Min Skrivhörna

På initiativ av Lyrans Noblesser infogas här en bild på min "skrivhörna" som svar på hennes utmaning. Skrivplats är inte riktigt korrekt benämning då jag för det mesta sitter i soffan med min netbook sedan den inskaffades. Däremot så brukar jag sitta i skrivbordsstolen när jag läser (gungfunktion). Den stationära datorn används nuförtiden mest när jag lyssnar på musik eller behöver skriva ut/scanna in saker.

Interworld

av Neil Gaiman and Michael Reaves

Joey Harker är en mer eller mindre vanlig tonåring, även om han med intressen för tv-serier som Twilight Zone och Star Trek (Inte för att uppmärksamma oss läsare på Michael Reaves, I’m sure) framkommer som något nördigare än sina övriga klasskamrater. Joey har ett exceptionellt dåligt lokalsinne och har till och med problem med att hitta i sitt eget hus. Vilket han istället, vilket det snart kommer att visa sig, kompenserar med sin förmåga att ta sig fram i the In-between. En dag råkar han nämligen gå vilse och vandrar in till en parallell dimension, väldigt lik sin egen. Hans vandring mellan dimensionerna drar åt sig uppmärksamheten från gruppen Hex i Nowhere-at-all…


…err, jag gissar att det här kommer att kräva en närmare förklaring…


Boken är en form av kvantfysikalisk science-fiction. Universum består utav oändligt många världar och the Altiverse i sin tur är den del som innehåller alla möjliga jordar. Varje gång en människa fattar ett större, avgörande, beslut som kommer att påverka hur dennes framtid ser ut förgrenar sig världen i flera riktningar, en för varje alternativ utgång. The Altiverse beskrivs som bågformad; i ena änden har vi världar som styrs av gruppen HEX, och som följer under magins lager och i den andra änden har vi Binary, där vetenskapen styr. Dessa möts i mitten på bågen där de båda verkar under samma inflytande. En ständig maktkamp pågår mellan de båda, i försök att få enväldig kontroll över fler dimensioner. Det är här the Interworld kommer in, verksamhetens uppgift ligger i att återupphålla balansen och se till så att ingen få övertaget över den andra.

Hex och Binary tar sig fram mellan världarna via rymderna the Nowhere-at-all respektive the Static, motsvarande hyperspace. Deras framfart är beroende utav det bränsle de utvinner ur Vandrare, som de får tag på genom att lösa upp dessa till sina absoluta essens, vilket sedan används för att driva deras skepp. Då Joey vandrade in i the In-between (en rymd skapad av mörkmateria och som ger en känslan av att befinna sig i en mandelbrot, omgiven av möbiusband och Kleinflaskor…på ett ungefär) , en rymd mellan världarna vilken endast Vandrare och de multidimensionella livsformer som lever där har tillträde till, lägger Hex märke tills hans närvaro. En alternativ version av honom själv, Jay, räddar honom ur deras grepp och hjälper honom att hitta till Interworld, vilka Joey så småningom kommer att ansluta för att hjälpa dem med sin uppgift.


Berättelsen påbörjades redan 1995 och var ursprungligen menad att bli filmatiserad, men tevebolagen visade sig dock inte vara lika entusiastiska över idén som författarna. Därav kom det hela att läggas på hyllan ett par år innan man bestämde sig för att istället publicera materialet som bok, 2007.


Allra helst hade jag tagit del av berättelsen i serieform. Boken är givetvis fantastisk men den känns samtidigt ofullständig. Jag vill ha flera episoder, vilka även låter oss få konfontreras med Binary och besöka flera utav de alternativa världarna. Boken tar bara upp en så liten del. Uppföljare tack! I övrigt så ja, jag älskade den, även om den kanske inte innehåller den magi Gaimans berättelser annars är kända för. Men det är som sagt ingen fantasy...i alla fall inte i den formen vi är vana vid. Jag gillar att där fortfarande skrivs bra science fiction som riktar sig till yngre läsare och att fantasylitteraturen inte kommit att ta över... helt.

I en annan del av Bromma

av Martina Haag

Sju år har gått sedan Underbar och älskad av alla. Bella jobbar nu i receptionen på tv4, är gift och har två barn…fortfarande väntandes på att livet ska börja. Matte är en känd teveprofil som tar upp all plats i förhållandet medan hon själv kämpar på där hemma, lämnar av barnen på dagis, arbetar och håller god min. Hon och Matte får allt mindre tid till att umgås med varandra. Snart åker han iväg till jobbet t.o.m. på söndagskvällarna och när det börjar komma presenter och vykort från ”Mattes flickvän” vänds allt upp och ner.

Det är tråkigt att Bella inte har utvecklats mer sedan sist. Boken är välskriven med ett elegant och enkelt språk. Själva historien drar sig tyvär mot det mer frustrerande och plågsamma hållet, på grund av att huvudkaraktären gör om samma misstag gång efter gång och hela tiden trampar i samma fällor utan att lyckas ta sig ur dem. Jag antar att jag helt enkelt har svårt att se humorn i händelser som så uppenbart inte är roliga, hur charmigt klantigt klumpig och otursförföljd karaktären än må vara. Stalker/skitstövel –stämningen som uppstår creeps me out. Framför allt så gillar jag inte slutet, hur tusan kunde Bella gifta sig med Matte från första början? Han var en usel make när berättelsen tar vid och jag kan inte se deras förhållande fungera särskilt bra framöver.

Don't talk back to your vampire

av Michele Bardsley

Don’t talk back to your vampire är den andra boken i Broken Heart -serien och uppföljaren till I’m the Vampire, that’s why. Den här gången möter vi den avundsvärda bibliotekarien Evangeline som blev attackerad och omvänd för tre månader sedan.


Evangeline lever ensam i anslutning till stadsbiblioteket tillsammans med sin tonårsdotter Tamara. Sedan hon blev vampyr har hon förmågan att kontrollera och kommunicera telepatiskt med djur och hon är väldigt omtyckt i djurriket. För att hon ska kunna förstå vad de säger krävs dock att de har en mänsklig sida (förmågan förde inte med sig någon lösning på språkbarriären m.a.o.). Hennes förmåga är speciellt eftertraktad av fiendeklanen the Wraith som fortfarande experimenterar med sjukdomen som sprids bland vampyrerna. Genom att injicera de smittade med lycantblod skapar de okontrollerbara hybrider, med Evangelinse hjälp finns en möjlighet att skapa en arme av monster som lyder deras kommenderingar.


Trots hotet utifrån är den största fasan trots allt att man mitt i alltihop har bestämt att biblioteket ska rivas, det ligger för nära skogen och The Consortium har inte resurser till att beskydda det. Istället ska ett nytt bibliotek inrättas i ett av de nybyggda husen där de får dela utrymme med de böcker vampyrerna fört med sig. Evangeline kommer snart att fatta tycke för den bokälskande Lorcan som är förvaltare över The Consortiums samling. Lorcan är tvillingbrodern till Patrick O’halaran som vi mötte i den förra volymen och även den som tidigare, när han fortfarande var smittad av viruset, attackerade stadens invånare. Precis som dottern Tamara besitter Evangeline en stark kärlek för böcker och nya ord. Med Lorcan, som själv skriver böcker, utgör de en perfekt familj som man inte kan annat än hoppas på.


Även om vampyrkatten i romanen inte är äkta får deras potentiella existens mig att önska efter fler katter (och andra súmaire fola* –djur) i de paranormala berättelserna. Någon som har förslag på böcker med djur som blivit vampyrer? (...helst katter). Mitt enda problem nu är att serien följer en ny karaktär i varje bok. Normalt sett hade jag uppskattat det men jag vill läsa mer om Evangeline! Inga karaktärer slår bibliotekarierna och bibliofilerna.


I slutet av boken rekommenderas tre ordböcker som jag onekligen blev sugen på; The Highly Selective Dictionary for the Extraordinarily Literate, The Highly Selective Thesaurus for the Extraordinarily Literate och The Grand Panjandrum and 1,999 Other Rare, Useful, and Delightful Words and Expressions. Jag letar efter en ursäkt för att köpa dem, när kommer jag att ha användning av utrotningshotade engelska termer som inte ens engelsmännen använder sig utav?



*bloodsucker

Jonathan Strange & Mr Norrell

av Susanna Clarke

Jonathan Strange & Mr Norrell är sannerligen en magisk bok, det vill säga magisk i det att den handlar om magi. Magiska böcker slutade att skrivas under 1500-talet, samtidigt som korpfursten som tidigare regerat över norra England övergav landet och tog magin i landet med sig. Vi befinner oss i 1800-talets England och berättelsen utspelar sig samtidigt som Napoleonkrigen tar vid. Ett England där magikerna allehanda består utav teoretiker som för länge sedan har slutat med att utöva magi och istället gått över till att studera den i böcker. Undantaget från Mr Norrell. Mr Norrell är en egensinnig bibliofil som samlat på sig alla böcker som finns bevarade inom ämnet och han är fast besluten att bli känd som den magiker som återinför magin till England. För att försäkra sig om detta ser han till att han är den enda som tillåts ägna sig åt området. Hans planer misslyckas givetvis och en självlärd herre, med ett outsinligt intresse för magins konster, kommer att söka upp Mr Norrell i önskan om att få bli dennes lärling.

För att visa England magins värde och nytta för landet rycker Strange in i kriget, där han strider på Lord Wellingtons sida och undsätter honom med att försvåra fransmännens frammarsch. Boken är delvis historisk och har en strålande beskrivningen över Napolenkriget och slaget vid Waterloo, om än med den lilla twisten Stranges närvaro innebär. Efter segern kommer han och Mr Norrell att bli officiellt erkända som magiker, att det blir groll om vem av dem som är den främste magikern är givet.

Andra kända karaktärer som dyker upp i boken, förutom Lord Wellington, är Lord Byron med sitt sällskap. Vilka Strange finner ytterst besynnerliga ”Folk har så underliga idéer om vad en magiker sysslar med. De ville att jag skulle berätta för dem om vampyrer” och givetvis kan han inte annat än att ta åt sig äran för verken som skrevs efter deras möte.

Mr Norrell gör ett misstag i berättelsen som kommer att få stor inverkan på historien. En ung maka, Mrs Pole, avlider och med hjälp utav en tillkallad alvtjänare för han henne tillbaka till livet. Men som alla vet är alvernas tjänster inte särskilt lättköpta. I gengäld för hennes liv kräver alven att hon under halva sin livstid ska vara hans, ett förbund sluts som det kommer dröja lång tid innan någon lyckas upphäva.

Boken är som synes extremt mångfasetterad, med externa prolepser och analepser som flitigt tillförs i noterna utav berättaren, tillsammans med flera bi-historier och anekdoter. Det är många detaljer att hålla reda på då historien vävs samman, men ger ett djup och intellekt till boken som jag verkligen kan uppskatta.

Jag får inte riktigt slutet på boken att gå ihop, om det kanske är för att jag missat några detaljer, men det kändes väldigt hastigt ihopsatt i jämförelse med de långa och detaljerade vägarna som ledde fram dit. Även om jag således hade velat läsa 100 sidor till för ett slut som håller samma kvalité som resten av boken så gör det inte allt för stor skada då historien fram dit var underbart angenäm. Susanna Clarke har verkligen lyckats fånga känslan av 1800-tals litteraturen som jag trivs så bra med.

(Och skulle du nu mot förmodan inte tycka om boken är jag säker på att den, med sina nästan 800 sidor, även fungerar alldeles utmärkt som dörrstopp eller till att klubba ner inbrottstjuvar med)

Uppdatering:

Extramaterial från Jonathan Strange & Mr Norrell

Om konsten att läsa och skriva

Boken delger korta essäer om Olof Lagercrantz iakttagelser kring läs och skrivandet. I kapitlena tar han upp några utav de tankeprocesser som annars lätt går läsaren förbi; Vad är det som egentligen sker när vi läser? Om hur läsaren som åskådare, oförmögen att rycka in och påverka det som händer i boken, tvingas att acceptera det som sker, och om hur vi föreställer oss de karaktärer vi läser om. Vissa tankegångar kommer jag på mig själv med att ha funderat på ibland, som ”Kan man lita mer på folk som läser böcker än på dem som inte gör det?, och även många nya funderingar väcks som jag inte reflekterat över tidigare.


