Rosen på Tistelön

Rosen på Tistelön är Emilie Flygare-Carléns första skärgårdsroman och skrevs 1842. Den är även den första boken i Ett hem utan böckers utmaning Klassiska kvinnor

Atmosfären och isoleringen i Rosen på Tistelön för tankarna till Wuthering Heights, även historiens sociala och ödets nyckfulla förhållanden kan här kännas igen men med karaktärer värda aktning och lidelse (Jag kunde aldrig stå ut med Catherine och Heathcliff eller någon annan av karaktärerna i Wuthering Heights då de alla var allt för självupptagna för att förtjäna ett annat öde), och skildras i samma gotiska anda. Flygare-Carlén anses vara en av de bästa svenska efterträdarna till den engelska traditionen på 1800-talet och jag kan inte annat än hålla med (hon må eventuellt vara den enda kvinnliga, svenska, 1800-tals författare jag läst).

Rosen på Tistelön är en melodramatisk berättelse med stilistiska karaktärer som den rådiga kvinnan, den buffriga mannen med sitt mörka förflutna, den sinnessjuke, och inte att förglömma den oskuldsfulla rosen på Tistelön. Boken innehåller givetvis även ingredienser som kärlek vid första ögonkastet och ödesdigra möten med svåra efterverkningar, vilket ger en spännande och ihopknuten intrig att lösa upp. Ingenting saknas i denna bitterljuva skildring av de båda fiskarfamiljerna i den Bohuslänska skärgården.

Boken skildrar de två familjerna, en smugglarfamilj och en tulltjänstemans vilkas öden snart snörs ihop en ödesdiger natt ute på havet, varefter den äldre allvarligare generationen lämnar över åt den yngre, naivare och öppnare. Rosen på Tistelön har trots de förbipasserande sjömännens tjusningar hitintills levt ett isolerat liv på ön utan kontakt med människorna på fastlandet och tar med öppet hjärta emot de som kommer i hennes väg. Det dröjer därmed inte länge innan hon hamnar i dilemmat att behöva välja en av de två uppvaktare som delar hennes hjärta. Under tiden gör hennes familj allt för att skydda henne och hålla henne ovetandes om det förflutna.

Jag blev väldigt tjusad av den här romanen som var en tacksam läsning, romanen tar sin tid och är inget man läser igenom på en dag men leder för den delen inte till otålighet då där inte finns en överflödig sida. Gripande och starkt rekommenderad!

1 kommentar :

  1. Jag har lagt till den här länken under mitt inlägg om Rosen på Tistelön.

    SvaraRadera