Bokmässan och Guillermo Arriaga

Besöket på bokmässan var verkligen toppen. Tog det roligt i år och höll mig främst på ovanvåningen där det var betydligt mindre folk, utsikt över folkmyllret nedanför och tillgång till en balkong dit man kunde gå för att hämta frisk luft. Härligt härligt!

Höjdpunkten var Guillermo Arriaga (manusförfattaren till filmerna Babel, 21 gram och Älskade hundar) 's föreläsning om sin bok En svag doft av död (som jag ser framemot att läsa). Han berättade (cool lugnt) att boken blev till efter att han en dag påträffat en kvinna som låg död längs med vägen.

Därifrån spann han vidare på ödet och the flow of life, hur ett par sekunder eller oväntade omständigheter kan förändra ens liv…

En svag doft av död behandlar samhällets (inte nödvändigtvis just i Mexiko utan överallt) strävan efter att upprätthålla status quo oavsett vad som händer. Hur sanningen ibland kan vara farligare än lögnen. Som i boken där en oskyldig pojke hamnar i en situation där han ska hämnas en mördad flicka och där mannen som han tvingas ta hämnd på i själva verket är oskyldig till brottet.

Arriaga baserar alla sina böcker (och manus) på egna erfarenheter. Händelser han själv varit med om blir grunden och utvecklas därefter till fiktion, en historia som ännu inte har hänt men som skulle kunna hända.

Med sitt skrivande vill han visa upp det han sett i livet och lysa upp de områden som andra undviker. Han jämför det med att fånga upp ljuset med en spegel och reflektera det så att det lyser upp de mörka hörnen dit det annars inte når.

Till min stora lycka citerar han replikanten i Blade Runners sista ord;

I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time... like tears in rain... Time to die.

Och tilläger att han till skillnad från Batty inte vill låta stunderna försvinna. Han vill att de ska finnas kvar, han vill göra något av dem. Arriaga är en oerhört fängslande människa, med oläslig handstil men med ett fulländat handslag. Verkligen underbar! (lite kär)

Det blev en billig mässa allt som allt, Mässpåsen, En svag doft av död

Detta får bli årets mässa för mig, nu ska jag åka ner till Blekinge ett par dagar.

Andreas Roman: Mörkrädd

När jag i ett tidigare inlägg bad jag om hjälp med att reda ut vilka böcker från höstens litteraturlista som jag borde läsa var Andreas Roman en av de författare som jag blev tipsad om, tipsarna här var Vixxtoria, Magix och Snowflake. Tack tack, det var en bra bok så nu ser jag fram emot Theorin som ni (och Linnea) också rekommenderade =)


I Mörkrädd beslutar sig David för att göra sig av med sin rädsla för mörkret en gång för alla. Sedan han flyttade hemifrån har han flytt natten med att jobba övertid, vara ute och festa till tidigt på morgonen eller genom att hyra prostituerade för att slippa sova ensam. På inrådan av sin psykolog beger han sig nu ut till en enslig stuga uppe i den norrländska skogen för att tvingas konfrontera sin rädsla en gång för alla.


Att INTE flytta ut till glesbygden om du misstänker att du är förföljd av demoner borde vara en given punkt för hur man överlever ett skräckscenario på bästa sätt. Att stugan till på köpet saknar mobiltäckning borde vara en annan uppenbar anledning till att låta bli. Och betala för allt i världen inte hyran i förskott… ingen kommer att sakna dig förens hyrestiden har gått ut (!O_O) David är så att säga kokt i skit när han beslutar sig för att flytta ut till stugan de närmaste veckorna, med sin katt Trassel, Sing Star och alkohol som enda sällskap.


Dagarna blir kortare, mörkret kompaktare och snön börjar falla. David försöker hela tiden att intala sig sjäv att om han bara tar sig igenom det här så blir allt bra sen. Redan nu inser han ju att det bara är älgen utanför som bankar i väggen, trädgrenar som skrapar mot fönstret och att det inte finns något i skuggorna, han vet det och snart kan han åka hem igen.


