Läslista 2010

The Year of the Hare, Arto Paasilinna
A Coin in Nine Hands, Yourcenar
Fata Morgana, William Kotzwinkle
The Moth Diaries, Rachel Klein
The Handmaid's Tale, Margaret Atwood
The Invention of Morel, Adolfo Bioy Casares
The Tooth Fairy, Graham Joyce
Kissing the Beehive, Jonathan Carroll
The Man Who Fell to Earth, Walter Tevis
We Have Always Lived in the Castle, Shirley Jackson
The Blind Watchmaker: Why the Evidence of Evolution Reveals a Universe without Design, Richard Dawkins (non-fiction)
Jonathan Livingston Seagull, Richard Bach
Mysteries, Knut Hamsun
Too Loud a Solitude, Bohumil Hrabal
Senselessness, Horacio Castellanos Moya
The Baron in the Trees, Italo Calvino
In the Country of Last Things, Paul Auster
Life: A User's Manual, Georges Perec

2009 -titlar

Lästa böcker 2009
A Girl's Guide to Vampires, Katie MacAlister
Agnes Grey, Anne Brontë
Bergdorfblondiner, Plum Sykes
Bibliotekskatten Dewey, Vicki Myron
Blandat blod, Katarina Mazetti
Bläckhjärta, Cornelia Funke
Bookends, Jane Green
Brott och straff, Fjodor Dostojevskij
Candide, Voltaire
Cranford, Elizabeth Gaskell
Darling Jim, Christian Mørk
De modlösa, John Lapidus
Den döda älskarinnan, Théophile Gautier
Den sista läsaren, David Toscana
Den unge Werthers lidanden, J.W. von Goethe
Don't talk back to your vampire, Michele Bardsley
Dracula , Bram Stoker
Drottningens juvelsmycke, C.J.L. Almqvist
En dag i Ivan Denisovitjs liv, Aleksandr Solzjenitsyn
En historia om läsning , Alberto Manguel
En svag doft av död , Guillermo Arriaga
Fumlig, Jeffrey Brown
Fyr , Magnus Dahlström
Frankenstein, Mary W Shelley
Frankenstein's Bride, Hilary Bailey
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson
I en annan del av Bromma, Martina Haag
I'm the Vampire, That's Why, Michele Bardsley
Interworld, Neil Gaiman and Michael Reaves
Isis - A tale of the Supernatural , Douglas Clegg
Jane Eyre, Charlotte Brontë
Jonathan Strange & Mr Norrell, Susanna Clarke
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande, Xiaolu Guo
Kärlek, Hur fan gör man?, Bob Hansson
Lögnaren, Stephen Fry
mitt första liv, Bodil Malmsten
Mor gifter sig, Moa Martinsson
Mörkrädd, Anderas Roman
Nattvakt, Kit Whitfield
Norse Code, Greg van Eekhout
Norwegian Wood, Haruki Murakami
Om konsten att läsa och skriva, Olof Lagercrantz
Oönskad, Gemma Malley
Passageraren, Steffen Jacobsen
Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén
Skuggbiblioteket, Mikkel Birkegaard
So Yesterday, Scott Westerfeld
Spiralerna d. 1 , Junji Ito
Spiral Hunt, Margaret Ronald
Sugar Cookie Murder, Joanne Fluke
Supernova, Marika King
The 13 Clocks , James Thurber
The Bride of Frankenstein: Pandora's Bride, Elizabeth Hand
The End of Mr Y, Scarlett Thomas
Tre sekunder, Roslund & Hellström
Tåbb med manifestet, Lars Ahlin
UDDA, Sara Lövestam
Undead and Unwed, Mary Janice Davidson
Underbar och älskad av alla, Martina Haag
Ursäkta, men din själ dog nyss, Danny Wattin
Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?, Christer Hermansson
är det någon där?, Marian Keyes

Joanne Fluke: Sugar Cookie Murder

Det kändes ofrånkomligt att läsa åtminstone en bok med jultema under december. Då julfirandet är så starkt associerat med mat passade jag på att slå två flugor i en smäll och samtidigt prova en ny genre, cook book mysteries. Jag avskyr deckare ungefär lika mycket som jag ogillar att laga mat, vilket kändes som ett bra utgångsläge...


Faktum är att jag gillade den här, den var precis vad jag kände för att läsa just nu. Hur otroligt banal och fånig den än är, förmodligen tack vare, så är boken riktigt ( oavsiktligt) underhållande och sällskaplig.


I samband med den årliga julbuffen ska recepten till Hannahs kommande receptsamling Lake Eden Holiday Buffet Cookbook testas. Sugar Cookie Murder inledes med middagspreparationer, julpyntning och matlagning. På aftonen är alla glada, minglar och äter, tills en av gästerna hittas mördad… mordvapnet är en tårtspade. Ingen får lämna byggnaden och mördaren är en ibland dem.


Boken är den 6:e i Hannah Swensen Mystery –serien, men en tunnare och fristående bok skriven som julnummer. Historien är mer utav en inledande novell inför den efterföljande receptsamlingen som utgör bokens andra hälft. Där finns alla maträtter som omnämnts med, kommenterade av karaktärerna själva.


Jag kommer med all säkerhet aldrig att laga något av dessa recept, men de låter i alla fall otroligt goda när karaktärerna pratar om dem förbigåendes. Omkring 60 recept med allt från förrätter till efterrätter och side orders. Och visst bidrar berättelsen med en stark julkänsla, om än en väldigt Amerikansk sådan, med mycket snö och skvallrande hemmafruar.

Bob Hansson: Kärlek, Hur fan gör man?

Kärlek, hur fan gör man? Som jag fick utav min bokvän i julklappsutbytet, var ett givet val av bok till mig. Det insåg jag direkt när jag tjuvbörjat på de härliga ordförklaringarna bak i boken. Främst känslor, men även andra relaterade ord beskrivs. Ilska, lycka, meditation, ego...

Mitt ego är en lurig jävel. Sminkad bakom verbal ödmjukhet väser det fram sin självcentrering. Min medvetenhet om egot kan mitt ego använda för att låtsas att det inte längre finns. Men den finns. Den jäveln.

I boken talar Bob Hansson om kärlek och relationer, känslor och konflikter, med ett antal olika individer som påstås ha hittat svaret. Jag tyckte mycket om att läsa intervjuerna med KG Hammar, Jakob Samuel m.fl. men insiktsnivån i boken är svajig och jag hade egentligen velat se ett mer tillspetsat val av deltagare.

Det är härligt och mysigt att få ta del av de personer som ger enkla svar och berättar om sina förhållanden utifrån sig själva och sina erfarenheter …men jag fräser lite åt de andra som snarare verkar försöka tillhandahålla stiliserade relationsmallar, utan trovärdighet.

Oavsett vad svaren blir så ger Bob Hanssons frågor och egna reflektioner stor behållning, och bjuder på en uppskattad läsning. Oförskämt nog hoppade jag över diktkapitlet, men kompenserade det hela med att läsa ordförklaringen två gånger, och det bästa delarna kommer jag att återkomma till flera.

Tack igen vännen, jag är glad att du hittade den här åt mig!

James Thurber: The 13 Clocks

Once upon a time, in a gloomy castle on a lonely hill, where there were thirteen clocks that wouldn’t go, there lived a cold, aggressive Duke, and his niece, the Princess Saralinda. She was warm in every wind and weather, but he was cold. His hands were as cold as his smile, and almost as cold as his heart. He wore gloves when he was asleep, and he wore gloves when he was awake, which made it difficult for him to pick up pins or coins or the kernels of nuts, or to tear the wings from nightingales.


På slottet har alla klockorna stannat, frusit fast av den kyla som råder. Varje dag emottar hertigen friare som ber om prinsessans hand och ger dem omöjliga uppgifter att fullfölja. Zorn kommer klädd i trasor som en trubadur och sjunger narrvisor på stadens gator. Han blir dömd till avrättning men får hjälp av Golux med att lura hertigen, och istället tar han på sig ett av hertigens ökända uppdrag att utföra. Golux är den enda av sitt slag, hans moder en medioker häxa och far en vimsig trollkarl.


“Half the places I have been to, never were. I make things up. Half the things I say cannot be found. When I was young I told a tale of buried gold, and men from leagues around dug in the woods. I dug myself.”


“But why?”


“I thought the tale of the treasure might be true.”


