Junji Ito: Uzumaki-Spiralerna d. 1

I bokens början har den lilla byn Kurôzu precis drabbats av en förbannelse. Spiralerna som förekommer i naturen verkar ha fått ett eget medvetande och hemsöker invånarna. Första offret för dess kraft är Shuichis pappa som maniskt samlar på sig alla spiralformationer han hittar, snäckskal, fjädrar, klätterväxter &c, i strävan efter att få ta del av deras hemlighet. Finns där inga virvlar skapar han dem själv och till slut tas han över, ögonen börjar snurra runt åt olika håll i spiralformationer och hans förstånd går förlorat.

Varje kapitel är en egen berättelse som skildrar hur invånarna och stämningen förändras. Karaktärerna Kirie och hennes pojkvän Schuichi iakttar rådvilligt hur tillståndet i byn bli allt mer kritiskt. Bilderna ger en skön närvarokänsla och historierna är konsisa, väldigt behagligt tempo som drar in en och sprider rysningar genom kroppen. Fantastiskt dejlig skräck-manga med en viss sago-aktig ton emellanåt. Innehållande den där asiatiska och ovissa mystiken som kan få vad som helst att verka skrämmande och otäckt.

Jag har varit nyfiken på att se filmen tidigare, men vill inte spoliera den här läsningen. Galago ger ut 2 :a delen på svenska i vår, olidligt långt tills dess men något att se fram emot!

Greg van Eekhout: Norse Code

När berättelsen tar vid har valkyriorna precis startat genome-projektet NorseCODE. Det är helt enkelt inte lika många tappra krigare som dör på slagfältet länge och rekryteringarna går långsamt. Istället söker man nu upp de personer som bär på Odens gener och utmanar dem på duell, de som dör tappert blir värvade till armen av einhärjar, och de andra..ja de får helt enkelt haka på vandringståget av döda till Hels rike.


Mist och hennes syster Lilly sköts ihjäl under en skottlossning. Mist blev valkyria, Lilly hamnade i Helheim. Mist är inget vidare förtjust i organisationens nya rekryteringsmetoder utan bestämmer sig för att trotsa order och istället bege sig ut för att hämta tillbaka sin syster från dödsriket. Den enda som lyckats ta sig in levande i Helheim, och även lyckats ta sig ut därifrån i samma skick, är asaguden Hermod. Han må ha misslyckats i sitt försök men med honom borde hon ha en större chans än ingen.


Hermod har aldrig gillat det här med ödet och inte heller vill han vara en del av de interna familjefejderna. Efter sitt misslyckade försök med att hämta tillbaka Baldr och Höd från dödsriket har han strövat omkring planlöst på Midgårds gator. Den här gången råkar han dock släppa lös alla Fenrisulvens valpar (varav en är förutbestämd att sluka månen i samband med Ragnarök) och då han inte vill bidra ytterligare till jordens undergång bestämmer han sig återigen för att försöka bevisa att spådomar går att ändra på.


Historiens behållning ligger helt och hållet i den nordiska mytologin. Det finns många roliga detaljer för den som är bekant med asatron sedan tidigare. Inga större kunskaper krävs dock då författaren väldigt skickligt förklarar karaktärernas plats och roll i historien efterhand som de dyker upp.


Det är inte den gladlynta och lättsinta tappningen av asatron som återges. Utan en där Thor dräper jättar på sport och dekorar hemmet med deras hudar. Fälten utanför Valhall kantas av dräpta krigare, med slavar som går runt och samlar ihop deras kringströdda kroppsdelar. De döda i Helheim riskerar lemlästning och ett öde som murbruk i helvetesporten resten av evigheten om de missköter sig (ett av flera potentiella öden, det finns även en viss överhängande risk att bli sliten i stycken av Garm och få tillbringa resten av sitt numer döda liv i kringströdda småbitar, som mat åt draugr eller som torterad slav ombord på Nagelfar, bl.a.). Asagudarna smider var och en på sina egna planer och har inget emot att gå bakom ryggen på och förråda varandra. Ta Frigg till exempel, inte ”glömde" hon bort tisteln för att sen ”råka” berätta det för Loke, av en ren pur olyckshändelse?


Jag gillar välarbetade kontrafaktiska historier, fantasy och mytologi och jag njuter av händelserna som äger rum i bakgrunden … men jag tror jag blivit bortskämd med de härliga historierna och mystiken i skräcklitteraturkursen, för jag kan inte låta bli att tycka att huvudrollskaraktärerna här håller tillbaka berättelsen med sin tama mesighet. Bokens bitvis detaljerade beskrivningar och kaotiska stridigheter i kombination med de sen så ytliga karaktärerna avger ett ojämnt intryck. Synd, för de bra delarna är annars väldigt bra.

Douglas Clegg: Isis - A tale of the Supernatural

Sagan om Isis Villier som tidigt tvingas flytta in till farfaderns hus där hon växer upp ensam och isolerad, tillsammans med sin sjuka mor och båda äldre tvillingbröder. Brodern Harvey blir hennes livskamrat och tillsammans kallar de varandra för Isis och Osiris medan de går på äventyr i huset om dagarna. Upptäcktsfärderna leder dem till det stora biblioteket, som visar sig innehålla en större mängd ockulta böcker, med dolda kunskaper.


"There had been a legend, once, of a Maiden of Sorrow, who had traveled deep in the earth to the Isle of Apples to find her lover who had died a terrible death in a distant battle. When she had returned, she brought him with her and held his hand as they emerged from the winding caves into the sunlight. But when others saw the couple, they cried out in terror--for her lover's eyes were black as pitch, and he had no mouth upon his face, just a seal of flesh as if he had not formed completely upon his journey back to the land of the living. The villagers knew he was not meant to be among them, yet the Maiden would not allow him to return to the earth. The legend went that the Maiden lived with him there at the edge of the sea, but he could not speak, nor did his eyes return to life, nor could anyone look him in the eyes, lest they be driven mad from seeing the Otherworld reflected in his glance."


Huset ligger nära havet. Jämte en begravningsplats med ruiner, efter ett gammalt mausoleum, som leder ner till de underjordiska gravkamrarna. Trädgårdsmästaren Marsh berättar många historier om viloplatsen och varnar varje gång barnen för att störa dem som gått över till den andra sidan, men efter olycksaliga ödesnycker och stora sorger kan Isis inte låta bli.


I boken lär sig Isis kommunicera med de döda, vilket leder fram till författarens serie Harrow House där hon växt upp till ett orakel.


Väldigt mysig läsning med en berättelse som snabbt griper tag i en och dröjer sig kvar även efter sista sidan. Sådär uppslukande som nästan bara kortberättelser blir, när man får chansen att läsa hela historien utan avbrott. Vackra illustrationer av Glenn Chadbourne bidrar till atmosfären.


Johanna Wistrand twittrade om dessa för ett tag sedan vilket fick mig att läsa boken, utan att ha läst något av Douglas Clegg tidigare. Underbar bok att läsa nu när det är mörkt hela dagen, kallt och regnigt. Stämningsskapande.

Min bokhylla

När jag väl hittar till en större lägenhet är nya, och fler, bokhyllor det jag ser fram emot mest. Den här är lika gammal som jag är, och utrymmet i den har blivit något begränsat.

Om den akustiska mikroben

"Den akustiska mikroben är ytterligt smittsam. Den lämnar det infekterade värddjuret med utandningsluften och kan under gynnsamma omständigheter smitta på avstånd upp till en kilometer om det omgivande mediet är luft. Den smittar alltså på ett avstånd många gånger längre än hittills kända mikrober. Ett visst skydd kan uppnås om den infekterade bär munskydd vilket, åtminstone på något avstånd, splittrar upp smittämnet till ett harmlöst buller." ur Calvinols resa genom världen - P.C. Jersild

Pocket&Prassel: Paket 3

Jag får börja med att be om ursäkt för att jag inte hämtat ut paketet förens idag. Hade jag vetat att avin var från min bokvän så hade jag rusat till posten istället för att sitta inne och huttra! Paketet kom således redan förra veckan, ett stort och välfyllt kuvert!

Min vän har nyligen varit i Rom visar det sig i brevet, så just nu sitter jag och försöker erinra mig vilka bloggare som varit ute och rest, och ska alldeles strax titta närmare på saken. Jag hoppas såklart resan var fantastisk på alla sätt och vis, och att det inte är allt för trist att vara hemma igen :)

Jag sörjer att det här är det sista paketet. Min bokvän har verkligen skämt bort mig de senaste månaderna och hon har lämnat mig välrustad med bra läsning som kommer att hjälpa mig stå emot den ruggiga vintern som knackar på.

I paketet fanns två spännande böcker som nu bara väntar på att läsas; Halfway to the grave: A night huntress novel av författarinnan Jeaniene Frost och The Reapers av John Connolly. Båda är författare som jag inte har läst något av tidigare, så det ser jag fram emot att få göra nu!

Prasslet bestod den här gången av mina favoriter Anthon Berg och Jelly Beans, Dragerade kaffebönor från Chokladfabriken (som doftar underbart) och en chokladkaka från Rom(!). Samt en söt reflex som jag genast lägger i jackfickan. Givetvis så har jag inte hunnit skaffat mig en än. Innan jag själv kommer på att det är reflextider så brukar vintern mer eller mindre vara över...så den här kommer att användas direkt :)

På vägen hem från biblioteket innan idag köpte jag med mig en flaska vin, för att korka upp när jag om några timmar skickat in mina laborationer i webbdesign-kursen, så ikväll blir det vardagslyx på riktigt! Chokladkakan ska jag spara tills kursens slutprojekt i nästa vecka (i alla fall så lovar jag mig själv att försöka)

Många, och flertaliga, tack och kramar!

Bram Stoker: Dracula

Jag har inte läst Stokers Dracula förens nu, när den dök upp bland kurslitteraturen. Återigen blir jag påmind om hur mycket jag gillar den viktorianska litteraturen, och det får mig att vilja ta tag i Klassiska Kvinnor utmaningen igen som jag hamnat så långt efter i (ang. 1800-talslitteratur).

Jag tycker kanske inte riktigt att dagbokstekniken, vars intimitet inledningsvis ger ett varmt emottagande, håller hela boken igenom och jag är oklar över om sidantalet känns riktigt motiverat. Men efter bokens första halva fann jag ändå att jag mer eller mindre släppt handlingen helt och bara mös av miljön, de varmhjärtliga karaktärerna, och van Helsings logiskt resonerande dialoger.

We have been blind somewhat; blind after the manner of men, since when we can look back we see what we might have seen looking forward if we had been able to see what we might have seen!

Dracula själv är förvånansvärt frånvarande i boken, istället skapas spänningen utryckt i våra hjältars reaktioner på sin omgivning och vad som sker runt omkring dem. Dessa moraliska och solidariska karaktärer med sin starka tilltro till varandra och det som är gott skapar en tydlig kontrast till det okristna hotet utifrån.

Vidare avstår jag från den sedvanliga presentationen beträffande handlingen, för visst är en sådan överflödig.