Yoko Tawada: Where Europe Begins

Yoko Tawada flyttade till Tyskland när hon var 22 år och boken är i originalspråk skriven med första delen på japanska och de andra två på tyska. På samma sätt utspelar sig flera av berättelserna med ett jag som flyttat dit ifrån hemlandet Japan. Det är en reseskildring om kulturkrockar, men kanske framförallt om språk och alienation.

Most of the words that came out of my mouth had nothing to do with how I felt. But at the same time I realized that my native tongue didn’t have words for how I felt either. It’s just that this never occurred to me until I’d begun to live in a foreign language.
Often it sickened me to hear people speak their native tongues fluently. It was as if they were unable to think and feel anything but what their language so readily served up to them.

Ordförståelsen har en central roll. Karaktären tar i samband med att hon lär sig tyska an ett språk hon inte förstår, där språket aldrig blir annat än just ord som måste överstigas, samtidigt som hon tappar bort sin identitet i avståndet som skapas till modersmålet och oförmågan att göra sig förstådd. Distanseringen i att tala ett språk som inte känns naturligt, där ordens egentliga innebörd har gått förlorad, och förankringen till omvärlden som uteblir. Således hamnar fokuset mycket på språkets funktion och användning.

Det är flera korta berättelserna i olika former, som hålls ihop av ordlekar och metaforer som pekar dem emot varandra och suddar ut gränserna emellan dem. De bygger mycket på kontraster, gränserna mellan konstruerade fasta strukturer och upplevelserna av dem, med en inneboende förvirring som sprider sig till läsaren.

Det här är en av mina favoritböcker. Det är en surrealistisk gestaltning som väver ihop myter och verklighet med karaktärens inre. En bok som bör läsas flera gånger, där innehållet ligger mer i bilderna som frammanas än i texten. Egentligen har jag nog läst den väldigt många gånger redan för jag repeterar hela tiden kapitlena så fort de tar slut.

Jag har även läst The Bridegroom Was a Dog tidigare (även den borde jag läsa om då jag endast minns lösa scener) och är väldigt förtjust i Tawadas författarskap. Upptäckte just att hennes essäsamling Talisman gavs ut på svenska förra året, vilken jag rikligt ser fram emot att läsa.

New Directions 2002
208 sidor

Stefan Edman: Planeten havet

Planeten havet är Naturskyddsföreningens utvalda bok för 2010 och är en fantastiskt mäktig bok om vår urmoder. En oerhört intressant och övergripbar text fångar upp läsaren och ger en klar bild av hur allting hänger ihop och står i beroende utav vartannat, och om efterföljderna som hotar när den naturliga balansen rubbas.

En utarmning av haven i de tropiska områdena hotar till exempel i sin tur även landdjuren, som i ökad utsträckning utsätts för tjuvjakt när invånarna som är bundna till fisket tvingas livnära sig på annat sätt.

Havet är i ständig rörelse och omvandlar planeten. Erosion nöter på kustlinjerna, land stiger ur havet och försvinner ner i det. En förvandlingsprocess som påskyndas när den skyddande vegetationen skövlas och havsnivån stiger. Men tillsammans med oroväckande miljöhot finns det även bra möjligheter för bättring, så det är även en bok som ger hopp för framtiden.

Havet har många egenskaper och är en av förutsättningarna för liv på planeten. Det reglerar klimatet, tillhandahåller föda, upprätthåller liv såväl som orsakar stort lidande i förödande naturkatastrofer.

Det är en intim bild av samspelet mellan människan och havet som återges, och vi får ta del utav livet både över och under havsytan. Jag älskar boken förstås, dess innehåll och alla förundransvärda fotografier. Världshaven är ett tema som aldrig upphör att trollbinda och fascinera.

Max Ström 2010
221 sidor

Untitled

Eighty percent of the human body is made of water, so it isn’t surprising that one sees a different face in the mirror each morning. The skin of the forehead and cheeks changes shape from moment to moment like the mud of a swamp, shifting with the movements of the water below and the footsteps of people walking above it.
I had hung a framed photograph of myself beside the mirror. The first thing I would do when I got up was to compare my reflection with the photograph, checking for discrepancies which I then corrected with makeup.
Compared to the fresh complexion shown in the photograph, the face in the mirror looked bloodless and pale, like the face of a dead person. Perhaps this is why the rectangular frame of the mirror reminded me of a coffin. When I held up the candle to look more closely, I saw that my skin was covered with fine, overlapping scales, smaller than the wings of tiny insects. Carefully I inserted one long thumbnail beneath a scale and flicked it off. In this way I was able to strip off the scales one at a time. When I unbuttoned my pajama top, I saw the scales covered not only my face but my chest and arms as well. If I began removing them one by one, I would be late for work. I decided to take a bath to soften the scales and then rub them off.

(Inledningen till The Bath i samlingen Where Europe begins, Yoko Tawada)

Min läsning är utspridd över hela lägenheten just nu, ingenting blir utläst men fler böcker påbörjas hela tiden. I tilldragelsen efter att få något avslutat satt jag och läste i Den håriga spegeln, och kom att tänka på den här. Egentligen tänker jag på den hela tiden, fast nu kunde jag förstås inte komma ihåg berättelserna längre. Sist jag läste boken var 2003 i en kurs som hette Japanese culture through literature, eller något ditåt. Det blir första boken på länge som jag läser om.

Kelly Link: Pretty monsters

Pretty monsters är en skön samling märkliga historier skrivna av Kelly Link, de flesta återvunna från tidigare antologier och böcker. Varje berättelse inleds med en illustration av Shaun Tan och innehåller magisk realism över flera olika genrer, var och en med mer eller mindre öppna slut.

Links två första böcker, Magic for beginners och Stranger Things Happen, finns utlagda för fri nerladdning på hennes hemsida (saker som får mig att vilja inskaffa en e-bokläsare.. :)). Jag har inte läst dem än, kanske är berättelserna där riktade åt lite äldre läsare än de i den här samlingen.

Här i hittas i alla fall de nio historierna The Wrong Grave, The Wizards of Perfil, Magic for Beginners, The Faery Handbag, The Specialist’s Hat, Monster, The Surfer, The Constable of Abal och Pretty Monsters.

Berättelserna styrs utav en, eller flera, protagonister i yngre tonåren som har en ordeal av något slag att gå igenom. I den inledande berättelsen träffar vi Miles som begravde en av sina bästa dikter med flickvännen när hon gick bort, vilket han har börjat ångra. I The Wizards of Perfil blir Halsa såld som slav till trollkarlarna, Dorn i The Surfer blir kidnappad av sin far för att de tillsammans ska ansluta sig till Hans Bliss’s Star Friend Community som samlas i väntan på utomjordingarnas återbesök…

Jag tycker berättelserna skaver lite inledningsvis och behöver några sidor på sig innan de nya platserna sjunker in, därför gillar jag de lite längre historierna bäst. Det är annars väldigt lätt att dras med när man har fått settingen klar för sig, men det blir lite mycket att läsa historierna direkt inpå varandra så här. Man blir lite snurrig av alla verkligheter och jag blir ganska snabbt övermättad på stilen. Bäst gör de sig var för sig med en viss paus emellan för berättelserna att ebba ut (fast vem har tålamod till det..).

Viking 2008
389 sidor

Alex Schulman: Skynda att älska

En självbiografi där Alex Schulman skriver om relationen till sin far och saknaden efter denne...

Inte helt ovanligt för mig när det gäller biografier av folk jag inte är intresserad av så har jag svårt att hitta någon poäng med boken. Den var väl fin och så, men väldigt trivial. Jag hittar inget där som ger den något mervärde utan jag känner mest ”jaha”.

Däremot irriterade jag mig aldrig på den så där som jag brukar göra när folk börjar skriva om sina liv och ska till att framhäva och försvara minsta lilla sak som de gjort, utan på något plan fungerar den ändå. Även om det aldrig blir så mycket mer.

Språket är rätt mediokert och störde mig i perioder, fast andra gånger uppskattade jag det. Om det inte var för att boken var så enkelt skriven så hade jag förmodligen inte velat ta mig igenom hela.

Schulman går aldrig in på djupet med sin berättelse, vilket gör att boken känns rätt allmängiltig. Jag förstår aldrig riktigt vad som är så speciellt med att han har haft en pappa. Det finns säkert intressanta saker där att berätta om (så som det väl gör i de flestas liv egentligen) men de framgår inte och jag blir inte övertygad. Han är inte tillräckligt reflekterande för att jag ska kunna få ut något av läsningen...

Månpocket 2010

Senaste bibliotekslånen

Böckerna: Haruki Murakami -Kafka på stranden; Homeros - Iliaden; Margaret Atwood -Tjänarinnans berättelse; Curtis Sittenfeld -Presidentens hustru

…vilka tankar jag än har haft på att hinna ifatt mina läsplaner under sommaren, så ställer jag mig något skeptisk till dem nu.

Just nu är jag i alla fall mitt uppe i den fantastiska boken Perdido Street Station av China Miéville och ungdomsboken Pretty monsters, en samling kortare skräck-/fantasyberättelser av författarinnan Kelly Link. Båda ska jag försöka förmå mig att lägga åt sidan till förmån för Iliaden, som är kurslitteratur, är det tänkt.

Som tur är har jag två inte fullt lika mångsidiga pocketkedje-böcker att ta tag i. Tillsammans med Enuma elish och Kadaverlandet, som jag tänkt kommentera men som än så länge ligger lästa men orecenserade …så några recensioner till borde det dyka upp innan sommaren är slut. Även om hjärnan, och motivationen till att skriva dem, har kläggat ihop något i värmen