Amanda Hellberg: Styggelsen

Den synska flickan Singa blir under en av marknadsföreställningarna upptagen av ett syskonpar som kommer att utnyttja hennes förmåga till spiritistkyrkans seanser. Flickan hålls under kraftig vanvård instängd i en bur, gömd i källaren på ortens lasarett, där hon tvingas ställa upp på parets giriga nycker.

2006, 60 år senare, börjar sommarvikarien Maja där hon skrubbar vårdcentralens korridorer se syner och hemsökas utav flickebarnets osaliga ande.

Boken är brutal och mysigt spöklig på samma gång. Det är en skön kontrast mellan de föregångna händelserna och nutid som kommer att överlappa varandra. Den stökiga marknadsatmosfären ger en tilltalande inledning som drar in läsaren mot de sektgalnas stundande övergrepp.

Berättelsen håller en klassisk ton och har ett väldigt behagligt flyt som aldrig känns utdraget eller stressat, med en härlig avgränsning i bytet av tidsepoker. Välbalanserad och ja, ger vad man väntar sig. Den erbjuder inga större överraskningar men jag gillar sammansättningen och det ouppklarade som lämnas kvar.

Styggelsen är egentligen väldigt snabbläst, beroende på hur många andra böcker man är i färd med att simultanläsa under tiden. Enkel och stämningsfull utan överflödiga detaljer, passande beskärd.


h:ström 2008
169 sidor

8 kommentarer :

  1. Stämningsfull var ordet.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker den fick lite spökberättelse-känsla över sig, mer novell än roman. Kuslig.

    SvaraRadera
  3. Det har nog med att man är van vid tjocka King/ajvideLindqvist-romaner och liknande. När en skräckbok är av normalt omfång känns den som en novell. Men visst är det en riktig (klassisk som du skriver) spökhistoria, där nutidsavsnitten på ett föredömligt vis är inspirerarade av japanska skräckfilmer som Dark water och Ringu.

    SvaraRadera
  4. Kanske, fast de minns jag mer som...katatoniskt traumatiserande.. ;) Kommer inte ihåg så mycket av dem, skräckfilmer brukar jag hålla mig undan.

    Tankarna förde mig till The orphanage och den där franska, som nog skulle kunna heta samma sak men som jag inte minns titeln på.. :) (de räknas förmodligen inte ens som skräck :p)

    SvaraRadera
  5. ..Saint Ange, de är väl eftergångare till ringu &c de med iofs, fast liken är lite mindre jobbiga och karaktärerna mer dämpade :)

    SvaraRadera
  6. Barnhemmet är ju en jättebra skräckfilm. Saint Ange har jag inte sett men tack för tipset.

    SvaraRadera
  7. När jag väl gillar skräckfilm brukar de kategoriseras som "thriller" eller liknande :D

    Det är inte så många som tycker om Saint Ange, men jag minns den som riktigt bra

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att det later som en bok i min smak, brukar gilla liknande upplagg!

    SvaraRadera