Mörkret kryper sig snabbt närmre och närmre inpå och blir allt trängre efterhand som David rädsla stiger. Det är en alldeles utmärkt längd på boken för att kunna läsas i en sittning, utan störningar, som sig bör... men jag hade hoppats på ett annat slut! Jag försökte hela tiden intala mig själv att jag hade fel, att den skulle sluta annorlunda. Jag ville verkligen att den skulle överraska mig ...men ja, läs den själv… =)


Jag såg att en ny bok av Roman kommer nu i oktober, Någon i din säng. Jag håller tummarna för att den ska vara ännu lite bättre!

Danny Wattin: Ursäkta, men din själ dog nyss

Danny Wattin undersöker här ämnet kring den reproduktionsteknologiska forskningen som har börjat bli en allt mer växande industri. Redan idag är det möjligt att köpa ägg och spermier utrustade med ”bättre gener” och man kan betala för en surrogatmamma som genomgår graviditeten åt en. Men vad får kommersialiseringen av arvsanlag för konsekvenser?

Vi möts i boken av en dystopi där samhället är indelat i tre läge; Stadskärnan med dess omkringliggande förorter, Reservatet och Gettot. I staden lever endast de förbättrade, perfekta och symmetriska människorna. Medan de oförbättrade tvingas leva innanför reservatets stängsel, för att de inte ska kunna utgöra något hot mot samhället. Det är allmänt känt att de oförbättrade är smittobärande och kriminella...för att inte tala om avskyvärt fula.

Den tredje sortens människor utgörs av mutanterna. Dessa är resultaten av tidigare experiment som utförts för att utveckla nya förbättrade genkombinationer. Främst undersökte man vilka djuregenskaper man kunde utvinna och applicera på människor, men forskningen gav inte tillräckligt bra resultat för att det skulle vara värt omkostnaderna. Anläggningen lades ner och försökskaninerna skickades till Gettot där de nu får överleva bäst de kan.

I berättelsen får vi följa Benjamin Bonkenstein som bara är halvförbättrad, och därmed inte passar in i något av lägrena. Han är döpt efter sin far, Albert Einstein, och har ett utseende som minst sagt skär sig mot alla Angelinor och Maradonor som han går i skola med.

I skolan går undervisning först och främst ut på att lära eleverna hur de ska göra för att får den bästa avkomman. Detta är viktigt eftersom bara de bästa barnen kommer att få chansen att föra sina gener vidare. Självfallet förstör kvinnorna inte längre sina kroppar med barnafödande utan det anställer man de hedniska ofulländade till.

Benjamins framtid här ser inte särskilt ljus ut. Det är ingen som vill anställa, eller praktisera fortplantningsövningar med, någon som inte är helt fulländad. Istället hänger han i utkanten av Gettot där han umgås med de människor som liksom han själv saknar en plats i samhället. Här hittar vi bland annat vännerna Fruity, som ryktas ha fått delar av sin genetiska kod ifrån en kamelont, och Bigbird , som livnärar sig på att utföra tjänster och smuggla varor mellan Reservatet och samhället utanför.

Jag upplever nästan alltid framtidsdystopier som monotona och mer eller mindre själlösa. Det är väl förvisso lite av poängen med dem, men det skapar en genre som det är svår att tillföra något nytt till. Även om historierna skiljer sig åt så upplever jag tonen och atmosfären som förmedlas som densamma, vilket gör att det lätt blir enformigt och...lite tröttsamt.

Jag tycker ändå att det här är lyckad bok. Handlingen i sig fångar inte mitt intresse på riktigt förens i de sista kapitlen, men språket är fräscht och uppmuntrar en att läsa vidare. Och mutanterna kan jag verkligen sakna nu när boken tagit slut (de gjorde hela berättelsen för mig :)).

