Älskaren

Läste klart Älskaren utav Marguerite Duras för någon dag sen, vilken enligt expressen ska vara "En av världens bästa böcker" och ingick i deras serie av utvalda bokklassiker, jag är i alla fall glad att jag inte köpte den!

Huvudpersonen i berättelsen är en 15-årig flicka som tillsammans med sin mamma, storebror och lillebror är bosatta i en franska kolonin i Vietnam under 30-talet. Berättelsen handlar om hennes möten med en äldre kines från överklassen, en relation som fördöms av omgivningen då den fört med sig vanära över de båda familjer, hennes sjuke mor vars förstånd sviktar och vilken försatts i en djup depression, som uppkom med faderns insjuknade och död, och inte att förglömma hennes bortskämda storebror som lurar familjen på alla deras ägodelar.

Handlingen saknar fast tidsaxel och kronologiskordning, styckena efterföljds av associativtsammanhängande händelser som kretsar kring hennes förflutna familjerelation, handlingen trampar vatten och samma händelser repeteras boken igenom.

Jag fann boken outhärdligt tråkig och ser inte hur denna kan benämnas klassiker, då termen för mig betecknar något som är tidlöst och läsvärt, om möjligt kan den nyskrivna versionen Älskaren från norra Kina upplevas som bättre, samma berättelse men skriven som fiction snarare än självbiografi och jag förväntar mig därmed att den borde ha ett högre underhållningsvärde och en sammanhållen story.

Det här är, vad jag kan erinra mig, den första självbiografi jag läst och jag uppfattar den som väldigt egocentriskt skriven där författarens intressen står i centrum snarare än läsarens, vissa partier nämns bara i förbifarten och det är svårt att se deras relevans till historien, partier som hade kunnat ge en handling som varit värd att följa istället för dessa tråkiga moment som upprepas boken igenom och inte är av intresse för någon annan än författaren själv.

Glasögon





Som en äkta bibliofil hämtade jag i torsdags ut mina första par glasögon, äntligen, alla coola människor har glasögon.

Mot rymden

Jag har vikt av ifrån kurslitteraturen och under de senaste timmarna istället suttit fängslad vid det stora sjöslaget i Leytebukten 1944, urskillt i James A. Micheners bok Mot Rymden från 1986 där fiktiva karaktärer är blandade med historiska händelser, innehållandes otroligt mäktiga strider! Det väntar en spännande utveckling med början från tysklands raketanläggning på ön Peenemünde till den första landningen på månens baksida, och hela förloppet utspelar sig på 40 år. Förutom det förvånandsvärt korta tidsintervallet finner jag parallell handlingarna framför allt fascinerande, vad hände runtomkring medans sjöslaget försegick?

Bara en timme till sen ska jag bestämt gå o lägga mig, men det är väldigt svårt att slita sig...

James Albert Michener levde 1907-1997 och hann ge ut ett 40 tal böcker, vilka det ofta låg noggrann efterforskning bakom. I samband med författandet av böckerna, som många skildrar geografiska och historiska händelser, kom han att besöka så gott som alla världens länder, varav han kunde sätta sig in i ländernas kultur och seder, och erhöll erfarenheter som sedan återupptogs i hans skrivande av såväl fiktiva romaner som historiska faktaböcker .

Juana Inés de la Cruz

För att återkomma till lyriken så var Juana Inés de la Cruz en betydligt intressantare person än Gunnar Ekelöf. Hon var en stark karaktär som kämpade för kvinnornas rättigheter under den andra halvan av 1600-talet, bland annat för kvinnors rätt till jämställdhet och kunskap. Hon spred sina övertygelser till sina läsare, trots männens hat och kvinnornas avundan för hennes starka intellekt. Tack vare att hon stod under hovets beskydd kunde hon skriva utom fara för de fiender som ogillade hennes frispråkenhet, men hon blev så småningom tvingad att sluta skriva efter att beskyddet upphört.

Till en steglitsa

I dagningen likt en karminröd cittra/åt kärleken ägnar du ditt sångbestyr./och blir av rosens ambradoft så yr/att dess korall snart får din guldnäbb att glittra.//Steglitsa, sorgsna fågel som hörs kvittra,/du hinner knappt ens se hur dagen gryr/i skönhet förrn en dödande blessyr/gör slut på dina sånger, ljuvligt bittra.//Vem förutser väl stunden då han dör?/Med dina egna lockrops siktpunk bjöd/du jägaren dig åt döden evigt viga.//O sökta lycka, som vi bävar för!/Vem kunde tro att skulden till din död/bär främst du själv, som inte ville tiga?


Sägen

En sägen är en kort sagoliknande berättelse som anknyter till en viss plats. En sägen gör till skillnad från sagan anspråk på att vara sann. Ofta namnges vissa bestämda personer. Dessa kan vara från bygden med också någon känd person ur historien eller sagovärlden. En sägen utspelas vanligen i en grå forntid, till skillnad från Klintbergaren eller Urban legends som utspelar sig i nutid. Många liknande sägner berättas på olika orter, vilket visar hur sägnerna kan vandra från plats till plats. En sägen har ofta ett olyckligt slut. Den egentliga sanningshalten är ofta låg, men de har ett stort värde i att de reflekterar flydda tiders värderingar och normer.
(utdrag ur Wikipedia)

Första gången Ingrid får träffa Hede är han en ung student. När hon senare får återse honom, efter att ha tagits för skendöd och blivit levande begravd, är han oigenkännlig. Efter ödets nycker har han misst förståndet och Ingrid ser det som sin uppgift att hjälpa honom hitta det igen, ihopp om att återväcka studenten i honom som hon en gång förälskat sig i. Handlingen i En herrgårssägen innehåller kärlek, egendomliga sammanträffanden, identitetsförväxlingar och frigörelse. Boken är skriven 1899 av Selma Lagerlöf och är trots populärlitteraturens återkommande motiv, som vi idag är inmatade med, en underhållande bok att läsa under en regnig höstdag.

I can't blab such blibber blubber!

Äntligen är analysen om Gunnar Ekelöf färdig och inskickad, till tröst känner jag mig bildad som nu är hyffsat insatt i hans lyriska författarskap. Mitt intresse för lyrik är dock väldigt svagt, det intressanta med dikter är enligt mig personen bakom dem och att förstå sig på Ekelöf tar tid! För stunden lägger jag honom mer än gärna bakom mig, hans liv var trots allt intressantare än hans dikter (mest för att jag inte är tillräckligt påläst och just nu inte förstår ett jota av dem). Jag är för leds för att göra en vettig presentation över Ekelöf och hans diktsamlingar, men slå upp honom han var trots allt en av sveriges största(påstås det).

En herrgårdssägen

Jag tänkte ägna denna sidan åt böckerna jag läser, sammandrag och kommentarer. För eget kom-i-håg och för dem där intresset finns. Främst kommer den innehålla böcker som ingår i min kursundervisning, då dessa är de jag har tid att läsa.

För stunden är jag i färd med Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, vilken förmodligen kommer vara avklarad innan helgen är slut. En farsartad skönheten-och-odjuret berättelse med underhållande såväl som psykologiska egenskaper. Det blir andra boken av Selma Lagerlöf för min del (om man inte räknar med grundskolans högläsning av Nils Holgersson). Den första var Kejsaren av Portugallien, vilken var bra men den satte sig aldrig riktigt i sinnet, ett par månader efter kan jag nu inte längre komma ihåg några större sinnesintryck som jag fick utav den. En herrgårdssägen tilltalar mig mer, med sina intriger och möten som känns igen i populärlitteraturen, väldigt lätt läsning som väcker skratt och sympati åt karaktärernas öden, ett sant romance melodrama.

Nåväl, detta var mitt första inlägg i den nya bloggen.
Det ska bli spännande att se vad den utvecklas till.

Tackar vet jag kejsaren över de Förenta staterna, Joshua A Norton, som visste hur man levde som en kung utan en cent på fickan.