Oönskad

av Gemma Malley


Jag lovar att gottgöra mina synder
Och tjäna vid de Önskades bord
Jag lovar att bära skammen med mig
Och betala det jag är skyldig Moder Jord
Jag lovar att lyssna och inte tala
Att göra mitt bästa när jag är svag
Jag lovar att lyda och framför allt
Att tjäna myndigheterna varje dag



Året är 2140. Man har kommit på ett botemedel som förhindrar åldrandet och råder bot på alla sjukdomar. Långtliv, läkemedlet har gett människorna evigt liv. Inom kort blev jorden överbefolkad och fick slut på resurser. Hädanefter var alla som ville leva för evigt tvungna att skriva på en förkunnelse där de avsade sig rätten att föda barn. Oönskade, otillåtna barn, fostrades på anstalter där de fick lära sig att göra rätt för sig. Att inte tära på jordens resurser och att veta sin plats, i en värld där de inte hade rätt att finnas till. Anna är Oönskad men på väg att bli en Värdefull tillgång, att nå steget där hon kommer att få ge sig ut utanför Grange Halls murar och bli anställd som tjänare åt en Önskad. Men en dag dyker den nyinfångade Peter upp, som säger att han är medlem i motståndsrörelsen och att han känner Annas föräldrar. Vilket får Anna att börja ifrågasätta sin indoktrinering.

Jag börjar tröttna på alla framtidsdystopier men får ändå säg att jag gillar den här. Som ungdomsbok, innan man tillägnat sig 1984 och Kallocain &c, gör den sig förmodligen ännu bättre. Även om nämnda böcker bidrar till miljön och stämningen så hämmar de spänningen något. Om något så hade jag önskat djupare förklaringar kring Grange Halls uppbyggnad och funktion. Som de inbyggda klockorna på handlederna, hur såg de ut? De var tydligen inte att läsa av som vanliga urtavlor.


Boken är i alla fall supersöt, rosa med silvriga dekorationer och i dagboksstorlek, visst ser den lockande ut? Den avskräcker förmodligen samtidigt varje kille som kommer i närheten av den, även om berättelsen isig inte känns specifikt ”flickig”. En bra bok som är snabbt utläst och som uppfyllde mina förväntningar på den.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar