William S. Burroughs: Slumpens spöke

Det här är pinsamt nog den första texten jag läser utav William Burroughs och jag inser att jag har missat något här, vilket såklart ska åtgärdas. Slumpens spöke var hans sista roman och jag har redan nu kollat upp bibliotekets bokbestånd, som visserligen såg rätt knapert ut, efter tidigare böcker att låna hem.

Översättaren Kristoffer Noheden har skrivit ett efterord till boken, där han placerar den i relation till tidigare verk och där tankebanorna som genomsyrar berättelsen diskuteras. Vilket onekligen bara stärkte mitt intresse ännu mer.

Novellen inleds med kapten Mission som slagit sig ner i en koloni på Madagaskar, där han med lemurernas, och drogernas, hjälp låter sig vägledas i sin strävan efter att finna människans ursprung. Han hittar en stenbyggnad i djungeln, vari han kommer i kontakt med andarna från tidigare utplånade djurarter. De Förlorade Arternas Museum, ett museum som även visar sig bära på tidigare utrotade sjukdomar.

En drömsk dimma ligger över berättelsen, som rinner ifrån handlingen till en ström av associativa tankebanor och fotnoter. Boken fortsätter på idéplanet med den mänskliga farsoten som sprids från bärare till bärare över kontinenterna. Hur människan med sitt kontrollbehov, med skapandet av språk och tid som påtvingats verkligheten, avskärmat sig från naturen och djurlivet. Om mänsklighetens maktbehov och girighet som rubbat den ekologiska balansen och fördrivit naturen i sin jakt på herravälde.


”En spricka är inbyggd i den mänskliga organismen, sprickan eller klyftan mellan två hjärnhalvor, vilket innebär att alla försök att åstadkomma syntes måste förbli oförverkligade i människotermer. Jag drar en parallell mellan denna spricka som avskiljer människokroppens två halvor och den spricka som delade av Madagaskar från Afrikas fastland. Den ena sidan av sprickan gled in i förtrollad tidlös oskuldsfullhet. Den andra rörde sig obevekligt mot språk, tid, verktygsanvändande, vapenbruk, krig, utarmande och slaveri.”


Jag blev otroligt förtjust i den här. Burroughs längre romaner ska verkligen bli spännande att ta sig an.


Sphinx 2009
Org. publiceringsdatum 1991
86 sidor

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar