Klas Östergren: Orkanpartyt


Titel: Orkanpartyt
Författare: Klas Östergren
Org. utgivningsdatum: 2007
Antal sidor: 399

Ett g som kunde skala bort och tränga undan allt det där som man annars gick och tänkte på, all oro som låg och skavde i medvetandet, sådant som det pratades om på staden , gamla krämpor, nya farsoter, pengar, mat för dagen, och så förstås allt som en far kan tänka om en son, de faror som väntar en pojke här i världen.


Världen är förorenad, marken försurad, luften skadlig och regnvattnet frätande. Människorna håller sig inomhus, lyssnar på orgeln utanför och gissar på vilken ton som ska komma härnäst och vilka händelser den ska föra med sig. Samtidigt som de följer jättekvinnan TomBola på teven som lustar sig med tacksamma deltagare.


Hanck var tidigare försäkringsagent men lever nu på att restaurera och sälja gamla facit-maskiner. När budet når honom om sonens död tappar han fotfästet. Hämndbegäret och saknaden är det enda som finns kvar när han beger sig ut för att söka upp den skyldiga.


Det är ett blandat spektrum av känslor i fokus för berättelsen, kärlek, saknad.. heder. Miljön väcker en känsla av ett 30-tal i förfall, med futuristiska inslag som vittnar om en framtidsdystopi. Staden styrs och beskyddas av klanen, bärsärkarna inger skräck i invånarna och världen utanför håller dem klaustrofobiskt inspärrade.


Vi får aldrig hela bilden klar för oss, vissa detaljer sticker ut tydligt medan andra endast anas i bakgrunden. Handlingen är ögonblicksbetonad och fokuserar på det viktiga, de stora händelserna, och håller det koncentrerat, rått och kargt. En viss surrealistisk känsla skapas av att aldrig riktigt ha full överblick.


Myten i berättelsen baseras på den nordiska mytologin, med Loke i centrum. Berättelserna som förs upp är de gamla vanliga men får här ett intressant perspektiv som vrider och vänder på gudarnas bakomliggande motiv.


Orkanpartyt är det svenska bidraget i Myt-serien. Planen har varit att läsa ikapp Bonniers utgivning men det har inte blivit av än, så jag är mycket glad för den här boken som jag fick i förra månadens pocketkedja, och över att nu i alla fall ha hunnit med en bok.


Den är bra, snudd på riktigt bra, mycket välskriven och full av textstycken som vill citeras. Samtidigt kan jag inte låta bli att önska att den fördjupade sig ytterliggare, drog ut på det och blandade in omgivningen i högre grad…den lämnar mig lite otillfredsställd med alla fragmentariska detaljer som inte följs upp, som jag vill läsa mer om.

2 kommentarer :

  1. Jag är så himla sugen på att läsa hela mytserien, speciellt den här och Atwoods Penelopiaden. Vilket egentligen är lite konstigt, för jag är verkligen inget Östergren-fan annars.
    Men vad kan jag säga - älskar ju dystopier! :)

    SvaraRadera
  2. Det är den första boken jag läser av Östergren och den gjorde mig positivt överraskad, kanske ska hålla mig borta från hans andra nu medan jag fortfarande tycker bra om honom :)

    Den är riktigt skön som dystopi, dystopin är inte lika framträdande och överproklamerande som jag tycker de blir lätt utan samverkar med handlingen på ett sätt som känns väldigt naturligt

    SvaraRadera