Magnus Dahlström: Nedkomst


Titel: Nedkomst
Författare: Magnus Dahlström
Org. utgivningsdatum: 1993
Antal sidor: 245

De här knepiga böckerna förstör min lässtatistik. Jag tycker det är svårt att kommentera böcker som spelar för mycket på mina känslor… det blir liksom bara papper av det hela när jag ska försöka göra om det till ord, så jag brukar låta bli. Och Nedkomst utspelar sig helt inuti mitt huvud, till den grad att jag inte alls vet vad boken egentligen handlade om eller vad den vill ge uttryck för.


Större delen av händelserna äger rum längs med ett och samma vägstråk, karaktärerna lämnar spår efter sig som plockas upp av de efterföljande..ibland, men även om jag ser länkningen så kan jag inte urskilja någon betydelse i det som händer.


Människorna är helt styrda av sina instinkter, de är så desperata och förvirrade. Logiken sitter helt och hållet gömd i deras egna huvuden.. eller i mitt, sällan har en bok fått mig att känna mig så psykiskt sjuk och oförmögen. Efterhand som intensiteten börjar ebba ut tar maktlösheten över.


Vid en scen sitter en gravid kvinna och försöker förstå läkarens förklaring till varför hon måste göra kejsarsnitt …och paniken av att inte kunna ta in informationen, samtidigt som läkaren upprepar sig gång efter gång från olika infallsvinklar och utifrån de mest basala grunder, är väldigt påtaglig…känslan av att inte kunna sortera intrycken är något jag bär med mig under hela läsningen.


Samtidigt så tror jag väl, att det finns säkert något väldigt smart där inne som jag inte ser... sammanhang jag missar, slutledning. Så jag nöjer mig med att jag inte förstår. Har ni läst boken får ni gärna förklara vad som hände.

2 kommentarer :

  1. "Människorna är helt styrda av sina instinkter, de är så desperata och förvirrade. Logiken sitter helt och hållet gömd i deras egna huvuden.. eller i mitt, sällan har en bok fått mig att känna mig så psykiskt sjuk och oförmögen."

    Uppenbarligen fick romanen dig i sin makt, och det är väl det som varje författare syftar till, vilken känsla/upplevelser/tankar de än vill förmedla. Tycker det låter som förklaring nog, att det var en drabbande bok.

    SvaraRadera
  2. Ja, så kan man säg..tack :)

    Den är sjuk, i positiv bemärkelse börjar jag tycka nu när jag sluppit ur den. På något sätt ser berättelsen hela tiden ut att hänga ihop, samtidigt som den inte alls gör det..eller om den gör det

    SvaraRadera