Andrzej Sapkowski: Den sista önskningen

Den sista önskningen är en fristående inledning till bokserien om häxkarlen Geralt. Stilen i boken påminner i mångt och mycket om Abercrombies Det lockande stålet, men utspelar sig under något absurdare premisser som gör den ett uns lättare i tonen. I den första berättelsen kommer häxkarlen till en stad där kungen gjort sin syster på smällen, varken barn eller syster överlevde förlossningen och byborna har nu en myling till prinsessa.


"Prinsessan ser ut som en myling!" skrek han. "Som den myligaste myling jag någonsin har hört talas om! Hans majestäts dotter, den förbannade megabastarden, är fyra alnar lång och ser ut som ett ölfat, käften sträcker sig från öra till öra och är full av sylvassa tänder, hon har röda ögon och röda hårtestar. Labbarna har klor som en vildkatt och hänger ända ner till marken. Konstigt att vi inte har börjat skicka runt hennes miniatyrporträtt till grannländernas hov. Prinsessan, må pesten ta henne, är redan fjorton år gammal, det är dags att hitta en prins åt henne."


Boken har en härligt sammanbiten, svart, och kittlande fånig humor. Geralt påminner mycket om Abercrombies Logen, samma principfasthet och skenbara likgiltighet, med plötsliga ogenomtänkta ingivelser som ställer till det.


Som häxkarl är han en utstött, han lever på att gå från stad till stad och erbjuda sina tjänster..att mot betalning döda de monster som plågar invånarna. Med sina onaturliga förmågor och tendenser att lämna ett mindre blodbad efter sig har han ett ökänt rykte och blir sällan varmt emottagen eller långvarig. I takt med att världen förändras, monstrena blir allt färre och prinsessorna har börjat fatta tycke för sina drakar, blir vandringen hårdare, och Geralt bittrare.


Boken är uppdelad i sex korta berättelser, sammanlänkande av att Geralt vilar upp sig i ett tempel i väntan på att hans skador ska läkas, där vistelsen får honom att minnas tidigare händelser. Världen är medeltida, befolkad med allehanda väsen från mytologins och sagornas värld, häxor och magiker. Händelserna går att spåra till klassiker som snövit och skönheten och odjuret, som nu fått en ny, mörkare, gestaltning.


Jag gillar de korta berättelserna, som själva har ett riktigt sago-upplägg, och är förstås väldigt nyfiken på hur handlingen utspelar sig i bokserien och hur formen tar sig i längre format. Möjligtvis hade berättelserna här gärna fått vara ännu kortare då de blir något utdragna och pratiga efter ett tag, de håller sig bäst i koncentrerad form.


Den sista önskningen är väldigt kul och jag känner en viss förtjusning över den stora skaran naturväsen som finns här och kämpar för sin plats vid sidan av människobefolkningen.



Coltso 2010
Org. publiceringsdatum 1993
348 sidor

2 kommentarer :

  1. Jag tyckte den här verkade intressant när jag läste om den för första gången. Jag gillar den där lite opretentiösa premissen med en typ som drar runt och dödar lite monster utan att delta i storpolitiken eller rädda världen eller vad det nu kan vara. Hmm... nu är det några böcker som jag tyckt verkar intressanta. Ska läsa dem också...

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer :) Tycker om att den tar slut med, att man inte helt tvunget måste läsa fem böcker till.. utan kan ta dem lite som de kommer

    SvaraRadera