Arto Paasilinna: harens år


Titel: harens år
Författare: Arto Paasilinna
Org. utgivningsdatum: 1975
Antal sidor: 187

På väg till Heinola kör reportern Vatanen och fotografen som är med i bilen på en hare. Trött på vardagslivet, sitt jobb, sin fru, tar Vatanen den nu halte harpalten, lämnar bilen, och drar till skogs, vilket för honom på en vandringsfärd genom de finska skogarna. Tillsammans är de med om märkliga ting och hinner bli både omtyckta och föraktade innan resan når sitt slut.

Boken är lite tjatig, och hattig, händelserna får ingen förankring. Den stackars ruggade haren är underbar, men jag gillade verkligen inte Vatanen något vidare. Humorn som visst ska finnas i boken blir ibland rent av smärtsam att behöva ta del av. ..det krockar för mig eftersom huvudkaraktären själv är ett riktigt spån, precis som de stereotypiska karaktärer som kritiseras.

Jag har för mig att det gick en diskussion bland bloggarna, men jag minns inte vem som tog upp den, om huruvida det är legitimt att ogilla böcker på att man inte tycker om dess karaktärer, för min egen del är det som vanligt väldigt svårt att låta bli.

Samtidigt så är den enkel och snabbläst. Om man gillar att läsa om otrogna män som ligger i bäcken och dricker hembränt medan skogen runt omkring brinner ner, plågar djur och skjuter björn, så kanske man gillar även den här.

Boken har annars samma sköna samhällssatiriska stil som hundraåringen (som jag tvärtemot den här tyckte bra om), men jag tycker inte den är alls lika sammanhållen och den lämnar flera luckor efter sig när berättelsen hoppar framåt några steg. Sen så blir det inte samma resa eftersom mina kunskaper om den finska geografin inte finns där, vilket gjorde det svårt att följa rutten och jag blev aldrig motiverad att kolla upp den.

...men jag är glad för att jag fick boken så jag kan stryka den från min lista nu, tack :)

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar