Shirley Jackson: We Have Always Lived in the Castle




Titel: We Have Always Lived in the Castle
Författare: Shirley Jackson
Org. utgivningsdatum: 1962
Antal sidor: 218

De båda systrarna Merricat och Constance lever isolerat och avskärmat från omvärlden i skydd mot byinvånarnas spe och förföljelser. Tillsammans med sin sjuka farbror Julian lever de ett stillsamt och solidariskt liv. Merricat går till byn två gånger i veckan för att skaffa mat och låna böcker från biblioteket. Costance lagar mat, städar och tar hand om de andra med stor omsorg. De lever ett strukturerat liv, med tydliga mönster för att ta sig igenom vardagen, i ett tappert försök att skapa en trygg miljö åt sig själva i skydd mot världen utanför.


Boken är berättad i första person och väldigt snart börjar man känna sig hemma i Merricats maniska uppfattningssfär. Hon är väldigt förtjust i sin syster och gör vad hon kan för att hjälpa henne, samtidigt som hon är impulsiv och okynnig när något hotar hennes sinnesvärld.


Den ovillkorliga kärleken och lojaliteten som finns mellan systrarna bygger hela boken, man blir glad när Merricat beskriver det färgglada hemmet och den vackra trädgården så som hon ser dem. Prydnaderna, porslinet och den övriga inredningen som har gått i arv och byggts på under flera generationer. Constance har visserligen ett tvångsmässigt ordningssinne, men det gör det sagolikt att befinna sig i det välstrukturerade hemmet.


Handlingen blir snart förutsägbar, så jag vill inte beröra den närmare, men fokalisationen gör den enormt fängslande. Efter The Lottery (pdf), som är det enda jag har läst utav Shirley Jackson tidigare, hade jag egentligen förväntat mig något mer intensivt och rysligt. Men den här har istället ett väldigt introvert och stämningsskapande upplägg. Omslaget till Penguins pocketutgåva avspeglar tonen i berättelsen på ett bra sätt.


Det här är definitivt ännu en bok som jag tycker bättre om i efterhand, när den inte längre känns lika plågsam och hjärtskärande, och jag kan se tillbaka på de bra stunderna, njuta av den underliggande komplexiteten och uppskatta det genomtänkta i den verklighetsbild jag varit en nära del av de senaste timmarna. Det är tur att den är snabbläst, för jag vill läsa om den direkt! …nu när jag är förberedd


Snowflakes in rain läste boken för några veckor sedan och ni kan hitta hennes reflektioner här.





2 kommentarer :

  1. Tänk, att jag såg aldrig det där vackra hemmet... för mig var det alltid sjaskigt och förfallet. Det beror nog, som du var inne på, på omslaget. Jag blev väldigt starkt påverkad av omslaget.

    Kul att du läst The Lottery! Hade din bok förordet av han som pratade om just The Lottery?

    SvaraRadera
  2. Det var förmodligen ganska förfallet egentligen, den trasiga trappan tyder kanske lite på det.. i vilket fall så verkade det ha varit ett väldigt gammalt hus. Merricats beskrivningar var väl inte helt objektiva alla gånger (:

    Nej, inget förord. Jag letade efter det på internet, men utan framgång. Jag har förstått att det var rätt intressant?

    SvaraRadera