Théophile Gautier: Den döda älskarinnan

Boken innehåller Gautiers fyra skräcknoveller Den döda älskarinnan (fulltext), Den dubble riddaren, Mumiens fot (fulltext) och Två aktörer för en roll. Varje berättelse har sin egen ton, den ena är ryslig, den andra romantisk och någon mer skämtsam.


Prästen Romuald får under sin vigselceremoni och trolovning till Gud syn på den sköna Clarimonde som han genast förälskar sig i, men som nu är onåbar. Nästa gång han träffar henne är det för att vaka över hennes dödsbädd, men bilden av henne kommer att förfölja honom om nätterna.


Oluf i Den dubble riddaren föds under två stjärnor och spås till ett öde som antingen kommer att sluta mycket lyckligt…eller mycket olyckligt. Efter att ha träffat den unga flickan Brenda tvingas han att göra sig av med sin onda följeslagare, vilket leder honom in i en kamp där han tillslut möter sig själv.


I bokens tredje berättelse träffar vi en ung man som besöker en kuriosa affär på jakt efter en brevpress, och fastnar för en mumifierad fot. Foten råkar tillhöra den nu halta (och för länge sedan döda..) prinsessan Hermonthis som snart hälsar på ynglingen för att få den tillbaka.


Slutligen hittas den skicklige skådespelaren Heinrich som ska spela rollen som demonen Mefistofeles, i Faust. Han prisas för sin talang utav medaktörerna, men där finns en ibland dem som inte är särskilt imponerad…


Gautier är mest känd för sin diktsamling Emaux et camées och hans skrivande jämförs med Baudelaires (du kan hitta Baudelaires dikter här), "På håll har hans skönhetskult, strama formtukt och sensuella kyla släktskap med Baudelaires dikter men saknar helt dennes inre kraft". Visst kan en form av sensuell kyla anas även i dessa texter men det jag faller för är främst den underliggande ironin, kritiken och lättsamheten som jag tycker mig uppfatta i den annars mörka stämningen. Det är skönt med en författare som ser humorn i en brevpress som "I stället för att vara orörlig, vilket anstår en fot som varit balsamerad i fyratusen år, rörde den sig, drog ihop sig och hoppade på papprena som en vettskrämd groda.." och framhäver den så att jag kan skratta åt scenen utan dåligt samvete :)


Hihi Jag kunde inte låta bli att tänka på Lucio när jag läste den här samlingen. Han skulle förmodligen ha muttrat något i stil med ”Självklart har hon pannan ovanför ögonbrynen…” och låtit kackerlackorna få äta upp den redan efter andra sidan.

David Toscana: Den sista läsaren

Det här är en väldigt fin bok, i behändigt format med stiliga marginaljusteringar. Dialoger, verklighet och fiktion vävs ihop och ger ett sagolikt glimmer över den annars gudsförgätna byn Icamole.

Remigio hittar en dag en död flicka i sin brunn och hans far Lucio råder honom att begrava henne under avokadoträdet. Lucio är bibliotekarie, han väljer att se verkligheten efter sina böcker och kräver även att böckerna ska vara värdiga återspeglingar av verkligheten, de får inte innehålla några omsvep eller försköningar, inga språkliga lögner och klichéer, karaktärerna ska vara trovärdiga men får inte vara mesiga.


”En specialist berättade hur man sorterar böcker efter ämne, utgivningsår, författarens nationalitet samt andra faktorer och sedan förser dem med olika nummer och bokstäver. Han nämnde inte ett ord om att skilja de bra böckerna från de dåliga utan menade istället att den huvudsakliga klassificeringen byggde på om boken var skönlitterär eller icke-skönlitterär.”


I biblioteket som utgör nedervåningen av hans hus har Lucio lämnat ett rum åt kackerlackorna, dit in slänger han böckerna som han inte anser vara bra nog för att förtjäna att läsas, vilket i ärlighetens namn är de flesta. De som klarar sig ställs upp i bokhyllan, självfallet sorterade efter hur bra de är, för byns invånare att låna. Men biblioteket har aldrig några besökare och den enda som läser böckerna är Lucio själv, man har slutat leverera nya böcker till biblioteket och han får inte längre någon lön för arbetet.


Lucio fantiserar om att bli ensam kvar i byn med sina böcker medan de andra tvingas flytta därifrån för att klara sig. Det har inte regnat på över ett år och skulle de regelbundna vattenleveranserna upphöra blir byborna tvungna att överge sina hem och söka sig till någon av grannstäderna.


Polisen börjar så småningom förhöra invånarna om den saknade flickan och Remigio oroar sig för att spåren ska leda till honom. Men Lucio finner hela tiden förklaringar till det som händer och låter böckerna visa att det inte kunde ha gått på något annat vis. Han är en väldigt stolt människa vars klara syn på vad som utgör en bra historia är väldigt uppfriskande och håller en på gott humör medan man läser.


Boken är skriven med ett underbart, och väldigt enkelt, språk och karaktärerna bjuder på många intressanta insikter, både roliga och tragiska. Jag har läst den långsamt då jag inte velat att den ska slut och ser nu fram emot Toscanas besök på bokmässan.

The Library Song!

...(aka the most annoying song ever ?)

Via Bookpatrol snubblade jag över den här:



Störtskön video... men den där låten! Den kommer att förfölja mig för evigt...
Hjälp! Hur blir jag av med den?

"The library, the library, it's the place where books are free.
The library, the library, it's a lot better than watching T.V."

Stupid! Stupid! Stupid!

Pocket&Prassel: Paket 1

Jag hade faktiskt två vadderade kuvert i brevlådan idag, ett grönt och ett vitt. Efter att ha öppnat det gröna (som innehöll Mannen i svart) väntade jag mig inte att det andra skulle vara något annat än ännu en bok som jag beställt, men så fel jag hade!

Wow! Månadens Pocket&Prassel -paket gjorde mig alldeles salig. Bara titta på det här bokomslaget!

Nu är det återigen dags att plocka fram denna fantastiska serie. Douglas Adams hade själv planer för en sjätte bok till HGTTG -serien, men väldigt olyckligt gick han bort innan de hann genomföras. Nu har det dock blivit bestämt att Eoin Colfer kommer att ta vid där serien slutade med ytterligare en del till trilogin.

Vad kan vara bättre, i väntan på att få se om Colfer kommer att visa sig vara värdig, än att förstärka de gamla vänskapsbanden med en omläsning (..ljuger jag nu? Jag vet faktiskt inte hur långt jag kom i den här serien, fick jag tid att läsa ut den? Den första boken har jag läst hur många gånger som helst..men de som kom efter?). Boken, om titeln inte går att uttyda, är den andra delen The Restaurant at the End of the Universe.

Och Prasslet är inte sämre! Kaffe, som kommer att avnjutas tillsammans med en god Centerrulle och lyxchoklad (det är praliner på den!). Tusen tack bokvännen, du kunde inte ha gjort ett bättre paket!


VVV-listan

I kursen Varulvar, Vampyrer och Väsen ska vi från kursplanen välja ut tre verk att läsa. Vilka av dessa (nedan) får jag inte missa och varför?

Själv vet jag inte alls, de få jag redan har läst (de jag strukit över) är jag inte så sugen på då jag hellre vill skaffa nya bekantskaper... och de andra vet jag ju inte om de är bra =) Så snälla hjälp mig att reda ut vilka böcker jag kan ignorera och vilka jag inte får missa. Listan har jag snott rakt av...

En av dessa:
Edelfeldt, Inger (1982. Även utgiven 1995 som Nattens barn). Juliane och jag,
Dahlström, Magnus (1986). Papperskorg eller (1987). Fyr,
Rydberg, Carina (1990). Osalig ande,
Kandre, Mare (1991). Aliide, Aliide,
Teratologen, Nikanor (1992). Äldreomsorgen i Övre Kågedalen,
Hagman, Per (1994). Volt eller
Ahndoril, Alexander (1995). Jaromir.

