Den unge Werthers lidanden

Den unge Werthers lidanden, skriven av J.W. von Goethe, är ett klassiskt triangeldrama där den unga idealisten Werther blir djupt förälskad i den ljuvliga Lotte som är trolovad med en annan. Historien berättas i brevform, en monolog, genom de brev Werther skriver till sin vän Wilhelm.

Första boken upplever jag som väldigt flegmatisk och passande för en dag då man känner sig uppstressad och grinig, då allt går fel och man kan behöva påminnas om de saker som verkligen betyder något, som naturen och kärleken, själamedicin som ger ro i sinnet. Werther har begett sig till landet för att komma nära natur och försöker i sina brev beskriva sina känslor för allt det sköna, för den omgivande naturen och Lotte, i ord.

Den olyckliga kärleken blir för mycket när Lottes förlovade Albert kommer hem och Werther tvingas välja mellan att följa sina känslor eller att återvända till staden. I staden möts han med avståndstagande utav dess aristokratiska umgängeskrets och han själv finner inget utbyte av detta livet, vilket nödgar honom att återvända till Lotte och åter konfronteras med sina starka känslor för denne. Den senare delen av boken är fylld av suckar och beklagande vilket snart blir för mycket och väldigt tröttsamt, hade det inte varit för litteraturkursen så hade jag förmodligen lagt ifrån mig boken här och lämnat den oavslutad. Det som ändå gör boken läsvärd är karaktärens välbeskrivna känslor för den olycka som drabbat honom, hans inre konflikter, är något universellt. De flesta av oss drabbas säkert någon gång i livet utav känslan av att sitta fast och inte veta hur man ska ta sig ur situationen, vilket gör att boken fortfarande känns aktuell och något som läsaren än i dag kan ta till sig och känna igen sig i.

Jag läser på bokomslaget om den självmordsvåg som drabbade Europa i samband med att boken släpptes och jag kan inte låta blir att undra om det är möjligt att skriva en bok med en sådan stark påverkan på sina läsarna idag, vad tror ni ?

Bokupplagor

Vad tittar ni på när ni ska välja vilken edition av ett verk att köpa ? Pris, utseende, band, serie ?
Jag vill ha en så tidig edition som möjligt, i ny skick (om än något blekt) och halvfransk inbindning, men de får inte överstiga 250:- (inkl frakt) utan då får jag börja kompromissa (Givetvis inte en regel utan undantag). Ett problem jag har är att jag är väldigt svag för illustrationer, så jag får lätt beslutsamhetsångest om jag måste välja mellan ett verk i bra skick och ett slitet med bilder. Ett annat att verken ofta är på engelska vilket kan bli knepigt att ta sig igenom ibland när det kommer till äldre verk som ska läsas på kort tid.

Jag beställde precis ett exemplar av Charlotte Bröntes Jane Eyre:
"Cassell and Company, Ltd., London 1907. 478 pp. Imitated half vellum with red boards, 8:o; spine decorated with a pattern of roses in art noveau-style in gold and red. Upper edge gilt.", visst låter det flott. Men det grämmer mig att de e utan illustrationer.

Dramatik

Jag har under veckan tänkt på hur jag underskattat dramat som läsning, speciellt de antika sådana, och även de jag läst denna veckan, de franskklassicistiska. De är väldigt tacksamma att läsa då de oftast är på under 100 sidor och går att läsa ut i en sittning, vilket gör att jag alltid läser ut dem. Annars när jag väl lagt ifrån sig en bok kan det lätt dröja ett tag innan jag plockar fram den igen då något annat fångat mitt intresse under tiden. Stilramarna finner jag väldigt attraherande då jag gillar koncentrerade texter utan fler ord än vad som är nödvändigt. De besitter även en handling som lyckas gripa tag i en trots de få sidorna och som fortfarande känns aktuell då det ofta är de männskliga känslorna som står i fokus. Tack vare texternas intertextualitet är det möjligt att fördjupa sig i karaktärerna och deras öden efter behag och få ta del av den grekiska mytologin som aldrig blir tråkig.

Fast jag kan inte annat än önska att jag levde på 1600-talet och fick se dem uppspelade på scen

Blandat blod

En av böckerna jag fick i julklapp var Blandat blod av Katarina Mazetti. Det känns nyttigt att få böcker i gåva då det får mig att läsa böcker jag inte valt själv och därmed får en större variation i mitt läsande, normalt sett har jag, utan att egentligen ha läst någon, väldigt svårt för de kioskvältare som säljs överallt.

Blandat Blod utspelar sig i Blekinge där vi får följa en båtbyggarfamilj och deras möte med sidenhandlardottern ifrån Kiev. Som titeln härleder till är detta en tid då flera slaviska människor förs in till Sverige och fås barn med, en känga åt dem som talar om det "rena ariska blodet". Vi tillhandages även insikt om kvinnans ställning och början till de kristna intågen tillsammans med en föraning om hur livet kunde ha sett ut för det enklare folket under vikingatiden.

Jag gillar bokens upplägg och den har en väldigt potentiell handling, men jag finner ändå att den är alldeles för ytlig och enkelt skriven för att verkligen ta tag i mig. Den historiska skildringen är visserligen trovärdig men känns alldeles för krystad och intvingad, nästan uppläxande, på sina ställen och språket flyter inte på naturligt utan känns sådär uppstyltad som en bok som är dåligt översatt ibland kan göra. Med det sagt så är den väldigt lättläst och går snabbt att ta sig igenom så den kan fortfarande vara värd att ta sig an för några timmars fördriv, historien är tilltalande och vikingatiden är en intressant och uppskattad tid att läsa om vilket det givande efterordet påminner oss om.

Boken är den första i Historiska Medias romanserie Släkten som är tänkt att rama in Sveriges historia med start ifrån vikingatiden, kommande bok är Sigrids hemlighet skriven av Karin Wahlberg. Boken kommer utspela sig omkring Mälaren under 1000-talet, under tidsgränsen mellan vikingatid och medeltid och släpps i mars 2009.

En historia om läsning

För en mysig hemmakväll är det få saker som slår att sitta ihopkurad i soffan, insvept i en varm filt med tända ljus och en varm kopp te, med morgontofflorna på och en exfolierande och svalkande ansiktsmask, tillsammans med en bra essä i händerna. Ingen annan litterärgenre slår essän när det kommer till intimitet och välskrivenhet.

Jag lånade till att börja med boken, En historia om läsning, från biblioteket men insåg att det skulle bli ohållbart och på tok för svårt att skiljas ifrån den, så det slutade med att jag redan dagen efter inskaffade ett eget exemplar. Riktigt tilltalande inbindning, linneband med bokmärke och rikliga illustrationer, som väcker läslusten. Boken behandlar läsningens historia och tar upp synen på läsningen genom tiderna, olika läsvanor och läsningens betydelse. Alberto Manguel låter oss ta del av filosofer, vetenskapsmän och poeter från olika epoker och deras syn på läsning blandat med berättarens egna erfarenheter och funderingar. Ramverket är brett och tar uttryck i rubriker som, för att nämna några, Att lära sig läsa, Den felande första sidan, Bokstölder och Förbjudning läsning.

Även om trovärdigheten ibland kan ifrågasättas och vissa påståenden lätt tas för hörsägen så ger boken en väldigt tillfredsställande och intressant, lärorik, läsupplevelse och det är ingen tvekan om att det är en lärd essä vi får ta del utav. Jag är av åsikten att kunskap lättast nås i otvingad form och kanske är det just författarens oformella ton i den nära dialogen med läsaren som jag fastnar för.