Den unge Werthers lidanden

Den unge Werthers lidanden, skriven av J.W. von Goethe, är ett klassiskt triangeldrama där den unga idealisten Werther blir djupt förälskad i den ljuvliga Lotte som är trolovad med en annan. Historien berättas i brevform, en monolog, genom de brev Werther skriver till sin vän Wilhelm.

Första boken upplever jag som väldigt flegmatisk och passande för en dag då man känner sig uppstressad och grinig, då allt går fel och man kan behöva påminnas om de saker som verkligen betyder något, som naturen och kärleken, själamedicin som ger ro i sinnet. Werther har begett sig till landet för att komma nära natur och försöker i sina brev beskriva sina känslor för allt det sköna, för den omgivande naturen och Lotte, i ord.

Den olyckliga kärleken blir för mycket när Lottes förlovade Albert kommer hem och Werther tvingas välja mellan att följa sina känslor eller att återvända till staden. I staden möts han med avståndstagande utav dess aristokratiska umgängeskrets och han själv finner inget utbyte av detta livet, vilket nödgar honom att återvända till Lotte och åter konfronteras med sina starka känslor för denne. Den senare delen av boken är fylld av suckar och beklagande vilket snart blir för mycket och väldigt tröttsamt, hade det inte varit för litteraturkursen så hade jag förmodligen lagt ifrån mig boken här och lämnat den oavslutad. Det som ändå gör boken läsvärd är karaktärens välbeskrivna känslor för den olycka som drabbat honom, hans inre konflikter, är något universellt. De flesta av oss drabbas säkert någon gång i livet utav känslan av att sitta fast och inte veta hur man ska ta sig ur situationen, vilket gör att boken fortfarande känns aktuell och något som läsaren än i dag kan ta till sig och känna igen sig i.

Jag läser på bokomslaget om den självmordsvåg som drabbade Europa i samband med att boken släpptes och jag kan inte låta blir att undra om det är möjligt att skriva en bok med en sådan stark påverkan på sina läsarna idag, vad tror ni ?

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar