Dramatik

Jag har under veckan tänkt på hur jag underskattat dramat som läsning, speciellt de antika sådana, och även de jag läst denna veckan, de franskklassicistiska. De är väldigt tacksamma att läsa då de oftast är på under 100 sidor och går att läsa ut i en sittning, vilket gör att jag alltid läser ut dem. Annars när jag väl lagt ifrån sig en bok kan det lätt dröja ett tag innan jag plockar fram den igen då något annat fångat mitt intresse under tiden. Stilramarna finner jag väldigt attraherande då jag gillar koncentrerade texter utan fler ord än vad som är nödvändigt. De besitter även en handling som lyckas gripa tag i en trots de få sidorna och som fortfarande känns aktuell då det ofta är de männskliga känslorna som står i fokus. Tack vare texternas intertextualitet är det möjligt att fördjupa sig i karaktärerna och deras öden efter behag och få ta del av den grekiska mytologin som aldrig blir tråkig.

Fast jag kan inte annat än önska att jag levde på 1600-talet och fick se dem uppspelade på scen

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar