2018-06-06

"Zonen är full av begravningsplatser, för människor och djur, men också för maskiner. Ibland när jag är i zonen tänker jag: Det här är den plats där alla föremål och allt skräp har samlats som den moderna civilisationen frambringat och slutligen kasserat. Och somligt ligger fullt synligt mitt ute i terrängen, skrot, sönderslagna maskindelar, ting som inte längre liknar sitt ursprung. För varje dag förlorar de något av sin likhet med världen utanför zonen, de blir mer och mer lika varandra. Man kan stå och stirra på någonting kullvält som påminner en om något, men man vet inte vad, man känner sig löjlig ... Det går inte att hejda nerbrytningen men heller inte att påskynda den ... Zonen har sin egen plan. Och vet du vad den är? Den är att göra sig kvitt människan. Zonen väntar bara på att hon till sist ska försvinna för gott. Under tiden leker den med atomerna, skickar iväg fotoner, splittrar molekyler ..."

En biolog har fått anställning hos ett forskarlag som arbetar med att utforska den förbjudna zonen...
Nej, det är inte fortsättningen på Annihilation utan ett utdrag ur Madeleine Hessérus bok Elefantens fot om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Jag har hamnat bra efter med författarna vars utgivningar jag följer, så sitter just nu med världens bästa bokhög (läste precis ut The Chosen Ones, fortsättningen i Scarlett Thomas serie World Quake). Härefter blir det en facklitterär avstickare, för att få lite inspiration till planteringarna på skolan, med Plants That Kill: A Natural History of the World's Most Poisonous Plants.

Jeff VanderMeer: Avgrund


Det är inte ofta det händer men jag älskar både boken och filmen, och kan inte avgöra vilken av dem som är bäst. Med två delar kvar i bokserien har de än så länge varit väldigt olika. 

Snarare än science fiction är Avgrund gotisk skräck med en surrealistisk omgivning. Den överväldigande naturen övervallar de inkräktande romanfigurerna och stjäl strålkastarljuset med bravur. Naturen i området har tagit tillbaka övertaget och styr evolutionen igen, den stora gåtan är vad som har aktiverat denna process.

En grupp kvinnliga forskare har skickats ut för att samla in data ifrån detta område X . Där har varit tidigare expeditioner, varje grupp utvald efter nya premisser i hopp om att det ska gå bättre den här gången. Vi får tidigt veta att deltagarna har blivit hypnotiserade till att inte ta in omgivningen som den är, och att kartan de fått med sig har utelämnat vissa saker. Det är till och med oklart om kvinnornas tidigare minnen är deras egna.

Även om jag inte känner igen författarnamnet så kommer jag ihåg att jag såg rätt många blogginlägg om hans bok Finch när den kom, uppenbarligen missade jag något som inte hakade på där. Nu med, visst, för Annihilation har ändå några år på nacken. VanderMeer verkar vara en väldigt intressant författare att läsa mer av, men först och främst är jag väldigt förväntansfull på hur de här böckerna utvecklar sig (så in i).

"Allra bäst tyckte jag om att låtsas vara biolog, och om man låtsas något tillräckligt mycket leder det ofta till att man blir en någorlunda god kopia av det man härmar, i alla fall sett på håll."


Är väldigt pepp på en sommar med utflykter och nya upptäckter. Fick en lusing av en kråka idag, väljer att se det som en lyckospark.


2018-04-11



Mitt nästa delmål i livet är att slippa befinna mig i Sverige om vintrarna, primärt att slippa jobba under vintersäsongen. Men i det närmsta, reseplanering och kartmemorering tills alla tankar på salt och snöskottning är väck.

11 mars 2018




Istället för att köpa ännu en årskalender som aldrig kommer till användning skaffade jag det här året en drömkalender. Dels för att se till så att dagarna handlar om mer än jobb och återhämtning, men även för att projicera hur jag vill att nästkommande dag ska bli och vad jag vill få ut av året. Jag använder den också som en bokstavlig drömkalender för vad jag egentligen hade velat ägna dagarna åt.

A. gav mig ugglan Prescott som blivit min coach för det här året, han ser till så att jag får saker gjorda och hjälper mig med mina affärer (när han inte är upptagen med de affärer han har mer dörrkläppen Zackarias).

Det här året ska jag fokusera på att sluta snooza och gå ut mer på bio, konstutställningar och utflykter. Lära mig njuta av dagarna utan att de kretsar runt mat, klara av att hålla mig vaken utan socker. Jag har även beslutat mig för att ta körkort och så ska jag, lite sent men, se till att få ihop en aktieportfölj som, at least, slår index.

KG Johansson: Tosh

Jag fastnade långt ifrån för Africka-trilogin och uppskattar därför att Johansson återkommer till Afrika, i den här boken som är hästlängder bättre (i min mening). Dessutom tilltalas jag mer av grönskande djungel än sandöken. 

Tosh är en spekulativ upptäcktsresa av Afrikas tidiga flodkulturer. Boken börjar uppe i trädtopparna där Tosh lever bland högadeln, serverad av de arbetande klasserna ett par platåer nedanför.

Efter att  lite olyckligt ha blivit förvisad och såld som slav får han möta olika byar och deras samhällsuppbyggnader, utveckling och tro. Stammarnas språk speglar hur de ser på världen och sin plats i den. 

Språket sticker ut som huvudtemat i boken. I vilken utsträckning styr och begränsar språket tanken och den kognitiva förmågan? Är ord översättningsbara från ett språk, en kultur, till ett annat....eller ens från en person till en annan ?

