Nattvakt

Kit Whitfields Nattvakt utspelar sig i en värld befolkad av lykanter, varulvar. Där det då och då händer att ett barn föds med huvudet före, med missbildningar som hindrar dem från att förvandlas vid fullmåne. Människobarnen värvas och fostras av Arla, avdelningen för reglering av lykantropisk aktivitet, deras framtid är utstakad för dem redan från början. Arla agenternas roll är att hindra måndårarna från att skada varandra efter att de har förvandlats och inte längre kan kontrollera sina handlingar. Människorna är rädda för lykanterna då de alla bär på ärr efter sammanstötningar under tidigare månnätter. Lykanterna skyr människorna för vad de gör med dem efter infångandet, och föraktar dem som annorlunda.

Lola är anställd på Arla, i bokens början har två av hennes medarbetare blivit skjutna och hon tar på sig att reda ut morden. Samtidigt blir hon tillsammans med en lykant som hon sammarbetat med i ett tidigare fall. Vilket leder till att hon inte längre vet vart hon står. Arlas metoder mot infågade lösdrivare som inte följt säkerhetsreglerna går stick i stäv mot hennes känslor, vilka har fått henne att börja inse att inte alla lykanter är ondskefulla monster.

Jag är lite osäker på mina åsikter om boken. Den är tilldragande medan jag läser den men känns något som en dussin- bok och lämnar inget kvar efter att jag har slagit igen den. Boken funkar som tidsfördriv och underhållning men är inte direkt givande, inget man minns efter några månader. Enda skillnaden på Nattvakt och andra kriminalserier är just varulvsbefolkningen. Det räcker inte till för att få berättelsen att kännas ny, men det är trots allt den skillnaden som gör boken värd att läsa. O andra sidan, vad är det som säger att en bok behöver vara originell och insiktsfull för att vara bra, den är fortfarande välskriven och spännande. Det är ialla fall en perfekt bok att bära med sig för att läsa på bussen, inne på ett fik, eller motsvarande där man vill ha en bok som tål störningarna utifrån utan att gå förlorad.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar