Peter S. Beagle: Tamsin


Titel: Tamsin
Författare: Peter S. Beagle
Org. utgivningsdatum: 1999
Antal sidor: 288

Snöfrid läser World Fantasy Award –vinnare, och nominerade, i år. En utmaning med början på år 2000 som jag accepterat. Jag är lite efter i starten, det här blir min första bok på listan.

Peter S Beagle som var en av det årets finalister måste vara mest känd för boken The Last Unicorn. Den var nog mitt första möte med High Fantasy genren, och gjorde mig väldigt förtjust vad jag minns. Animen ska stå kvar någonstans i filmhyllan, men den var väl rätt gräslig... Vinnaren 2000 var Martin Scott med boken Thraxas.

Tamsins styrka ligger i den trollbindande miljön den utspelar sig i, ute på den engelska landsbygden...Jennys mamma har blivit förlovad och tillsammans flyttar de från New York till Dorset där styvfadern har fått jobb.

Godset de kommer till har en historia bakom sig som sträcker sig tillbaka till George Jeffreys tid. Marktomten är full av de engelska folkväsena, Boggarts, Red Caps…The Billie-blind (som förövrigt är grym), och uppe i ett lönnrum på tredje våningen sitter Tamsin med sin katt i knäet och tittar ut genom det mörka fönstret, där har hon hållit till de senaste 300 åren eller så.

De är riktigt härliga karaktärer, som fått egna personligheter och har en självklar plats i berättelsen. Ingredienserna är bra men boken blir oerhört utdragen. Berättelsen återges retrospektivt av vår hjältinna, som är ett uns dryg och repetitiv i sin utläggning. Jag skummade igenom de tråkigaste passagerna och blev därmed upprepade gången tvungen att bläddra tillbaka och läsa om när jag missat någon detalj. Den verkade aldrig ta slut….och jag har väl fortfarande 16 sidor kvar eller så.

Jag är glad över att det är China Miéville som står näst på listan för jag blev hyfsat opepp på att läsa mer fantasy nu. The Scar har legat oläst och hånat mig i bokhyllan sedan jag fick den i utbytet i höstas, så nu ska jag bara inskaffa den första boken med. Crossovers, oavsett genre, drar nog alltid lite starkare i mig.

Eventuellt är jag för gammal, eller har läst för mycket liknande böcker, som tonåring hade jag säkert älskat den här.

14 kommentarer :

  1. Tack för att du lämnade en kommentar hos mig så att jag hittade in till dig ! :)

    SvaraRadera
  2. Tack själv för boktipset :)

    SvaraRadera
  3. "Eventuellt är jag för gammal, eller har läst för mycket liknande böcker, som tonåring hade jag säkert älskat den här."

    Åh, vad jag känner igen mig i det!
    Mycket fantasy känns faktiskt ganska tråkig när jag läser den nu. Kanske har jag blivit mer kritisk med åren, eller så växer man faktiskt ifrån fantasy som genre en smula när man blir vuxen?

    SvaraRadera
  4. Ja, jag vet inte vad som gör det..men jag känner också att genren lätt faller platt nuförtiden, om det inte är något som verkligen sticker ut. Kanske har jag bara blivit mättad på den

    SvaraRadera
  5. Man måste veta vilka fantasyförfatte man ska läsa. Tips:
    Richard Morgans the blade itself
    Abercrombie
    Kushners Riversideböcker
    Emma Bull, exempelvis hennes Territory
    Palimpsest av Valente

    SvaraRadera
  6. Oh! Då är det inte undra på, de där har jag ju inte läst.

    The Privilege of the Sword var nominerad 2007 och står faktiskt med på läslistan, men jag kanske borde börja på Swordspoint då?

    The Blade Itself ser riktigt lovande ut..Ah tack tack tack, det blir ett par till önskelistan här :)

    SvaraRadera
  7. Jag läste swordspoint först, den var skön, men privilege är bättre. Den senare är dessutom rätt fristående. Tydligen finns det en mellanbok som handlar om några arkeologer som gräver fram Riverside i eh, framtiden, men den har jag inte läst (sägs inte vara lika bra heller)
    Ska man ha bra fantasy får man kolla upp sådant som nomineringar, men också kolla tips från folk som läser mycket och inte tycker att Eddings är det bästa som hänt sedan skivat bröd.

    SvaraRadera
  8. Haha jag har inte läst mina Eddingsböcker än, men jag kanske kan elda med dem då och få lite mer plats i bokhyllan istället :D

    SvaraRadera
  9. Richard Morgans bok heter förstås the steel remains, inte the blade itself som är Abercrombies titel. Suck.

    SvaraRadera
  10. :) Såg det när jag tittade upp dem, inte just steel remains -titeln men gissade på att det var den du hade i åtanke, han verkar ha skrivit mest sci-fi annars

    SvaraRadera
  11. Roligt att läsa din recension om boken! :)
    Tror dock inte det har med åldern att göra vad man tycker/känner för fantasy. Många böcker inom genren är ju rätt lika varandra och det kan nog skapa en viss tristess. Du får helt enkelt leta annorlunda titlar, såg att Pål hade en del tips ^^
    Jag håller med dig om att Tamsin faktiskt var en aning seg i starten. Började undra efter tag om det verkligen var en fantasy eller någons vanliga dagbok? Men den artar sig allt eftersom.
    Pinsamt nog ligger jag efter i min egen utmaning just nu (mkt pga studier). Får spurta lite nu när jag börjat få ihop studier och "fritidslit." äntligen.

    SvaraRadera
  12. Ja, Tamsin var ok. Hade väl lite för höga förväntningar på den kanske, i minnet av hur bra jag tyckte om Beagle för...12 år sen eller så :)

    Håller med dig om dagboksstilen, och den blir intressant på slutet...men jag hade velat ha det mer kompakt, och lite mindre Jenny. Ska blir kul att läsa din recension sen ^^

    Och jag förstår ditt dilemma, det är alltid en balansgång mellan kurslitteratur och alla böcker som man själv vill läsa. Har inte beställt Perdido Street Station än, men hoppas hinna med den innan månaden är slut

    Det ska blir intressant att fortsätta beta av listan, de flesta som står där är relativt okända för mig, men vissa känns ändå rätt säkra

    SvaraRadera
  13. perdido var riktigt bra. Älskar hur han - efter prologen - börjar med hur huvudpersonen funderar över om han är pervers när han betraktar sin flickvän med insekthuvud.
    Jag gillade Scar också.

    SvaraRadera
  14. ! ^_^ Skön början att kastas in i

    Låter tryggt, jag är väldigt nyfiken på den. Boken verkar besitta en sådan där härligt bisarr mix av så gott som allt :)

    Insekter överlag har en hel del intressanta saker going on, utan alla otäcka ben kan jag se en viss charm

    SvaraRadera