John Lapidus: De modlösa

John Lapidus bok De modlösa utspelar sig i Nicaragua och handlar främst om det politiska spelet kring Sveriges bistånd till landet. Oinsatt i politik som jag är tycker jag att det här var en väldigt intressant bok att läsa! Tyvär överskuggar intresset för politiken och biståndsarbetarnas uppgifter och dedikation själva handlingen. Som skönlitterär bok fann jag den allt för mastig, handlingen rör sig för långsamt framåt för att hålla mig kvar en längre stund och de informativa elementen tar upp för stor plats. Mest är jag förtjust i de realistiska miljöskildringarna av området men mötena och arbetsprocedurerna hade jag velat tona ner. För mig som ändå fastnade för just all information i boken hade en mer koncentrerad redogörelse, utan den skönlitterära handlingen, kring Lapidus erfarenheter som biståndsarbetare varit mer uppslukande.

Bokens baksidestext och bild hämtad från Lapidus Förlag:


Det var på plats i Sverige Erik Holmbergs världsbild formades, från inträdet i Handelshögskolevänstern till sparken från Göteborgs-Posten. Nu är det främst synen på sig själv – i ljuset av den övergivne sonen Love – som gör att Erik inte har satt sin fot i sitt land på sex år.


Av sandinisterna ges Erik och kollegan Jaime i uppdrag att informera sig om den svenska biståndsstrategin för Nicaragua, ett uppdrag som får dem att spionera på ambassadekonom Tomas Lindqvist.


Samtidigt är Erik och Jaime betagna i Tomas fru, Kristin.

Pocket&Prassel 3.0: Q&A

Här kommer mina svar på frågorna till höstens Pocket&Prassel omgång, mer information om utbytet hittar du här

Angående böcker:
* Favoritgenre? Skräckromantik, essäer
* Favoritförfattare? (Saknas somliga titlar i samlingen eller har du allt?) Neil Gaiman, Orson Scott Card, Stephen Fry, Hans-Uno Bengtsson. Jag har de flesta böckerna i Ender samt Enders Shadow –serierna, Neil Gaimans äldre verk, och en mindre hög sporadiska antikvariatköp av Hans-Uno Bengtsson, men saknar fortfarande en hel del...är sjukt sugen på något av Douglas Adams just nu (äger Liftarens Guide och har läst Starship Titanic)
* Genre eller författare som du är nyfiken på? Genre: Steampunk Författare: Anne Radcliffe, John Connolly, Elizabeth Hand (äger The Bride of Frankenstein; Pandoras Bride, annars inget av dessa)
* Genre eller författare som undviks på liv och död? Självbiografier, vardagsrealism, Liza Marklund, Stieg Larsson…&c
* Läser du på andra språk än svenska? Engelska fungerar precis lika bra
* Har du någonstans listat böcker som du äger/har läst? Böckerna som finns i min bokhylla finns även på Librarything.com under användarnamnet Corall. Jag har varit väldigt dålig på att tagga böckerna på sistone …men de finns där

Angående prassel:
* Eventuella allergier?-
* Favoritgodis? Vinterkatter, Pandamix, Pingvinstänger, Center, Jellybeans, Chokladpraliner, Twist, marsipanfyllda Anthon Berg's...
* Naturgodis - ätbart eller oätligt? Toppen!
* Favoritsnacks? Salta pinnar, chokladdoppade Oreos, Pocky sticks…cookies
* Kaffe eller te? Vilken smak? Båda! Men mitt telager är större än mitt kaffelager, som är mer eller mindre obefintligt just nu. Jag föredrar svart te framför grönt och rött
* Kryddar helst med? ...salt? =)
* Vad tycker du verkligen inte om? Ingefära, fläder, kött

Mikkel Birkegaard: Skuggbiblioteket

När den framgångsrika advokaten Jon blivit meddelad om sin faders död och antikvariatet, Libri di Luca, som han har fått ärva vet han först inte hur han ska ställa sig. Jon blev bortadopterad efter att hans mor dog och hans far har inte velat ha med honom att göra sedan dess, han sa att Jon påminde för mycket om sin bortgångna mor.

Att Jon nu har fått ärva faderns antikvariat kommer som en överraskning, han har sin nuvarande karriär och att driva en bokhandel ingår inte i hans framtidsplaner. Efter att ha pratat med faderns partner, Iversen, står det dock klart att man har höga förväntningar på hans uppdykande, att sälja bokhandeln är efter samtalet inte längre lika enkelt.

Jons far, Luca, visar sig ha varit medlem i ett hemligt sällskap, tillsammans med Iversen och de flesta utav Libri di Lucas kunder. Sällskapet består utav lettorer, personer med möjlighet att påverka hur en läsare (eller åhörare) uppfattar en text. De kan gå in i texten och ge den liv, få läsaren att uppmärksamma särskilda meningar och helt enkelt förstärka upplevelsen av den. Alla är de nu nyfikna på om Jon har ärvt sin faders förmåga.

Bokatmosfären är strålande, antikvariatet är fullt utav kraftfulla, vällästa, böcker som har gått i arv i generationer och samtliga karaktärer är dedikerade bokälskare. Det är även en beskrivning om läsprocessen och inlevelseförmågans magi. En typisk bok-bok precis som jag vill ha dem.

Jane Green: Bookends

Vännerna Cath, Josh, Si, Eddie och Portia var skolans misfits under universitetstiden och en trogen grupp av vänner. Josh var förälskad i Portia, som egentligen inte kunde vara mer ointresserad. När Josh senare hittar en annan tjej som fångar hans uppmärksamhet kliver Portia emellan för att förbli i Josh blickfång. Detta leder onekligen till en viss irritation i gänget som sedan splittras efter skolavslutningen.


Tio år senare bor Cath, Josh och Si i London och är fortfarande goda vänner. Eddie är gift och har gjort karriär, men ingen av dem har längre kontakt med Portia som svikit deras förtroende. Josh är nu mer gift och har barn med sin underbara, godhjärtade fru, Lucy. Cath och Si är singlar, på ständig jakt efter den rätta.


Efter att Lucy tröttnat på att vara hemmafru bestämmer hon sig för att öppna upp ett Café som hon så länge drömt om, och då hon vet att Cath alltid velat skaffa sig en bokaffär är hon inte sen med att föreslå att de tillsammans ska öppna ett Bokcafé. Under invigningen dyker Portia upp för att träffa sina gamla vänner, vilket återigen skapar spänningarna mellan vännerna som alla är osäkra på hennes uppsåt.


Bäst gillar jag början av boken, planeringarna och inredandet av det nya bokcafét, flörtandet med fastighetsmäklaren. Sen vänder handlingen och bokhandeln försvinner ur fokus. Vilket är okej, det är fortfarande en bra bok, men jag ville verkligen inte lämna den härliga bokaffären!


Jag har funderat lite under läsningen på vilken Chick lit jag gillar bäst. Den ångestfyllda svenska, den snobbiga amerikanska eller den vardagliga engelska? Den engelska står närmast den ordinarie skönlitteraturen och vad man skulle kunna klassa som något litterärt. Den bygger på vardagliga, realistiska problem som faktiskt vem som helst kan känna igen sig i. Det är absolut inte fluff. Den svenska har jag för det mesta funnit obehaglig och jobbig, på grund av att karaktärerna varit så himla dumma och omoraliska. För min del vinner den amerikanska, inte för att böckerna på något vis har varit de mest välskrivna eller haft de unikaste historierna…utan för att de enligt mig är fantastiskt underhållande. Vill jag istället läsa någon mer utmanande litteratur så väljer jag helt enkelt något utanför Chick lit -genren. Jag kan tycka att den här boken är lite för tam...

Where the Wild Things Are

Jag väntar fortfarande otåligt på premiären...



...men nu har jag hittat ögongodis att stirra mig blind på under tiden http://www.terribleyelloweyes.com/

Squid and Owl



Jag är väldigt förtjust i karaktärerna Squid and Owl, skapade av John Holbo. Rent av galet förälskad i dessa båda (otroligt) stilrena figurer! Serien består av bilder, fantastiska illustrationer som tagna ur en sagobok, tillsammans med eleganta rim och ibland hela berättelser. En ny bild läggs ut varje vecka på Flickr…jag väntar nu ivrigt på att de ska ges ut som bok. Börja från början, första bilden hittar du här


Så snyggt att det gör ont!

Norwegian Wood

av Haruki Murakami

Beatleslåten Norwegian Wood som spelats i flygplanets högtalare får Toru att se tillbaka och minnas sitt studenthem i Tokyo under 60-talet. Under studentåren var Toru en alldaglig student utan direkta mål, med ett fåtal men nära vänner. Efter att hans vän Kizuki avslutat sitt liv fortsätter Toru att umgås med dennes flickvän Naoko och tillsammans håller de ihop och försöker hjälpa varandra igenom sorgen.

Naoko är en söt tjej men väldigt vilsen och känslomässigt instabil. Efter en tid utvecklas känslor mellan de båda men Naokos psykiska utbrott håller dem ifrån varandra. De skiljs åt då Naoko skrivs in på ett vårdhem, hon klarar inte av att hantera sitt liv längre, men de återupphåller kontakten genom att skicka brev till varandra.

Behandlingshemmet ligger avskilt uppe i bergen och är utformat som ett kollektiv. Hemmet är självförsörjande och utan annan kontakt med världen utanför annat än de besökare som kommer och hälsar på patienterna då och då. Framförallt visas här subjektivitet gällande vem som är vårdare och vem som är patient, alla har sina problem och hjälper till med att bidra med sina kunskaper så gott de kan. Under perioden Naoko är borta finner sig Toru även attraherad av den utåtriktade och självsäkra Midori som går i hans dramaklass. Toru är en väldigt godhjärtad grabb som vill göra rätt för sig och inte såra någon, vilket lämnar honom i ett uppenbart dilemma då han tvingas välja mellan de både.

Boken är en väldigt sävlig och rogivande historia om kärlek, relationer, sex, musik, död och vardagsångest ...livet helt enkelt. Alla karaktärerna som dyker upp i berättelsen är väldigt ensamma och söker efter någon som kan förstå dem och som de kan dela sin ensamhet med. Samtidigt som ensamheten är vad de har gemensamt så är det även den som håller dem åtskilda ifrån varandra. Toru söker till en början närhet genom tillfälliga sexuella relationer men inser att de inte kan ge honom den själsro som han behöver. Driftslivet återkommer då karaktärerna mår som sämst, i ett desperat försök att finna närhet och lindring. Är det möjligt att ersätta den ouppklarade kärleken med sex?

Precis som Lögnaren som jag läste nyligen så är detta en utvecklingsroman där karaktärerna kämpar med att hitta sig själva och finna sin plats i samhället. Det händer egentligen inte särskilt mycket utan boken bjuder istället på introverta, existentiella, reflektioner och tar med sig läsaren till ett vackert Japan där pubarna och caféerna har öppet dygnet runt och där de behagligaste tillflyktsoaserna kan hittas. Med intima och nära relationer där människorna är öppna och ärliga mot varandra, eller i alla fall kämpar för att vara det. En njutningsfull, avskalat intensiv och sorglig berättelse med djup förtrolighet.

Pocket&Prassel 3.0

Nu är det dags att anmäla sig till höstens bokutbyte Pocket&Prassel hos En bok om dagen! Jag är givetvis med på utbytet, hur ska jag kunna stå emot? Pocket&Pyssel som äger rum samtidigt låter lockande även det, men jag känner mig inte tillräcklig pysslig för att veta vad det finns att ge bort inom området, godis har jag bättre koll på ;-)

15 favoriter från bokhyllan

En ny utmaning, startad av Petra, cirkulerar bland bloggarna där man uppmanas att tala om sina 15 mest minnesvärda böcker. För mig är det här en omöjlig utmaning då jag aldrig kan bestämma mig =) Istället för att välja de mest uppskattade romanerna som jag har läst så har jag därför tagit mig en titt i bokhyllan och plockat ut 15 fysiska favoritböcker som får mitt hjärta att slå några extra slag. Vilka är dina?



På bild:
The Poison Diaries: Duchess of Northumberland
Robota: Doug Chiang och Orson Scott Card
Rosen på Tistelön-Fideikommisset: Emilie Flygare-Carlén
Jane Eyre: Charlotte Brontë
Klassifikationssystem för svenska bibliotek
Katalogiseringsregler för svenska bibliotek
Svenska skrivregler
Bibliotekskatten Dewey: Vicki Myron
Libraries: Candida Höfer
Nattens bibliotek: Alberto Manguel
Om fulhet: Umberto Eco
En historia om läsning: Alberto Manguel
Fågelskådning från fåtöljen: Hans-Uno Bengtsson
Den gyllene geometrin: Miranda Lundy
Stjärnor och äpplen som faller: Ulf Danielsson

Ender Will Save Us All

En bra låt med Dashboard Confessional som alluderar på en av mina absoluta favoritböcker, vad passar bättre en söndagseftermiddag som den här =)

Låten handlar om två vänner som bråkat och glidit ifrån varandra och om hur deras gemensamma intresse för boken Enders Spel till slut blir vad som håller ihop och återförenar dem.



