolla upp.

    SvaraRadera
  5. Den här boken läste jag förra sommaren! Har inte stött på någon annan som har läst den - kul att se recensionen här.

    Det jag minns bäst från boken var att hon beskrev själva läsandet på ett väldigt fint och träffande sätt. Men nu minns jag självklart inte citatet och boken har jag lånat ut ...

    SvaraRadera
  6. Åh, det är en otroligt citatvänlig bok! Det finns fortfarande partier som växer på mig och behöver läsas om och om igen, i försöken att kunna sätta fingret på känslan som beskrivs och symboliseras

    Jag minns ett parti om läsande som fastnade hos mig. Om problemen med att ta sig in i en bok och uppnå det där stadiet där man slutar se orden. Framförallt fastnade jag för ett stycke, om att läsa vad man själv har skrivit och se innehållet som helhet och inte bara bokstäverna...fast nu så framstår läsning som något väldigt besvärligt och mödosamt.

    SvaraRadera
  7. Det var nog precis det jag tänkte på faktiskt.

    SvaraRadera
  8. Då menade jag alltså det första exemplet du tog upp. :)

    SvaraRadera