Candide

Skriven av Voltaire (François-Marie Arouet), 1759.
Utsparkad ifrån Baronens palats beger sig Candide ut i världen i jakt efter den sanna lyckan i den naiva tron att allting är gott och att han lever i den bästa av världar. Efter många motgångar och förluster når han insikten att denna sanna lyckan är tillsammans med Kunigunda, vilken han beger sig i sökande efter, hon med andra mål givetvis. På vägen möts han utav ständig fattigdom och elände, osannolika sammanträffanden och får ta del utav främmande seder och(för honom) motstridiga livsåskådningar. Voltaire kritiserar med boken främst filosofen Leibniz, vars åsikt och lära var att världen är god då den är skapad av Gud, samt att allting styrs av orsak-verkan förhållande med ett syfte som i slutet alltid leder till något gott.

Jag finner boken, som kan ses som en form av filosofisk äventyrsberättelse, vara en väldigt underhållande satir över den oändliga optimisten, kort och roande bok och därav uppskattad som sådan även om jag inte är tillräckligt beläst för att förstå alla härledningar. Mitt intresse fastnade främst hos de olika trosåskådningar som diskuterades , socinianism och manikeism för att nämna några (bokens fotnoter är högt uppskattade), men framförallt känner jag mig duktig som har läst den. Fårse om även Naturens Son i samma bok blir läst med tiden.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar