Pål Eggert: Ars Moriendi - konsten att dö


Titel: Ars Moriendi – konsten att dö: Gotisk roman
Författare: Pål Eggert
Förf. blogg: Världen ska brinna
Org. utgivningsdatum: 1998
Antal sidor: 170

Inspirerad av Legenden om St George utspelar sig berättelsen i en domän som står under en drakes vaksamma öga. Som offergåvor för sin verkan som stadens försvarare, och vänlighet att inte förinta densamma, skänkes den boskap… och årligen en jungfru.

Klostret Carmine har upprättats efter det helgon som blivit drakens första offer. Dess främsta funktion är att vårda de jungfrur som blivit förunnade att upptas och fostras där, och förbereda dem inför deras framtida martyrdöd.

Till undsättning kommer riddaren Galois och erbjuder räddning. Hans uppdykande river i den disciplinerade strukturen på klostret och efterverkningarna gror ett frö av tveksamhet i drakens nästa mål, Ariettes, övertygelse om livet i klostret.

Texten är ljuvligt betänkt och återhållsamt skriven, den kräver sin uppmärksamhet och drar in en i de psykologiska spelen som utspelar sig. Karaktärernas känsloyttringar är kalla och sparsamma, bristen på någon att identifiera mig med fäster desto större intresse för handlingen och detaljerna i deras gester och förhållningssätt. Berättelsen kommer även att bli härligt bisarr när demoner och älvfolk vävs in i bilden.

Ars Moriendi passar in alldeles utmärkt i den något fanatiska läsperiod jag är inne i nu, både till innehåll och språkbruk. Eggert har en ny bok på väg, De döda fruktar födelsen, så jag är glad att jag hann läsa den här först och kan börja bygga upp mina förväntningar. Omslaget på den kommande boken hittar ni bl.a. här

1 kommentar :

  1. Sedär, min roman verkar ha gått hem hos dig. Så roligt.

    SvaraRadera