Ett verk av dessa:
Leandoer, Kristoffer (1994). Svarta speglar,
Niemi, Mikael (1994). Kyrkdjävulen eller (2001). Blodsugarna,
Berghorn, Rickard (1995). Nattvaka eller (1998) Skymningscirkus,
Eggert, Pål (1998). Ars moriendi – konsten att dö: Gotisk roman,
Berghorn, Rickard och Fyhr, Mattias (red. 2002). Necronomicon i Sverige,
John Ajvide Lindqvist (2004). Låt den rätte komma in,
Åsa Schwartz, Åsa (2005). Och fjättra Lilith i kedjor,
Hildebrand, Johanne (2007). Fördömd,
Johan Theorin (2007). Skumtimmen,
Andreas Marklund (2007). Skördedrottningen,
C J Håkansson, C J (2007). Fjärilen från Tibet,
Andreas Roman (2008), Mörkrädd,eller
Hellberg, Amanda (2008). Styggelsen.

Ett av dessa ”intermediala” eller icke svenska eller icke-anglosaxiska verk:
Barker, Clive (1986). The Hellbound Heart.
Jungstedt, Torsten (1955). Mannen i svart.
Gautier, Théophile (2002/1836). Den döda älskarinnan,
Schiller, Friedrich von (1792/1795) Der Geisterseher/Ghost-Seer.

Eller en av dessa bildkonstbaserade verk:
Linde, Gunnel (1972). Jag är en varulvsunge eller
Lööf, Jan (1973). Felix och varulven eller
Arnold, Hans (1978). Monstret som valp,
O’Barr, James (1989). The Crow eller
Gaiman, Neil (1989-). The Sandman.

Det är verkligen hur mycket som helst att välja på, allra helst skulle jag förstås vilja läsa... allt! Men inser att det inte riktigt är rimligt just nu



Margaret Ronald: Spiral Hunt

Evie har som nedärvd förmåga ett övernaturligt luktsinne, liknande en spårhunds, vilket har gett henne tilltalsnamnet Hound bland de underjordiska strömningarna. Innan hennes mor gick bort fick hon Evie att lova att inte använda sin förmåga. Modern talade dock aldrig om varför och Evie tar inte heller så hårt på löftet. På dagarna arbetar Evie som budbärare för att dölja sin andra verksamhet, som privat detektiv. Där åtar hon sig att hitta föremål och personer som försvunnit (men hur hon hittar sakerna lämnas klienterna ovetandes om).


Efter ett telefonsamtal från sin vän Frank, som varit försvunnen i flera år, blir Evie indragen i de magiska krafter som verkar runt omkring henne. Ett brödraskap av magiker existerar i Boston och de håller räkningen på alla invånare med exceptionella förmågor, och ser till så att ingen av dem lämnar staden. Invånare med kroppen täckt av bläckfärgade, spiralformade, tecken börjar dyka upp och Evie tror att de kan ge henne ett svar på vart Frank har varit under alla dessa år, och vart han är nu.


Boken utspelar sig således i två världar, Boston as we now it och den undre världen av magi som endast få invigda känner till, och vilken Evie gör allt för att hålla sina vänner lyckligt ovetandes om.


Den keltiska mytologin har en verkande roll i det som händer och blandas in i handlingen, där den får dela utrymme med populärkulturen. Karaktärerna är sköna och unika representanter för sin omgivning, alla med olika bakgrunder. Tillsammans bidrar de till bokens härliga atmosfär, som känns igen ifrån bl.a. Neil Gaimans bok Neverwhere (Och även Laurell K. Hamiltons Anita Blake -serie vill jag påstå...om man bortser från vampyrerna). Trots den familjära miljön är det här fortfarande en bok som känns ny, så om du gillar du nämnda verk är det här en bok för dig!

Det här är Margaret Ronald’s första bok, efter att tidigare ha skrivit en del noveller, och en uppföljare är planerad till nästa år. Och novellerna? Ja de finns online, besök Ronald's blogg så hittar du länkar till dem i högerspalten!