Norwegian Wood

av Haruki Murakami

Beatleslåten Norwegian Wood som spelats i flygplanets högtalare får Toru att se tillbaka och minnas sitt studenthem i Tokyo under 60-talet. Under studentåren var Toru en alldaglig student utan direkta mål, med ett fåtal men nära vänner. Efter att hans vän Kizuki avslutat sitt liv fortsätter Toru att umgås med dennes flickvän Naoko och tillsammans håller de ihop och försöker hjälpa varandra igenom sorgen.

Naoko är en söt tjej men väldigt vilsen och känslomässigt instabil. Efter en tid utvecklas känslor mellan de båda men Naokos psykiska utbrott håller dem ifrån varandra. De skiljs åt då Naoko skrivs in på ett vårdhem, hon klarar inte av att hantera sitt liv längre, men de återupphåller kontakten genom att skicka brev till varandra.

Behandlingshemmet ligger avskilt uppe i bergen och är utformat som ett kollektiv. Hemmet är självförsörjande och utan annan kontakt med världen utanför annat än de besökare som kommer och hälsar på patienterna då och då. Framförallt visas här subjektivitet gällande vem som är vårdare och vem som är patient, alla har sina problem och hjälper till med att bidra med sina kunskaper så gott de kan. Under perioden Naoko är borta finner sig Toru även attraherad av den utåtriktade och självsäkra Midori som går i hans dramaklass. Toru är en väldigt godhjärtad grabb som vill göra rätt för sig och inte såra någon, vilket lämnar honom i ett uppenbart dilemma då han tvingas välja mellan de både.

Boken är en väldigt sävlig och rogivande historia om kärlek, relationer, sex, musik, död och vardagsångest ...livet helt enkelt. Alla karaktärerna som dyker upp i berättelsen är väldigt ensamma och söker efter någon som kan förstå dem och som de kan dela sin ensamhet med. Samtidigt som ensamheten är vad de har gemensamt så är det även den som håller dem åtskilda ifrån varandra. Toru söker till en början närhet genom tillfälliga sexuella relationer men inser att de inte kan ge honom den själsro som han behöver. Driftslivet återkommer då karaktärerna mår som sämst, i ett desperat försök att finna närhet och lindring. Är det möjligt att ersätta den ouppklarade kärleken med sex?

Precis som Lögnaren som jag läste nyligen så är detta en utvecklingsroman där karaktärerna kämpar med att hitta sig själva och finna sin plats i samhället. Det händer egentligen inte särskilt mycket utan boken bjuder istället på introverta, existentiella, reflektioner och tar med sig läsaren till ett vackert Japan där pubarna och caféerna har öppet dygnet runt och där de behagligaste tillflyktsoaserna kan hittas. Med intima och nära relationer där människorna är öppna och ärliga mot varandra, eller i alla fall kämpar för att vara det. En njutningsfull, avskalat intensiv och sorglig berättelse med djup förtrolighet.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar