Frankenstein

Läs Online

Jag gillar verkligen de didaktiska 1800-tals romanerna, då det fortfarande fanns många mysterier som vetenskapen inte kunde förklara. Framför allt fanns en tilltro på vetenskapen och det var bara en tidsfråga innan man skulle lösa gåtan om tidsmaskiner, alkemi och evigt liv … &c. Andra romaner på ämnet är Jules Vernes roman
Till jordens medelpunkt och H.G Wells Tidsmaskinen som utgör tankeexperiment om vetenskapens möjligheter vilka jag finner väldig tilltalande.

Mary W Shelley behandlar i Frankenstein möjligheten att skapa liv av död materia och konsekvenserna av detta, ett varnande exempel. Jag finner även filosofiska funderingar kring det mänskliga psyket, vilket redogörs här som ett orsak-verkan förhållande, om hur en individ formas efter omgivningens fördomar och handlingar.

I den yttersta ramberättelsen skriver Walton till sin syster om sitt möte med Victor Frankenstein och dennes berättelse, berättad som en varning mot att i övermod försöka ändra på skapelsen och naturlagarna. I Frankensteins berättelse redogör han för skapandet av monstret som lett till hans undergång. Vi får även ta del i monstrets historia från att han först öppnat ögonen och hans väg ut i världen ensam och vilsen för att till slut utvecklas till ett hämndlystet monster.


Frankenstein är en bok man tror sig har läst, och därmed inte bryr sig om att läsa, då man har hört historien återberättas så många gånger och sett flertalet hänvisningar i filmer och andra böcker. Jag kan verkligen rekommendera att faktiskt läsa den då den återberättade historien tenderar vara en aning snedförvriden, varav det vanliga missförståndet att det är Frankenstein som är monstret (nog för att Frankenstein är ett monster), och givetvis för att det är en väldigt bra bok.

Drottningens juvelsmycke

Drottningens juvelsmycke är en del av Carl Jonas Love Almqvists Törnrosens bok, med den gemensamma ramberättelsen ”Jaktslottet” som håller ihop de dikter och berättelser som ingår. Almqvist benämner Drottningens juvelsmycke som en romaunt, något som har något hemligt i sig. Vilket torde vara en passande benämning på boken som är ett allkonstverk med blandade genrer och konstarter.

I Drottningens juvelsmycke leder en sammanhängande serie av missöden, vilka tar vid under maskeradbalen på operan då kungen blir skjuten, till berättelsens fortskridande. Två män tvingas dra sig tillbaka och håller sig gömda efter att ha varit inblandade i mordet av Gustav III, samtidigt som deras tilltänkta möer vilka dragit åt sig misstankar reser ut på landet. Tintomara som varit närvarande i kulisserna under skottlossningen anklagas ha stulit juvelsmycket under kvällen, varav hen klär om och lämnar den nu nerstängda operan.


Tintomara blir snart efter sitt uppdykande berättelsens mittpunkt, hen är odöpt och tar namn efter sin senaste roll på teatern. Hens karaktär ändras efter kläderna hen bär och människorna hen möter lämnar berättelsens huvudfråga, vem är Tintomara? Åsikterna är ständigt skiftande om huruvida det är en flicka eller pojke. En androgyn oförmögen att älska då alla som blir förälskade i hen råkar illa ut.


En toppenbok verkligen! Men samtidigt väldigt svårläst med alla sina nya karaktärer och tilltal som tillkommer, så många detaljer jag inte förstår mig på förens först i efterhand. Jag misstänker att jag kommer älska boken ännu mer efter en omläsning då alla förhållandena faller på plats.

Jane Eyre

Här kommer ytterligare en 1800-tals roman, nämligen Jane Eyre skriven av Charlotte Brontë 1850.

Jag tycket det är svårt att recensera böcker jag tycker om, jag vill inte beröva någon ifrån deras läsupplevelse genom att avslöja handlingen. Medan gällande tråkiga böcker vill jag tvärtom förmedla handlingen för att varna andra från att läsa den. Det här är en bra bok! Men jag tröstar mig med att den som klassiker förmodligen redan är känd hos de flesta.


Jane Eyre börjar som en askungesaga, Jane växer upp föräldralös efter faderns död hos sin elaka styvmor och dennes elaka döttrar (och ännu elakare son). Hon undflyr verkligheten genom att läsa fantastiska böcker som hjälper henne uthärda sin ensamhet. Tidigare i litteraturhistorien har kvinnor som läser mycket framställts som lata och moralisktförslappande men Jane utvecklas till en flitig, självständig och präktig kvinna som alltid har svar på tal. Efter misären hos fosterfamiljen hamnar hon på en internatskola där hon gör allt för att passa in och för att bevisa att hon inte alls är så stygg som styvmodern förtäljt. Efter studierna börjar hon själv undervisa på skolan ett par år men blir snart rastlös och annonserar efter en plats som guvernant. Ödet för henne till det ödsliga huset Thornfield där hon kommer väl överrens med husets tjänare men den svårgreppbara husägaren Mr Rochester envisas med att ignorera henne.


Jane Eyres stolthet och strävan efter ett jämställt leverne hindrar henna från att följa sitt hjärta, och hindrar henne även från att be om hjälp och vara andra till besvär, hon är av stark karaktär och vill ständigt gör rätt för sig. Detta gör hennes personlighet till det största hindret för hennes lycka och skapar en distans då hon har svårt att göra sig förstådd hos människorna hon möter.


Allt lidande till trots så är det en väldigt romantisk och tjusande roman även denna med gotiska inslag. Mer lättläst än Rosen på Tistelön och även denna väldigt tilltalande, men jag föredrar den förra med sin svenska skärgårdsmiljö, med sina intriger och händelserika sidor.

Rosen på Tistelön

Rosen på Tistelön är Emilie Flygare-Carléns första skärgårdsroman och skrevs 1842. Den är även den första boken i Ett hem utan böckers utmaning Klassiska kvinnor

Atmosfären och isoleringen i Rosen på Tistelön för tankarna till Wuthering Heights, även historiens sociala och ödets nyckfulla förhållanden kan här kännas igen men med karaktärer värda aktning och lidelse (Jag kunde aldrig stå ut med Catherine och Heathcliff eller någon annan av karaktärerna i Wuthering Heights då de alla var allt för självupptagna för att förtjäna ett annat öde), och skildras i samma gotiska anda. Flygare-Carlén anses vara en av de bästa svenska efterträdarna till den engelska traditionen på 1800-talet och jag kan inte annat än hålla med (hon må eventuellt vara den enda kvinnliga, svenska, 1800-tals författare jag läst).

Rosen på Tistelön är en melodramatisk berättelse med stilistiska karaktärer som den rådiga kvinnan, den buffriga mannen med sitt mörka förflutna, den sinnessjuke, och inte att förglömma den oskuldsfulla rosen på Tistelön. Boken innehåller givetvis även ingredienser som kärlek vid första ögonkastet och ödesdigra möten med svåra efterverkningar, vilket ger en spännande och ihopknuten intrig att lösa upp. Ingenting saknas i denna bitterljuva skildring av de båda fiskarfamiljerna i den Bohuslänska skärgården.

Boken skildrar de två familjerna, en smugglarfamilj och en tulltjänstemans vilkas öden snart snörs ihop en ödesdiger natt ute på havet, varefter den äldre allvarligare generationen lämnar över åt den yngre, naivare och öppnare. Rosen på Tistelön har trots de förbipasserande sjömännens tjusningar hitintills levt ett isolerat liv på ön utan kontakt med människorna på fastlandet och tar med öppet hjärta emot de som kommer i hennes väg. Det dröjer därmed inte länge innan hon hamnar i dilemmat att behöva välja en av de två uppvaktare som delar hennes hjärta. Under tiden gör hennes familj allt för att skydda henne och hålla henne ovetandes om det förflutna.

Jag blev väldigt tjusad av den här romanen som var en tacksam läsning, romanen tar sin tid och är inget man läser igenom på en dag men leder för den delen inte till otålighet då där inte finns en överflödig sida. Gripande och starkt rekommenderad!

So Yesterday

Berättelsen utspelar sig i New York under en tid där mode och trender är ständigt fluktuerande. Invånarna bedöms efter pyramiden Innovators-Trendsetters-Early Adopters och med konsumenten som lägst i rang. Hunter själv är en trendsättare vars roll är att vara först med att hitta och sprida trenderna, som skosnören, mobiltelefoner eller det nya ordet för cool. Klichéartat träffar han innovatorn Jen som han genast fattar tycke för, som i sin egenskap som innovator kläcker nya ideer och kommer med innovativa lösningar på problemen de möter. Strax därefter försvinner hans agent Mandy oförklarligt och på platsen för försvinnandet hittar de en hög med skokartonger innehållandes den coolaste skomodellen de någonsin skådat, utan sin like på marknaden. Ett mysterium vars samband de tar sig an att lösa.

Inledningsvis blev jag charmad av den behagliga berättarstilen och handlingenstempot, men efter berättelsens klimax blev jag besviken på den trista upplösningen som följde. Höjdpunkterna var textens anekdoter vilka jag gillade skarpt, som historien om den lila färgens ankomst till Grekland. Jag uppskattade även sidan där jag nästan lärde mig knyta en fluga. Fast såhär i efterhand kan jag inte påstå att jag fick ut något av boken, förväntningarna som byggdes upp under bokens första hälft lämnade inte mycket kvar efter sig när de raserades. Även om vi här i Västra Götaland är ungdomar tills vi fyllt 26 så får jag väl inse att jag inte tillhör bokens primärgrupp...men jag vet inte om det hade hjäpt mig att vara tio år yngre. Fast det hindrar inte att jag är allt bra sugen på att ta mig an även Ful-serien.

Candide

Skriven av Voltaire (François-Marie Arouet), 1759.
Utsparkad ifrån Baronens palats beger sig Candide ut i världen i jakt efter den sanna lyckan i den naiva tron att allting är gott och att han lever i den bästa av världar. Efter många motgångar och förluster når han insikten att denna sanna lyckan är tillsammans med Kunigunda, vilken han beger sig i sökande efter, hon med andra mål givetvis. På vägen möts han utav ständig fattigdom och elände, osannolika sammanträffanden och får ta del utav främmande seder och(för honom) motstridiga livsåskådningar. Voltaire kritiserar med boken främst filosofen Leibniz, vars åsikt och lära var att världen är god då den är skapad av Gud, samt att allting styrs av orsak-verkan förhållande med ett syfte som i slutet alltid leder till något gott.

Jag finner boken, som kan ses som en form av filosofisk äventyrsberättelse, vara en väldigt underhållande satir över den oändliga optimisten, kort och roande bok och därav uppskattad som sådan även om jag inte är tillräckligt beläst för att förstå alla härledningar. Mitt intresse fastnade främst hos de olika trosåskådningar som diskuterades , socinianism och manikeism för att nämna några (bokens fotnoter är högt uppskattade), men framförallt känner jag mig duktig som har läst den. Fårse om även Naturens Son i samma bok blir läst med tiden.