It's just like you to contest
you wear it like a label on your breast
don't you see what this takes of me?
A certain callousness complies
with your charm & in your pride
a hopeful look draped in despise.

I want to give you
whatever you need.
What is it you need?
Is it what I need?
I want to give you
whatever you need.
What is it you need?
Is it within me?

It's hard to explain how I am getting by
on so little from you.
It's hard to believe that I would let myself
get so wrapped in you.
There's got to be something that would
be worthwhile for me to give to you.
We need a connection but you
seem to push me far away from you.

The harder I push the further I fall.
Well you don't mind me being headstrong.
But you don't want to sing along.
Maybe it's trite but I can always be wrong
Try not to be wrong.

Stephen Fry: Lögnaren


Lögnaren är en underskönt engelsk roman och onekligen väldigt klipsk! Dess grabbighet distanserar mig under läsningens första halva och hindrar mig från att uppslukas av historien, men dess språk är i högsta grad attraherande. Boken innehåller även en härlig andel nya och svåra ord, som jag ska slå upp den dagen jag har inskaffat en ordbok. Humorn kan inte förklaras som annat än något knäpp, offbeat, med en sådan där enkel självklarhet som intelligenta skämt besitter när de är som bäst.

Boken får sin utgångspunkt i ett mord som till att börja med ter sig mer eller mindre slumpartat, men som bevittnas utav våran huvudkaraktär Adrian Healey. Berättelsen hoppar därefter tillbaka i tiden och börjar om med Adrians skolgång, från den privata pojkskolan till uppföljande Collegestudier. Narratologin är organiserad lite hit och dit, här och där och in och ut i en allt annan än linjär tidslinje, men med enskilda gemensamma händelser som återkommer i dialogerna och hjälper till med att sammanfoga bitarna på rätt plats…och lämnar efter sig en väldigt skeptisk läsare utan någon egentlig uppfattning om vad som är sant eller falskt. Sanningen får istället försöka utläsas utifrån de övriga karaktärerna (…vilket även detta visar sig vara något av en felsatsning).

Tiden på pojkskolan är oerhört välbeskriven, språkmässigt är det här min favoritdel av boken, här lämnas pojkarna för att själva upptäcka sina nya sexuella lustar, förälskelser och upproriskhet. Adrian är väldigt begåvad och påläst kring det som intresserar honom…vilket inte nödvändigtvis hör ihop med det som skolan vill att han ska lägga ner sina studier på. Han är duktig på att hitta på historier och förleder och narras när som det är bekvämt, för att dra åt sig uppmärksamhet eller för att frambringa avledningsmanövrar. I större delen av sin uppväxt lever han i övertygelsen att människorna i hans omgivning endast är spelpjäser, skuggfigurer. Han antar olika roller för att provocera sin omgivning och lever efter sina egna regler i tron om att han är den enda som verkligen existerar på riktigt och att omvärlden är en förljugenhet som gaddar ihop sig bakom ryggen på honom (Jag är säker på att det finns ett ord för detta men jag kan omöjligt komma på vad).

Berättartekniken är egentligen helt galet, stiligt, absurd och jag vet inte riktigt hur den ska beskrivas. Från början har vi en sluten berättelse om Adrians tid på internatet, om en pojke som till en början inte verkar så mycket mer förvirrad eller förljugen än någon annan. Så långt är allt under kontroll. Berättelsen kommer så småningom att anta skepnaden av något som liknar ett stereogram (eller i alla fall dess litterära motsvarighet om det finns någon sådan), där man först inte ser mer än just den punkten man fokuserar på... men rätt som det är så visar sig den bakomliggande bilden och dess genialitet. Tills man blinkar och åter förlorar uppfattningen om vad som egentligen händer och vad som är sant. Så här i efterhand kan jag inte annat än känna mig lite paff och ja, helt klart lurad, men såklart inte på läsningen vilken var en ren fröjd.

Tack för rekommendationen Mattias, kom gärna med fler =)