Det Lagercrantz tar upp kring skrivandet kan jag lätt känna igen i mitt uppsatsskrivande. Att ”Den som skrivit ett pappersark fullt, har inga ovedersägliga bevis att lägga fram om nyttan av sitt arbete” är förmodligen den främsta anledningen till att jag drar mig för att skriva. Även det han säger om svårigheterna med att bli tillfreds med sin egen text, hur självklara andras verk ter sig medan ens egna känns uppstyltade och konstgjorda, känns mer än bekant. De sista kapitlena tillägnas dikterna, olika förhållningssätt som kan antas vid läsning, relationen mellan ett verk och dess författare, och om författarens person oberoende av dikten.


Om konsten att läsa och skriva är en kort sammanställning som uppmärksammar det språkliga fenomenet, som man lätt glömmer bort när man läser en text. Där man, i alla fall jag, annars tar texten som självklar får den en att tänka över vad som egentligen ligger bakom och orsakar upplevelsen av den.


Med anledning av Wahlström & Widstrands 125 årsjubileum delas en specialutgåva ut av förlaget, gå in här för att läsa mer och för att beställa ett gratisexemplar av boken


I'm the Vampire, That's Why

av Michele Bardsley

The Consortium är en förening bildad för 500 år sedan, med syfte att förena människor och icke-människor så att alla medvetna varelser ska kunna leva i fred tillsammans. En obotlig smitta, the Taint, har spridit sig bland vampyrerna vilken gör dem galna och farliga. The Consortium har gjort förberedelser för att slå sig ner i Broken Heart (man har till exempel börjat köpa upp hus för att få människorna som bor där att flytta därifrån) för att där kunna utveckla ett botemedel, och även för att skapa en stad där människor, lycanter och vampyrer kan leva sida vid sida. Man har funnit att varulvsblod stoppar sjukdomen, men inte utan vissa bieffekter. En av de smittade varelserna som utsatts för botemedlet rymmer och går av hunger till anfall mot de invånare som fortfarande finns kvar i staden. För att rädda dem omvänder man dem till vampyrer. Alla parakinds är såklart inte anslutna till föreningen och även de som inte är det är ute efter motgiftet, och de frågar inte snällt..

Jessica är en ensamstående tvåbarnsmamma, efter att hennes man lämnat henne för en annan kvinna och strax därefter omkommit i en bilolycka. En dag när hon ska gå ut och lämna soporna blir hon överfallen och vaknar upp inuti en husbil jämte den irländska vampyren Patrick O’Halloran, som säger sig vara hennes själsfrände. Hon är nu inte endast en ensamstående mamma, utan även en odöd mamma som endast kan vara vaken på nätterna. Tröttheten kommer över henne så snart som gryningen börjar nalkas och hon faller i sömn vare sig hon vill eller inte, vilket helt klart utgör ett problem när det kommer till uppfostran av barnen. Hon tvingas även att betänka om hon vill ansluta sig till Patrick. Om de förenas är de bundna till varandra i 100 år, hur ska hon någonsin kunna välja Patrick över sina egna barn?

Som stadens namn antyder är det här en stad med brustna hjärtan. Jessica är således inte ensam med sitt dilemma att vara singelförälder med en framtidsutsikt där hon kommer att leva längre än sina barn. Tillsammans planerar man för framtiden. Barnen anpassar sin dygnsrytm efter föräldrarna och en ny skola ska anläggas där de kan undervisas om nätterna. Det här är alltså bara början för livet i Broken Heart, en stad som skiljer sig (har dee har) ur mängden.

Broken Heart är som Desperate Housewives gone undead, en trivsam pittoresk liten stad för hemmafruar, gulliga varulvar, och testosteronepumpade vampyrer. ”The residents might be dead or furry or immortal, but they're nice and have problems just like the rest of us.” Behöver jag säga att jag gillar konceptet? A lot!

är det någon där?

av Marian Keyes

När vi möter Anna i början av boken befinner hon sig sängliggandes, ompysslad och omhändertagen av sin familj, i sitt föräldrahem på Irland. Otåligt väntandes på att hon ska bli bra nog för att återvända hem till New York; sitt job som biträdande presschef på kosmetikaföretaget Candy Grrrl…och framför allt på att få kontakta Aidan. Han har inte hört av sig sedan olyckan och svarar inte längre i sin mobil, så nu vill hon åka till New York så snart som möjligt för att söka upp honom.

Parallellt med Annas vistelse hos föräldrarna får vi i bokens första del följa historien om hur hon träffade Aidan och vad det var som egentligen hände. Jag tycker första delen av boken var obehaglig, vetenskapen om att där kommer inträffa en hemsk olycka men att inte veta hur eller när…jag föredrar att ta smällen direkt, som att rycka bort ett plåster, istället för att behöva vänta på den oundvikliga katastrofen. (Som i Jurtjyrkogården där man hela tiden sitter och väntar på att ungen ska bli påkörd från det att man sett huset vid motorvägen, olidligt)

När Anna äntligen kommer hem till sin egen lägenhet igen är den, som hon befarat, tom, Aidan är inte där. Som följd spenderar hon de närmaste dagarna med att bombardera honom med mejl; om vad som har hänt på jobbet, vilka kläder hon har på sig, hur mycket hon älskar och saknar honom. Utan svar, varken på mejlen eller på något av alla de hundratals röstmeddelanden hon pratat in på hans mobil.

I boken följer vi Annas försök att få kontakt med Aidan och om hur hon tar sig vidare en dag i taget, hur hon steg för steg lär sig acceptera hans frånvaro och så småningom hittar tillbaks till sig själv igen. Saknaden och kampen om att försöka övervinna smärtan efter att ha förlorat den man älskar för tankarna till boken P.S I love you (vilken jag inte läst utan jag utgår nu ifrån filmen). Om du gillade den boken kommer du förmodligen även att tycka om den här :)

Allt är dock inte tungt och jobbigt i boken. Förutom Anna får vi även träffa hennes sköna familj, familjen Walsh, och vänner som bjuder på många underbara skratt med sina tokerier. Den som läst Keyes tidigare böcker har redan introducerats för Annas systrar och jag ser fram emot att få lära känna dem bättre genom att ta mig an serien från början. är det någon där? är således den fjärde, men fristående, delen i serien om familjen Walsh som i varje bok låter oss följa en av systrarna. Det ska bli roligt att få möta Anna igen, som hon var innan olyckan…jag är väldigt nyfiken!

A Girl's Guide to Vampires

av Katie MacAlister

Till skillnad från den ordinarie chick lit hjältinnan är det ingen utseendefixerad modevamp vi möter i boken, utan en drömmare besatt av vampyrromaner och jakten på att hitta en tall, dark and well equipped alpha malepreferable with fangs. Boken börjar med en wicca-session med Joy och Roxy som hoppas få svar på hur de ska gå till väga för att hitta sina själsfränder, sina destined to be. Den åkallade gudinnan varnar Joy för att hennes öde kommer att korsas av en child of darkness och en man stående i den andres skugga. Hon kommer att tvingas välja mellan de båda, men väljer hon ovist riskerar hon att bindas till ett evigt liv i mörker.

Snart därpå befinner de båda tjejerna sig i Tjeckien i hopp om att får träffa Dante, författaren till romansviten Book of secrets. När de kommer fram till hotellet där se ska tillbringa helgen börjar Joy se syner, en röst som talar till henne och en känsla av omedelbar fara som får hennes nackhår att resa sig. I samband med att Halloween närmare sig är det marknad i byn, fylld av spådomstält, magishower, och med goth-band som uppträder. Ryktena säger att ägaren själv är en vampyr och det talas om kvinnor som hittats döda i städerna marknaden har besökt. De romantiserade hjältinnorna kan såklart inte annat än lägga sina näsor i blöt och börjar snoka runt efter vampyren som invaderar Joys tankar.

Bokens karaktärer är härliga och klämkäcka och bjuder på spänning, romans och heta, passionerade möten. Genre klassificeringen är kluven mellan bit lit och vampyrromantik. Den härligt personliga berättaren känns igen från chick lit litteraturen men saknar bi-motiven, karriären och de personliga motgångarna, självfixeringen. Samtidigt som det egentligen är för lite vampyrer med i handlingen för att utgöra en vampyrroman. Men humorn är där tillsammans med den enkla historien. Möjligtvis hade boken kunnat kortas ner, de upprepande sexscenerna blir något dryga efter ett tag och jag känner inte riktigt att de tillför något till handlingen (I got the picture the first time…), och slutet kändes lite mesigt…det hade varit härligt med en chick lit som inte slutade så peachy keen för en gångs skull. Men jag älskar omslaget! Här kommer två till jag hittade, om inte handlingen skriker chick lit så gör i alla fall omslagen det: