Tåbb med manifestet

av Lars Ahlin

Tåbb med manifestet kan beskrivas som en humorlös Candide i svensk 40-tals tappning. I jakt på arbete lämnar Tåbb föräldrahemmet för att luffa runt mellan städerna i strävan efter det socialistiska paradiset, det att ha ett arbete och göra rätt för sig i samhället. På vägen möter han flera olika människor vilka vill slå sig ihop med honom och har ett meningsfullt liv att erbjuda, men Tåbb är blind för allt annat än de levnadsregler manifestet förespråkar.


40-tals litteraturen tenderar att vara ganska tråkig (med vissa undantag så som Kärlekens bröd, Azalea…&c) och Tåbb med manifestet är inget undantag. Jag minns att jag läst boken en gång tidigare, då i en kurs i svensk 40-tals litteratur, fast bokmärket jag passerade på vägen vittnar om att den aldrig blev utläst den gången…


"Väntan fick en särskild lukt; den luktade klibbigt och fränt, som en giftig myrblomma. Väntans färg var rödsvart. Väntans form var ett åskmoln som sakta tornade upp sig ovanför hans huvud. Väntan kom över en som ett oerhört tryck. Att vänta var att sänkas ner djupare och djupare i vatten, att förlora mer och mer luft i lungorna. Väntans ljud var knäppningar, mystiska ljud vars orsak man inte förstår men som kommer en att spritta till och svettas. Ibland kom väntan rusande på en som hundar, som plötsligt stannade alldeles intill ens ansikte och skäller så det slår lock för öronen. Väntans temperatur var ibland hetta: då kom svett ur porerna och håret klistrades fast i pannan. Ibland var väntans temperatur köld: då frös svetten till och låg som en iskaka över magen och bröstet och plötsliga ilningar kilade nerför lemmarna och stannade kvar där i nervernas stammar och grenar och slog ut som isblommor och isskog."

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar