Théophile Gautier: Den döda älskarinnan

Boken innehåller Gautiers fyra skräcknoveller Den döda älskarinnan (fulltext), Den dubble riddaren, Mumiens fot (fulltext) och Två aktörer för en roll. Varje berättelse har sin egen ton, den ena är ryslig, den andra romantisk och någon mer skämtsam.


Prästen Romuald får under sin vigselceremoni och trolovning till Gud syn på den sköna Clarimonde som han genast förälskar sig i, men som nu är onåbar. Nästa gång han träffar henne är det för att vaka över hennes dödsbädd, men bilden av henne kommer att förfölja honom om nätterna.


Oluf i Den dubble riddaren föds under två stjärnor och spås till ett öde som antingen kommer att sluta mycket lyckligt…eller mycket olyckligt. Efter att ha träffat den unga flickan Brenda tvingas han att göra sig av med sin onda följeslagare, vilket leder honom in i en kamp där han tillslut möter sig själv.


I bokens tredje berättelse träffar vi en ung man som besöker en kuriosa affär på jakt efter en brevpress, och fastnar för en mumifierad fot. Foten råkar tillhöra den nu halta (och för länge sedan döda..) prinsessan Hermonthis som snart hälsar på ynglingen för att få den tillbaka.


Slutligen hittas den skicklige skådespelaren Heinrich som ska spela rollen som demonen Mefistofeles, i Faust. Han prisas för sin talang utav medaktörerna, men där finns en ibland dem som inte är särskilt imponerad…


Gautier är mest känd för sin diktsamling Emaux et camées och hans skrivande jämförs med Baudelaires (du kan hitta Baudelaires dikter här), "På håll har hans skönhetskult, strama formtukt och sensuella kyla släktskap med Baudelaires dikter men saknar helt dennes inre kraft". Visst kan en form av sensuell kyla anas även i dessa texter men det jag faller för är främst den underliggande ironin, kritiken och lättsamheten som jag tycker mig uppfatta i den annars mörka stämningen. Det är skönt med en författare som ser humorn i en brevpress som "I stället för att vara orörlig, vilket anstår en fot som varit balsamerad i fyratusen år, rörde den sig, drog ihop sig och hoppade på papprena som en vettskrämd groda.." och framhäver den så att jag kan skratta åt scenen utan dåligt samvete :)


Hihi Jag kunde inte låta bli att tänka på Lucio när jag läste den här samlingen. Han skulle förmodligen ha muttrat något i stil med ”Självklart har hon pannan ovanför ögonbrynen…” och låtit kackerlackorna få äta upp den redan efter andra sidan.

3 kommentarer :

  1. Det här låter lite spännande tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Samlingen är även väldigt kort. Jag tror det rörde sig om 80 sidor totalt? Så förutom att den är bra och spännande så är det relativt safe att börja läsa den, den stjäl inte särskilt mycket tid från övrig bokläsning :)

    SvaraRadera
  3. Länge sedan jag läste den, men jag har för mig att jag tyckte om den. Kul att bli påmind. :)

    SvaraRadera