“You said you made it up.”


“I know I did, but then I didn’t know I had. I forget things, too.”


Uppdraget Zorn får blir att samla ihop 1000 juveler inom nio och nittio timmar, och att få de 13 klockorna i slottet att slå fem. Misslyckas han blir han mat åt Todal som gleeps och ser ut som en blob of glup. Men Golux säger sig känna till en jungfru som bor på ön och gråter juveler i stället för tårar, som kan rädda dem.


“I hope that she’s alive and sad,” said Zorn.


“I feel that she has died,” the Golux sighed.


I förordet skriver Neil Gaiman att det är “probably the best book in the world”. Där vet jag inte om jag håller med, men den är bra! Ifall jag läst den som liten hade jag säkerligen varit såld rätt snart. Den leker med gamla sago-klichéer, hittar på nya tillägg efterhand, och har en hel del riktigt härliga rim i sig. En lättare bok både i text och innehåll, inte otäck som Coraline och Thief of Always &c, men fortfarande med mörkare undertoner. Upplagan jag läst är en del av New York Review Children’s Collection. En serie nytryckta barnsagor som jag är sugen på att samla på mig fler utav, alla med fina och lockande omslag.

Magnus Dahlström: Fyr

En fyr håller på att byggas ute på en öde ö i havet. Karl som vi följer, ingenjören, är lika hård, kargad och stenig som landskapet runt omkring. Sammanbiten och saknar tilltro och tillförlit till andras förmågor. Genom boken följer läsaren tätt i hans fotspår och det indirekta tal som vittnar om hans frustrationer, sexuella laddning och oro, förvrider miljön runt omkring. Fragmentariska tankegångar


–avbrott


upprepningar


fanaticism-


Problem på byggnadsplatsen uppstår redan från start. Oförklarliga materialförluster och bortfall som fördröjer arbetet. Anklagelser om sabotage cirkulerar. Misstankar om att de inte är ensamma på ön. Att ön blivit för liten och befolkningen där trängd och planerar ett anfall.


Bilden som återges överstämmer inte nödvändigtvis med verkligheten. Det kusliga i berättelsen slår till som starkast efteråt, när man börjar reflektera över situationerna och vad som egentligen utspelat sig på ön. Samtidigt som berättelsen är obehaglig att läsa blir den bara läskigare och bättre för varje gång man tänker tillbaka på den och de scener och dialoger som utspelat sig. Som gjord för omläsning. Jag gillade den här skarpt, resterande böcker av Dahlström läggs till på önskelistan. Vilken är hans bästa?

Bodil Malmsten: mitt första liv

Jag vill gärna tro att författare skriver självbiografier på läsarnas förfrågan. Inte enbart utifrån eget självintresse utan för att där finns en historia att berätta och läsare som vill läsa den. Men om så vore fallet skulle det inte finnas några skäl för att så kontinuerligt försvara varje händelse och tanke som här görs. Problemet är framförallt att jag aldrig har läst något om eller med Bodil Malmsten tidigare, så det här var så gott som kört innan jag ens började eftersom boken kräver ett redan existerande intresse.

mitt första liv behandlar Bodils barndom och den senare flytten in till storstan, inte nödvändigtvis som den var men så som den finns kvar. Till en början blev jag förvånad över hur vettig boken trots allt tedde sig, i de inledande historierna om hennes far- och morföräldrar och uppväxten uppe i Norrland. Men snart är den där ändå. Där självskrifter alltid tycks hamna, i jämmer och med detaljer som är orelevanta för den som inte är berörd. Den associativa berättarstilen som med sina cirkelrörelser ersätter handlingen och gör att boken aldrig kommer någonstans. I kombination med en uppretande övertydlighet.

Få saker är så provocerande som självbiografier med sina självproklamationer och generaliseringar. Ingenstans lyckas berättelsen övertyga mig om att den är intressant nog att berättas, ingen motivering till varför jag ska läsa om detta martyrskapande.Om syftet med boken nu är enskilt och privat varför ens publicera den till allmänheten.

Läsaren får aldrig reda på orsaken till det som händer och handlingen är fylld av luckor. Bokens värde, om något, ligger i de stunder där hon beskriver andra. De intressanta människorna är figurerna som hamnar i skuggan. Systern, fosterföräldrarna m.fl.

Ett + för snabblästhet

Innan stavningsreformen

Ikväll ska temat självbiografier diskuteras i littvet-kursen och jag sitter just nu och läser igenom föreläsningen till momentet. Ett av verken som behandlas är Agneta Horns självskrift från 1600-talet, med den fullständiga titeln:
Beskrifningh 
öfwer 
min 
älända
 och
 mÿket
 wederwärtiga
 wandringestidh
 samt 
alla
 mina 
mÿket
 stora 
olÿker
 och 
hiärtans
hårda
 sårger
 och
 wederwärtighet, 
som
 migh 
ther
 wnder
 hopetals 
har
 mött
 altifrån 
min
 första
 barndom,
 och
 huru 
gudh 
altidh
 har
 hulpit 
migh 
mädh 
et
 gåt
 tålamodh
 igönomgå 
alla
 mina
 wederwärtighet.

Följande citat tas upp kring textens språkbruk:
"När hon öppnade de vackra läpparna kunde ett språk från pigkammaren strömma fram, en obändigt levande svenska, kryddad med ordspråk, svordomar och plumpheter. Till all lycka skrev hon som hon talade och blev därmed en av våra stora författare" -Sven Delblanc

Och så skriver vår lärarinna att:
"Stavskicket är personligt och inkonsekvent, men detta har inte med bristande utbildning att göra, utan beror på att svensk kultur vid denna tid fortfarande var huvudsakligen retorisk-muntlig och att stavningsreglerna för skrift därför var högst ofullständiga. "

Jag och @nollpunkt twittrades även vid kring tidens ibland något egenartade stavning igår.

Har inte språket idag blivit något tråkigt i all sin korrekthet? Jag kan tycka att det är uppfriskande att få läsa texter med en mer personlig stavning och ogrammatiskhet emellanåt.

Är det verkligen så viktigt att alla skriver likadant? Jag vill mena att Agneta Horns boktitel är rätt charmig. Borde vi inte kunna ha i alla fall två-tre stavningsförslag på varje ord... och bokstav?

Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

”Vår världsbild är en skepparhistoria” påstås det att Rabelais ska ha sagt, och uttrycket får här sin innebörd när vi tar del av Allan Karlssons resa genom 1900-talet. Med en viss Candide– optimism lever Allan ett minst sagt upplevelserikt liv och han har nu hunnit fylla jämnt 100 år.

Pompa och stått är inget som lockar Allan, som inte ser någon anledning till att förstora upp saker och ting i onödan. För att slippa spektaklet kliver han istället ut genom fönstret och rymmer iväg ifrån sitt eget födelsedagskalas.

Därifrån får händelserna ha sin gilla gång, så som de alltid har i Allans liv. I boken får vi följa hans resa på flykt från polis och socialarbetare… när saker tillåts ske oförhappandes och utan närmare eftertanke vet man aldrig vad som händer härnäst. Redan på resecentrum råkar han få med sig en väska, som inte är hans egen och vars innehåll kommer att påverka de kommande sidorna.

Handlingen delger även vart Allans avslappnade perspektiv på tillvaron har fört honom under åren som gått och vilka personer han lärt känna på vägen.

En fantastiskt underhållande roman! Många sidor rent nöje som bjuder på det mesta. Satir, allmänbildning, livsåskådningar och en väldigt träffsäker humor. Jag kan inte föreställa mig någon som inte tycker om den här. Det är en bok jag kommer att försöka smuggla in i folks bokhyllor när helst jag får chansen.

World tales of the Moon

Jag har nämnt att jag inte gillar ljudböcker. Däremot så är jag ett hängivet fan till högläsning....skillnaden är stor :)

På webbplatsen MyMoon finns det vackra sagor om månen att lyssna på, och att läsa. Så ta dig ner på jorden, bara ett par steg ovanför marknivå, och klicka på World Tales of the Moon. Här hittar du sagan om The Rabbit in the Moon från Mexico, Drummer on the Moon från Elfenbenskusten och fler därtill. Kanske har du till och med en egen saga som du vill bidra med? Lyssna och mys i vinterkylan under stjärnhimmelen.. i väntan på att julen ska komma.