En väldigt bra bok, som väcker intresset för Afrikas stammar och levnadssätt.

P.C. Wisdom: Utanför nätet

Queerlequin är en bokserie utgiven av det ideella förlaget Genusredaktörerna, som vill bryta mot de stereotypa könsnormerna och publicera lättillgängliga romanser som alla kan identifiera sig i.

Mitt syskon Juna har publicerats med den än så länge enda science fiction boken i serien. Pseudonymen refererar till trekrafterna i Zelda; Power, Curage och Wisdom. Det märks tydligt att boken har hämtat inspiration ifrån tv-spel, vilket skapar en miljö som det är lätt att visualisera och känna sig hemma i. Jag föredrar böcker som återspeglar sin författare och Juna har fått med sina intressen på ett sätt som faller väl in med historien.

Utanför nätet är en dystopisk kortroman där en grupp vänner försöker befria sig från Nätet och från Företagets kontroll. Teknologin har ökat distansen mellan människorna, med hjälp av hjärnchippet alla har installerat kan närhet simuleras utan att en behöver träffas i verkliga livet. Alla är direktuppkopplade till nätet och matas en chimär av hur verkligheten faktiskt ser ut.

Dina bröstvårtor är hårda och du stönar när jag kysser en av dem. Det är så här jag vill att livet ska vara, att människor ger njutning och spänning till varandra. Inte som nu, där de zombieliknande varelser vi har blivit är beroende av den teknologi som fritt är oss tillhanda

Först kom telefonerna, vilket inte gjorde särskilt mycket skada förrän möjligheten att koppla upp sig till Internet förstörde en hel generation genom att stressa ihjäl dem med sociala medier.

Primärt handlar boken om vikten av att få känna närhet till andra människor och att sudda ut gränserna mellan jaget och de andra. Shama, som har huvudrollen, har fått sitt chip infekterat med ett virus som vid aktivering förvrider ansiktet på de hen möter tills de framstår som monstruösa mardrömmar, ett överhängande hot som vittnar om den egna ensamheten.

I Utanför nätet är alla romanfigurer av obestämt kön med pronomet hen och huvudfigurerna pansexuella och polyamorösa. Jag föredrar fantastik och är imponerad av boken, men jag skulle inte beskriva den som vare sig romantisk eller erotisk. De bitarna hamnar utanför handlingens fokus och tar för lite plats för det. Tack och lov kanske, att relationerna hålls i periferin som ett självklart och naturligt inslag är en del av det som gör boken så bra. För en erotisk laddning hade det annars behövts utbroderingar och ett mer känsloladdat språk, som nu är konkret och kompakt.



Köpställen: Adlibris Bokus 

2017-10-03

Skräcknovellisten Stewe Sundin, tidigare publicerad av Eskapix och Swedish Zombie, har lagt ut ett utdrag ur sitt kommande projekt (som jag surrealistiskt nog har fått äran att illustrera). Läs det här, medan ni går i väntans stunder.


Scarlett Thomas: Dragon's Green

Jag är onekligen förtjust i Thomas författarskap. Saknaden blev så stor så nu har jag även beställt hennes första tre böcker, vilket jag skjutit på i flera år. Vilka är deckare. Vilka hon själv tycker är skräp...och som förmodligen också är det. Fast nu när jag läst Dragon's Green har läsningen på något vis känts ofullständig utan dem. Thomas har så många återkommande ämnen i sina böcker, så en vill vara med från början.

Här har den teoretiska biten dock tonats ner betydligt, och medan hennes tidigare böcker har kretsat kring en viss frågeställningen finns här ingen uttalad sådan. Vilket, med hennes generiska och formelartade sätt att skriva på, gör att det känns som hon fått ut mycket mer av att skriva boken än vad läsarna får. Där finns dock ett par tankenötter, den är analytiskt filosoferande och hennes intressen lyser fortfarande igenom. Men än så länge känns det som en teknisk utmaning för henne själv utan nödvändigtvis så mycket att bjuda på. För yngre läsare som inte är uppväxta med Labyrinten och Den oändliga historien har den nog ändå en del att erbjuda. Det är också den första boken jag sträckläst på länge.

Dragon's Green är Scarlett Thomas första ungdomsroman, första delen i  serien World Quake. Effie har ärvt sin morfars bibliotek med sistaupplagor. Vilka sägs vara extra laddade med magin ifrån alla tidigare läsare, särskilt magisk är en bok för dess allra sista läsare. Samlingen blir dock stulen, hon introduceras för den parallella magivärlden och hittar nya vänner. Romanfigurerna är av rollspelskaraktär, och i magivärlden har de till och med en livsmätare, ett inslag jag gillar.

Så igen har vi en bok om böcker (som The End of Mr Y), och de delarna är underbara. Som i Den oändliga historien innehåller böckerna magiska sagovärldar som deras läsare sugs in i och gör till sina egna. Tyvärr har inte baksidesblurbarna fel när de liknar Dragon's Green vid Harry Potter, de delarna av boken är av naturliga skäl inte lika intressanta. Om jag velat läsa Harry Potter så hade jag läst Harry Potter. Om än är magivärlden inte utan charm och humor, men förhoppningsvis  tar bokresorna större plats i de kommande böckerna.

Vad jag faktiskt retar mig på. Jag förstår inte varför en lägger krut på snygga format och bokomslag (denna med självlysande omslag) om en sen limhäftar böckerna. Argh.

2017-05-20




Folk brukar fråga mig hur jag står ut med att bo i Mörrum. Jag brukar fråga mig hur jag står ut med folk.