Stefano Mancuso: Växtrevolutionen - svaren på framtidens frågor ligger hos växterna

 
Växtrevolutionen är gedigen och uppfräschad, med en rejäl tyngd i och rikligt med färgfotografier. Rent utseendemässigt känns det som att det har gått 40 år sedan Intelligenta växter gavs ut. Istället för att påtvinga växterna mänskliga epitet utgår boken i huvudsak från växterna själva. Här är det vi som är underordnade.

Inför läsningen så trodde jag boken skulle vara inriktad på forskningsframsteg vi gjort med växternas hjälp, och vad vi har framför oss. Det är den men bara i ett par av kapitlen. Det var onekligen dessa delar av boken som gav mest behållning. Ett kapitel handlar exempelvis om hur växter har inspirerat vår byggnadskonst och hjälpt till att lösa problem med ljusinsläpp och hållfasthet. Det var även intressant att läsa om Mancusos forskarlags Jellyfish Barge, en flytande växthus som bevattnas med saltvatten.

I helhet är boken är rätt ofokuserad. Den bjuder på många kittlande fakta om växternas anpassningsförmågor, men även en hel del anekdoter som verkar glömma bort att det var växterna som boken skulle handla om.

Växtrevolutionen ger många fascinerande kuriosakunskaper om växternas unika egenskaper och referenslistorna inbjuder till ytterligare djupdykningar. Även om det är svårt att se vad urvalet av växter som tagits med är baserat på så gör det inte så mycket, gemensamt har de att de är väldigt trollbindande. Hur väl har ni t.ex. studerat skatnävan under våren? Den som blommar i överflöd det här året.

Som sagt. Det finns ett par stycken i boken som jag inte alls förstår vad de gör där och den röda tråden i boken kunde ha varit tydligare, men boken är väldigt intressant och översteg mina förväntningar. Jag lärde mig mycket nytt, både om vad vi vet och vilka mysterium som återstår att upptäcka, som kommer få mig att studera växterna jag stöter på lite noggrannare framöver.

Jørn Viumdal: Skogluft-effekten - naturens kraft gör dig piggare, friskare och gladare


Skogluft-effekten handlar om några enkla, praktiska saker som ger ditt liv en ny dimension. Det enda du behöver är en växtvägg, några blomlådor, 20 plantor och rätt belysning. Ingen jord, ingen näring, ingen växtanpassning. Allt du behöver göra är att vattna!

Så här års saknar jag verkligen pappas hemmasnickrade myggnätsfönster, och jag längtar ihjäl mig efter en balkong stor nog att ställa ut en säng på. Jag arbetar utomhus hela dagarna och vet mycket väl att jag vill bevara känslan av att vara utomhus när jag kommer hem till lägenheten igen. Särskilt vill jag åt den när jag vaknar upp på morgnarna.

Det har länge pratats om hur våra växter inomhus har samma avslappnande effekt på oss som naturen utomhus. Till största del tar boken upp dessa effekter på vår hälsa och menar att vi lider av naturbrist och skulle må bäst i en miljö som påminner oss om grottmänniskans. Jag skulle tro att de flesta som köper den här boken, liksom jag, redan är övertygade om växternas goda inverkan. Så framför allt känns den som en passande present till chefen, sambon, eller vem en nu hoppas övertala.

Bokens har uttryck av en säljkatalog och är rätt dålig på att stärka sina argument med vetenskapliga studier. Vilket såklart beror på att det saknas studier av växters effekt i normala inomhusförhållanden. Att vi mår bra av växter är det nog inte många som ifrågasätter, men orsaken till varför har inte klarlagts. Visst är det intressant läsning, men jag hade önskat en annan infallsvinkel.

Den stora behållningen låg i genomgången av Skogluft-effektens växtvägg, som syns på omslaget. Väggen var vad som gjorde mig uppmärksam på boken och som jag kommer ha i bakhuvudet när jag besöker plantskolorna i framtiden. Skillnaden mot de växtväggar jag har sett tidigare är att denna byggs upp av hela blomlådor, istället för individuella fack/krukor. För oss som trivs med växter ger väggsystemet utrymme för betydligt flera växter där hemma, utan att de tar upp vare sig energi eller plats. Skötseln är onekligen minimal. Boken tipsar även om hur en ska få till en behaglig belysning, både för växterna och för oss. Att en uppskattar Gullrankor är en förutsättning för att det ska fungera med instruktionerna i boken, men det gör en ju.

Mer information om Skogluft-effekten finns på hemsidan Skogluft

Maja Lunde: Binas historia

Jag satte mig och föll långsamt till ro.
Det fanns inte mycket att se. Bina lämnade kupan och kom tillbaka, inget förvånande med det. De var ute och samlade pollen och nektar, det sistnämnda omvandlade de till honung, medan pollenet blev mat för larverna. Det var ett nitiskt och fredligt arbete, systematiskt, instinktivt, nedärvt. De var alla syskon, för drottningen var allas mor, de var skapta av henne, men inte underställda henne. De var underställda helheten.


Jag tyckte jättebra om den här boken, särskilt hur bra de olika berättelserna harmoniserade med varandra. Boken följer tre personer. 1852 är William i färd med att utveckla en bikupa som gör det enklare att studera bisamhällena. 2007 kämpar George med att hålla kvar vid traditionen att bygga sina egna kupor. En tid där bidöden, Colony Collapse Disorder, drabbat biodlarna i trakterna runtomkring. Sedan har vi Tao, år 2098, i en dystopisk framtid där bina har dött ut. Stora delar av samhället ligger öde och all arbetskraft behövs för att handpollinera växterna.

William är biolog och har satt sig för att förbättra bikuporna till en design som gör det lättare att studera bisamhällena. En kupa som öppnas ovanifrån, där människan tornar sig över bina som en gud.

George i sin tur erbjuder ambulerande pollinatörer, där han reser runt med sina kupor till odlingar som behöver pollineras. För att få de bästa pollinatörerna avlar han fram sina bin. Han håller även bina i schack genom att förstöra de nya drottningcellerna, så att inte bina ska lämna sina kupor.

William har förlorat kontakten med sin son. Georges son har flyttat hemifrån och Taos son har försvunnit helt och hållet, liksom bina.

Arvet betonas. Vad barnen tar med sig från sina föräldrar och hur dagens utveckling har uppkommit. Har alla nya valmöjligheter och lockelser gjort oss till skingrade bin? Hur påverkas vi själva, vårt beteende, av våra nya levnadsvanor? Boken igenom är en liknelse mellan vad som händer med bina och vad som händer mer oss.

Jag har redan lånat hem den senaste boken Blå, den andra fristående delen i Lundes klimatkvartett. Oddsen är för att jag kommer köpa hem dem, än så länge känns det som en samling som jag vill ha i bokhyllan för att läsa om.

Scarlett Thomas: Galloglass

Galloglass är den tredje boken i fantasyserien Worldquake. För länge sedan splittrades världen i två delar, Realworld och det magiska Otherworld. Efter skalvet fördes de två världarna närmare varandra och magin blev starkare även i vår världs motsvarighet. Det stora biblioteket som utgör nyckeln mellan världarna ger böcker och deras alternativa världar en väsentlig roll i berättelsen. Effi och hennes kompisar i Tusitala School for the Gifted, Troubled and Strange gör sitt bästa för att ta reda på vilka magiklasser de tillhör och för att upptäcka sina förmågor, samtidigt som de måste hindra gruppen Diberi från att förstöra den magiska världen.

Det är svårt att uppskatta hur många böcker det kommer att bli i serien, men jag upplever att vi fortfarande är i introduktionsstadiet. De fem ungdomarna har ännu inte nått sina fulla potential och de olika världarna lämnar mycket att upptäcka. Vi får veta mer och mer om Otherworld för varje bok, men den mörka undre världen har bara glimtats. Vad den väntande slutstriden anbelangar så...ja, det är inte en serie en läser för stridernas skull. Här är verkligen resan viktigare än målet.

Än en gång får vi vistas i den sprudlande magivärlden för en stund, men den är inte lika välkomnande den här gången och boken är väldigt modfälld. Då ungdomarna alla tillhör olika magiska klasser lever de till stor del separerade ifrån varandra och får möta sina problem ensamma. Romanfigurernas inre strider ligger i fokus och ger berättelsen flera spännande bihistorier som löper parallellt med varandra.

Då flera författare verkar tappa sin distinkta röst när de går över till att skriva ungdomsböcker uppskattar jag att det här tydligt märks vem författaren är. Boken innehåller sin dos teori kring filosofiska problem och har dagsaktuella influenser från MeToo, invandring, veganism och könsfrågor.

Ok, så jag läste ut Galloglass alldeles för snabbt och måste nu vänta ett år på fortsättningen. På plussidan så har Scarlett Thomas skrivit en ny roman under tiden, med titeln Oligarchy...som dock inte kommer ut förrns i November, jävla skit.

Marlen Haushofer: Väggen

Vissa böcker kräver sina förberedelser. Ritualen för denna: duscha alla växter, tända ett skogigt doftljus, ställa fram en skål hallon och starta porlande vatten i bakgrunden. Under vinterns innesittande har Väggen varit ett gott sällskap. Den ger vardagen ett perspektiv där vår tid framstår som en dystopi, och erbjuder ett alternativ i form av självhushållning och stillsamhet istället för självutplåning. En chans att överleva på praktiska kunskaper. Passande plockade jag upp boken ur en bortskänkes låda och jag kommer nog att lägga ut den åt nästa förbipasserande.

I boken har en kvinna blivit avskärmad ifrån resten av världen och lever i en jaktstuga i alperna. I sällskap av en ko, katt och hund. Hon är omgiven av en osynlig vägg som separerar henne från resten av världen. Efter vad hon kan se är alla på andra sidan väggen döda.

Istället för att utforska området och väggen anpassar hon síg snabbt till sin nya belägenhet. Bäcken tar sig fram under och fåglarna flyger över men hon gör inga försök att ta sig ut. Hon ägnar heller inga tankar åt sina barn och familj på andra sidan, utan istället på hur hon och djuren ska överleva. Hon håller efter sig själv och djuren. Följer årstiderna. Jakt, odling och slåtter.

Fri från sociala konventioner men samtidigt bunden till djuren och stugan. Efter en dags möda finns inte mycket tid och kraft över för något annat. Det är inte helt självklart vilken sida av väggen som är helvetet och vilken som är paradiset. Rent konkret ter sig Väggen handla om en mamma som börjar odla sin trädgård för att hitta en mening med livet, efter att barnen har vuxit upp och flyttat ut. Jag känner mig inte fullt så tantig än utan föredrar naturskildringen.

Sen liten har jag avundat eremiter och sett dem som klokare. Farmaren som bodde i i skogen bortanför farmor, i en fallfärdig liten stuga han delade med två getter, brukade komma över när det vankades fika och han verkade ha ett bra mycket bättre liv än de flesta. Det var över trettio år sedan mormor slutade gå ut, enda gången jag hört henne klaga över sin isolering var när morfar lades in på sjukhus. Är det någon i släkten som lever till att bli över hundra så är det hon. Folk är inte alltid bättre än inget folk. För stunden strävar jag efter en säsongsanställning och skulle nöja mig med att få eremita lätt över vintrarna.

Stefano Mancuso & Alessandra Viola: Intelligenta växter - Den överraskande vetenskapen om växternas hemliga liv


De senaste åren har det blivit allt vanligare att tala om växternas sinnen. Såsom förmågan att uppfatta och söka sig efter olika ljussignaler, söka efter näringsämnen i jorden och kalla på hjälp vid angrepp. Växter är tämligen stationära och har utvecklat egna metoder för att överleva. Till skillnad från djuren klarar växterna av rätt stora skador utan bestående men, då de har sina funktioner spridda över hela växten. Men vi har många gemensamma nämnare.

Med blåklockor och lupiner i backen och vårlökarna på väg upp så är kanske inte tajmingen den bästa för att fascineras över smarta växter. Så gott som varje planta jag satte i våras har blommat om nu under hösten, rosorna och malvorna står fortfarande i blom. Men boken är övertygande även om den tänjer en hel del på den intuitiva tolkningen av vad som definierar intelligens och våra sinnen.

Huvudkapitlen i Intelligenta växter heter: Roten till problemet, Den okända växten, Växternas sinnen, Växternas inre kommunikation och Växternas intelligens. Ett av kapitlen jag fastnade mest för i boken handlar om växternas rotsystem, som i boken liknas vid ett levande datornätverk. Ett effektiviserat utforskande av marken, där rotspetsarna kommunicerar med varandra för att skapa ett funktionellt och samordnat rotsystem. Här i Blekinge är det fortfarande rekordlågt vatten i åarna och jag fascineras av trädens blottlagda rotsystem varje gång jag passerar. De brukar ju annars hålla det dolt för oss tyvärr.

Det mest fängslande är hur växterna kommunicerar med varandra, om det alls är relevant att tala om enskilda plantor. Av någon anledning sker den mesta av kommunikationen utanför plantan, den varnar sina egna växtdelar för angrepp med hjälp av dofter/gaser precis som den antas varna andra växter i närheten.

Intelligenta växter talar om intelligens i bemärkelsen anpassning och problemlösningsförmåga. Den diskuterar inte frågor om huruvida växter skulle besitta ett medvetande eller ha känslor, men spekulerar om vilka sinnen de är utrustade med. Boken är väldigt övergripande, fast troligen så kommer en inte så mycket längre utan att blanda in cellbiologi.

På det hela så får boken framförallt ses som en introduktion till ämnet, som kräver att en söker sig vidare när intresset har väckts. Om inte annat så kommer det ut en ny bok av Mancuso nästa år: Växtrevolutionen. Jag ville läsa Intelligenta växter för att de flesta texter och föreläsningar jag har kommit över har varit på engelska och jag vill lära mig växtterminologin på svenska. För det ändamålet var det inte rätt bok, men jag är inte missnöjd för det. Att jag börjat försöka sätta mig in i ämnet är för att jag vill uppleva mer av naturen och känna mig närmare den när jag är ute, och här gör sig boken desto bättre. Den kan även vara till hjälp för den som tycker om att meditera med växter som vägledning.

C Alesmark, P Järnefält: Gåtfulla Skåne - en guide till mytomspunna platser

Gåtfulla Skåne har än så länge varit årets bästa bokköp. Guiden är inriktad på de trolska, mytiska, utflyktsmålen. Presenterade med bilder, deras historia, vägbeskrivning och GPS-koordinater. Även om jag håller mig på den östra sidan av Skåne så finns här en hel del platser att stoppa vid. De flesta platserna var okända för mig, och har jag varit i närheten har jag oftast gått förbi ställena som tas upp här. Vad jag kan sakna i boken är en beskrivning av platserna under olika årstider. Kopparhatten är väl värt ett höstbesök när bokskogen lyser som starkast och jag ser framemot att återbesöka Forsakar när vårfloden kommer.


Jag tror till exempel aldrig jag har varit vid Kjugekullsgrottan. Jag brukar istället ta leden genom bouldering-området, så jag kan hälsa på min favoritnymf som står där. Så det får bli långrundan nästa gång.


Forsakar har varit det mäktigaste besöket i år, trots att vattennivån var låg. En väldigt förunderlig plats som känns out of place i det annars platta landskapet. Platsen kommer att besökas fler gånger, och jag har även lagt till fallet i Hallamölla bland de framtida utflykterna.



Järrestadsristningarna hade jag aldrig hittat till på egenhand. De är långt ifrån välbevarade, har utsatts för skadegörelse och saknar skyltning, men är väldigt mäktiga både till ytan och för den där överväldigande känslan av att flera generationer här har kommunicerat med någon ovanför. De imponerade mycket mer på mig än Ales stenar som vi precis hade besökt.

Vi har knappast brist på platser som tar andan ur en i Blekinge så jag hade gärna sett en liknande bok över hemtrakterna, det finns alltid nya platser att förundras över.

A Sneak Peek: Roba from Uruk 4 - The Temple of Cuthah


Contact Cadial: cadial33[snabela]hotmail.com
Facebook: Roba from Uruk

2018-06-06

"Zonen är full av begravningsplatser, för människor och djur, men också för maskiner. Ibland när jag är i zonen tänker jag: Det här är den plats där alla föremål och allt skräp har samlats som den moderna civilisationen frambringat och slutligen kasserat. Och somligt ligger fullt synligt mitt ute i terrängen, skrot, sönderslagna maskindelar, ting som inte längre liknar sitt ursprung. För varje dag förlorar de något av sin likhet med världen utanför zonen, de blir mer och mer lika varandra. Man kan stå och stirra på någonting kullvält som påminner en om något, men man vet inte vad, man känner sig löjlig ... Det går inte att hejda nerbrytningen men heller inte att påskynda den ... Zonen har sin egen plan. Och vet du vad den är? Den är att göra sig kvitt människan. Zonen väntar bara på att hon till sist ska försvinna för gott. Under tiden leker den med atomerna, skickar iväg fotoner, splittrar molekyler ..."

En biolog har fått anställning hos ett forskarlag som arbetar med att utforska den förbjudna zonen...
Nej, det är inte fortsättningen på Annihilation utan ett utdrag ur Madeleine Hessérus bok Elefantens fot om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Jag har hamnat bra efter med författarna vars utgivningar jag följer, så sitter just nu med världens bästa bokhög (läste precis ut The Chosen Ones, fortsättningen i Scarlett Thomas serie World Quake). Härefter blir det en facklitterär avstickare, för att få lite inspiration till planteringarna på skolan, med Plants That Kill: A Natural History of the World's Most Poisonous Plants.

Jeff VanderMeer: Avgrund


Det är inte ofta det händer men jag älskar både boken och filmen, och kan inte avgöra vilken av dem som är bäst. Med två delar kvar i bokserien har de än så länge varit väldigt olika. 

Snarare än science fiction är Avgrund gotisk skräck med en surrealistisk omgivning. Den överväldigande naturen övervallar de inkräktande romanfigurerna och stjäl strålkastarljuset med bravur. Naturen i området har tagit tillbaka övertaget och styr evolutionen igen, den stora gåtan är vad som har aktiverat denna process.

En grupp kvinnliga forskare har skickats ut för att samla in data ifrån detta område X . Där har varit tidigare expeditioner, varje grupp utvald efter nya premisser i hopp om att det ska gå bättre den här gången. Vi får tidigt veta att deltagarna har blivit hypnotiserade till att inte ta in omgivningen som den är, och att kartan de fått med sig har utelämnat vissa saker. Det är till och med oklart om kvinnornas tidigare minnen är deras egna.

Även om jag inte känner igen författarnamnet så kommer jag ihåg att jag såg rätt många blogginlägg om hans bok Finch när den kom, uppenbarligen missade jag något som inte hakade på där. Nu med, visst, för Annihilation har ändå några år på nacken. VanderMeer verkar vara en väldigt intressant författare att läsa mer av, men först och främst är jag väldigt förväntansfull på hur de här böckerna utvecklar sig (så in i).

"Allra bäst tyckte jag om att låtsas vara biolog, och om man låtsas något tillräckligt mycket leder det ofta till att man blir en någorlunda god kopia av det man härmar, i alla fall sett på håll."


Är väldigt pepp på en sommar med utflykter och nya upptäckter. Fick en lusing av en kråka idag, väljer att se det som en lyckospark.